Utfallet:

:mycket lyckat. Åkte till Sara och vi sprang en mil, superskönt. Sprang dock aningens för långsamt eftersom jag fick stryka punkten som hette veckohandling. Var hemskt mycket mer tvungen att kolla på "Livvakterna", enda serien jag följer och så HIMLA BRA är den. Kutade in på Willys och köpte kaffe på hemvägen, efter att svågern hade fått göra lukttestet, som går till så att man iklädd sina svettiga kläder cirkulerar lite framför testpersonen i fråga så att han/hon kan avgöra om man är i skick att gå in i en butik, eller om man bör ge sig hemåt utan att passera gå. Fick godkänt även om folk i butiken kollade lite när man kom in högröd i ansiktet med gräshoppebyxorna på.

Nu blir det dusch och sen sova. Ser fram emot att Snyggot ska komma och krypa ned hos mig nån gång in the middle of the night. I morrn blir det typ 25 mils jobbrunda på förmiddagen och lite klientbesök på em. Sen grill hos grannarna innan en liten fisketur, hoppas att det håller uppe. Självklart kommer det i morgon kväll en ny bild på JÄTTEFÅNGSTEN som vi kommer att dra upp.

En sån där onsdag som är rätt vanlig men eventuellt inte ovanligt fin.

Pratade i telefon hela vägen hem från jobbet, kände mig som en fjortis. Även om det verkligen inte var fjortisgrejer som dryftades, utan löpning med syster S och middagsplanering med Snyggo.

Nu har jag efter mycket om och men lyckats tjata med mig syster S på en joggingrunda, även om Berget (dvs jag, bildligt och tyvärr även lite bokstavligt) måste ta sig till Muhammed (min syster, den upplysta). Men det gör mig inte så mycket. Ett visst mått av uttråkning har nämligen infunnit sig. Snyggo jobbar kväll/natt och jag ska roa mig själv, vilket jag vanligtvis finner tämligen enkelt eftersom jag är en lättroad person. Nu ett par dagar har jag dock varit lite svår att ha att göra med, eftersom jag är en sån vel-pelle. Igår skulle jag ägna mig åt mitt skrivande men fastnade i en timme framför Spotify, till exempel. Idag har jag därför lagt upp en plan som ska hålla mig aktiv. Får se hur bra det lyckas.

Stora och viktiga frågor.

Skulle ha städat lite, men det gör mig tyvärr ganska MINI-lite att det inte skiner om golv och tak. Tyvärr, eftersom Snyggo är lite mer pedantiskt lagd än mig. Och städningen faller ju på min lott. Jaha, kanske ni tänker, då kanske ni ska byta syssla! Och då vill jag säga, att över min döda kropp att jag tex börjar diska eller gå ut med sopor. Är inte heller särskilt intresserad av att tvätta. Sen fanns det ju inte så många stora ansvarsområden kvar att fördela.

Jag hade också en viktig fråga om en gädda som jag planerade att dryfta här, men nu glömde jag vad det egentligen handlade om. Jag får avvakta sålänge och ni får vara nyfikna en stund till.

Måste man typ gå rakt när man har en decimeter klack, eller tillåts man svaja lite? (obs, NY fråga, saknar HELT samband med gädda). Jag har försökt gå in mina röda, men i dagsläget är det en aning svajigt, eftersom jag försöker parera mina skavsår ur vilka blodet sprutade under marathon, då jag stod stillsamt vid vägkanten och tittade på alla som sprang och kanske också fick skavsår, lite mer legitimt. Hur som helst, jag ska väl svaja ut till köket i min pyjamas och mina högklackade skor, plocka fram lite skinksallad åt Snyggo som enligt uppgift är på ingång från jåvet.

PJU

Pluto hoppade på handtaget sent igår kväll, och jag blev MYCKET lättad. Dessförinnan hade jag och Klumpen gått ned till sjön och kollat, och runt hela kolonin. Klumpen var ett mycket bra sällskap, gick precis bredvid mig hela tiden och bedrev även egen spaning efter vad jag kunde se. Nu ligger Pluto åter på sin favoritplats ovanpå garderoben och spinner så att det låter som en mindre motor.

Idag har vi varit ett gäng på utbildningsenheten och haft självskyddsträning och HLR. Var riktigt skoj att göra nåt annat än att hänga på the Åffice. Nu har jag lite sallad på G, sen ska jag sitta och skriva en stund innan det är dags att gå ut och testa benhinnorna. Får kanske bli i samband med Snyggos hemkomst, som vanligtvis inträffar ganska långt efter min.

ko, som i tomt

Kommit hem från jobbet, varit ute och sprungit med C (aj aj aj mina benhinnor) och nu undrar jag bara, var är Snyggo? På jobbet förmodligen, klockan är ju inte ens sju, men i allafall. Och fråga 2, var är Pluto? Varit borta sen igår kväll och det skär i matte-hjärtat. Jag och Klumpen cirkulrerar runt här och vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Kanske borde börja med att äta nåt.

Kvällsfiske

Vi hann bara vara ute en dryg timme innan det började åska, men hann dra upp två gäddor, två abborrar och en jätte-asp på 2.8 kilo. Snyggo drog upp aspen och var förstås mycket nöjd med det.

Sköna söndag

Började dagen med en härlig brunch innan smålandsfolket åkte hemåt. Filade sen Snyggos stackars fötter, innan jag gav mig ut på en egen liten joggingtur. Kommer aldrig bli nån marathonlöpare av mig, insåg jag (hade nog iof avfärdat den möjligheten redan tidigare), men jag är nöjd ändå. Nu blir det dusch och sen lite käk, innan vi ska ut på en båttur med grannarna.

Toppenlopp!

Dagen idag började med frukost på balkongen i sommarvärmen. Framåt elva var detta synen som mötte de som passerade vardagsrummet; Jossan och Patrik värmde upp genom vila som två kokonger.

Efter uppvärmning bar det in mot stan.

På stadion innan loppet. För supportandet stod jag och Jonas (Jossans man) samt svärisarna och Jonas mamma med sambo. Vi var mycket aktiva supportrar skulle jag säga, sprang mellan stationerna så att vi också nästan skulle ha haft medalj.


Vid 17 kilometer hade vi vår andra utkikspost. Jossan såg mycket fräsch ut, skönt tyckte vi som oroade oss för hennes onda lår.

Jossan slog sitt eget sthlm marathon-rekord med tio minuter och sprang in på 2.58.59, vilket renderade en åttondeplats i SM-klassen.

Snyggo gick i mål på 3.40, oförskämt fräsch. Stolt så jag nästan började lipa var jag. Imponerande eftersom han tränat ungefär nada inför detta.


Patrik som haft problem med ett knä och inte heller kunnat träna, sprang på bra till efter 3 mil nångång då han fick känningar i knät och var tvungen att gå i perioder. 4.13 sprang han i mål på, sin första mara och vi lipade lite till.

Efter avslutat lopp blev det finfin middag på utmärkta restaurang London på Bryggargatan.


Och nu... är det sovdags!! I morrn ska vi ha en härlig brunch innan smålandskaravanen beger sig hemåt.

Inför loppet

Vid halv åttatiden dök Snyggoföräldrar och snyggosyskonen upp, vi har grillat och suttit ute på balkongen och ätit. Synnerligen trevligt. Har även fått flera nya delar till min fina Kosta Boda-servis i försenad födelsedagspresent av svärföräldrarna, kul! Tycker fortfarande lika mycket om den som när jag köpte första glaset för tre år sen.

Efter middagen hivade svägerskan fram en flaska med en vätska i, som man kunde svälja för att se om man hade brist på zink eller inte. Svalde några milliliter. "smakar ingenting", sa jag och Jossan deklarerade då att jag hade zinkbrist. Ingen visste riktigt vad det innebar, så jag googlade på det. "BRIST PÅ ZINK LEDER FÖRR ELLER SENARE TILL DÖDEN", stod det på internet. Men jag tänker att döden inträffar ju förr eller senare i vilket fall, så det är ju möjligt att skillnaden inte är så jättestor.




Nu ska vi snart sova så att löparna är någotsånär pigga i morrn! Tar förstås med mig kameran så ni får en redogörelse efteråt. Jossan har nån form av kramp i ett lår, Mini har ett pajat knä och Snyggo har varit förkyld. Vi som ska stå vid sidan och heja mår bra.
Skicka gärna ett SMS om ni vill möta upp och kolla lite med oss, vi befinner oss i trakten av Karlaplan från 14-snåret.

Igår var jag en MYCKET bra löpare, utan att ta ett enda steg.

Igår kväll bjöds vi tillagad gädda hos ma&pa (jag fick korv, tack och lov). Efter det drog vi i ilfart till Östermalms IP, där vi skulle hämta ut nummerlapparna inför Marathon. Kom fram 5 min innan startbevisutdelningen stängde, på grund av AC/DC-konsert på Stadion. Hur som helst, rusade in med andan i halsen, jag med Jossans papper i handen. Gick fram till en disk där, viftade med pappret och frågade var jag skulle hämta pappren. Två kvinnor sträckte sig över pappret jag viftade med, och konstaterade att "jag" skulle springa i det ceedade fältet. För er som undrade kom Jossan på 15:e plats totalt i förra maran. Kvinnorna nickade imponerat, och jag insåg plötsligt hur härligt det var att för en gång i livet vara en så bra löpare.

"jaha, då är det här du ska vara!" förkunnade Kvinna 1 högtidligt. "vet du vad du har för startnummer?"
Ja, nörd som jag är hade jag av rent intresse surfat runt på marans hemsida på lunchen, så det visste jag ju.
"mm, tror det är 21", svarade jag. Jodå, det stämde utmärkt. Startbevis överräcktes högtidligt. "Lycka till så mycket!" Sa kvinna 1&2, och jag nickade lite nådigt och tackade.
Gick därifrån mycket nöjd över att den här lilla rultan kunde tas för en elitlöpare. Om jag ber riktigt snällt kanske jag kan få hämta lappen även nästa år, jag var nöjd hela kvällen. Fick även ett gratis pastapaket i tältet, och ett nummer av Runners world.

Idag har vi tagit nationaldagskomp både jag och Snyggo, så vi har en härlig ledig dag i solen. Efter en mysig frukost förslog Snyggot en löptur, så vi gav oss ut på en 6-kilometare för att han skulle få hålla igång benen lite. Självklart tyckte han efter 4 kilometer att det gick lite långsamt, och sprang en extrasväng innan han kom ikapp. Jag var iaf nöjd med mig själv att efter nya förkylningsvågen ta mig runt i ett jämnt tempo.

Nu ska vi åka och köpa en vaxduk till trädgårdsmöblerna, hoppas på att kunna sitta ute och käka ikväll när Smålandsarmén anlänt. Än så länge är det strålande väder, varmt och skönt. Trevlig helg, alles!

The story about the big Gäddish.

Vädret var ju så fint ikväll att det inte gick att låta bli att ge sig ut en sväng på sjön. Vi bestämde oss för att trolla efter båten, dvs dra kastspöna efter båten (eller i varje fall linorna...) och det tog inte lång stund innan vi fick napp. På en gädda modell stor. Snyggo hade ihjäl åbäket medans jag höll för öronen, blundade och sjöng högt.
Ringde sedan papi och deklarerade att vi skulle titta förbi med lite mat om en stund.


Stolt, även om det i sanningens namn var på Snyggos krok det nappade.

Pappa hajade till när han fick syn på monstret, men utbrast snart att det var ett prima exemplar.

Vilket Zorro höll med om.

Takterna satt i, pappa hade inte rensat fisk på massvis av år, men som Snyggo sa, en gädda ser väl ut nu som för tjugo år sen.


Efter Gäddutflykten begav vi oss hemåt, fixade en sen middag och nu är det dags att koja. Jag har fått en ny släng av förkylning, superont i halsen och örat. Hoppas det snart ska gå över, mår inte direkt dåligt annars. Men sova är nog bra.