förresten

jag och Hugo håller på att planera för vår ensamma vecka, när Snyggo på onsdag åker till EM (det drar lite i hans resetarm också). Vi tar gärna emot förslag på trevliga aktiviteter och inbjudningar till umgänge. ;)

energinivån....

...är nere på noll komma nollnoll i den här kroppen, vilket är lite trist men annars är det ju finfina tider. Idag var vi och fixade ett pass till Miniapan, inför sommarens Londonresa och höstens Berlinresa. Och förhoppningsvis en hel del andra resor framöver. Efter att ha varit utomlands 5-6 gånger om året sen jag och Snyggo blev ihop börjar det onekligen dra lite i resetarmen.

Hur som helst var det ju förstås megakö hos polisen, och när det var Hugos tur att smila upp sig var han inte alls på sitt vanliga fotogeniska humör. Därav att han på passet ser ut som en något hoptryckt, halvt förskräckt liten knatte med munnen på gavel.

Nu har Elvis och hennes pappa kommit hit för att leka med Miniapan och hans pappa, själv ska jag strax bege mig till stan för att äta med Ida. Italienskt står på agendan, har redan börjat dregla lite.

Semester

Vi njuter av att vara hemma alla tre! Idag blir det en tur till gallerian, sen lite hemmahäng ikväll med fotboll. Hugo sover för övrigt bra i sitt eget rum, skönt!

På skansen

Efter en jäktig morgon satt vi till sist på tåget in mot stan. Mkt nöjd med att bara vara fem minuter sen, vilket jag delgav Anzoo via ett SMS. Anzoo replikerade att hon var mycket nöjd med att vara bara tjugo minuter sen, efter en stressig morgon (så stressig att nagellacket delvis hade fallit bort, hävdade hon. Vi andra misstänkte att det hade mer med duschen att göra, men ville inte ta ur henne illusionen om att stress kan få dylika biverkningar).

Vi tog spårvagnen ut till Skansen efter att ha köpt med oss picnic, och OH MAJ GAD vilken underbar dag vi hade, i underbart strålande solsken.










Det roligaste vi såg var inget exotiskt djur, utan en sällsynt kaxig ekorre som sprang och busade med kanadagässen. Det MÅSTE ha varit Piff eller Puff. Han hoppade precis framför ansiktena på dem (om det kallas ansikte?) så att de vart helt tokiga. Eller nja, det roligaste var kanske när ekorren jagade gässen och Anzoo jagade ekorren med min kamera i högsta hugg, samtidigt som hon efterfrågade instruktioner för kameran vilka jag gastade ut över picnicplatsen där folk försökte fika i godan ro. Men det blev ju en fantastisk bild, till slut.




Hugo sov gott i nya selen, en stund på eftermiddagen.





Nu är vi hemma igen, snart kommer Snyggot som idag har påbörjat långledighet... med undantag för en vecka i sommar då han måste gå in och jobba blir det inget mer jobb förrän i januari... softish! Och som jag unnar honom en massa tid tillsammans med miniapan.

Softish

Snyggo jobbar dag och kväll och natt så jag passade på att ringa in brorsan för lite sällskap. Han kom med glädje (äkta eller fejkad, haha) och vi har haft en toppendag. Lite korv med bröd, lite jogga (med vagn, tur att Simon sköt på mestadels) tröööött i kroppen fortfarande. 8 km skrapade vi dock ihop i hyfsat tempo. Sen tog vi itu med lite matlagning, pyttipanna idag med, och till sist lite slappa i soffan med en citronkaka för att fira Simons examen. Färdig högstadie- och gymnasielärare, och första jobbet är kirrat, stolt över honom!

Hugo somnade i vagnen när vi skumpade fram över stock och sten på kvällskvisten, O-BRA!! Kunde INTE somna på kvällen. Så han fick hänga med oss i soffan. Vi får vända tillbaka dygnet i morgon... är beroende av lite egentid på kvällen (eller allra helst tid med Snyggo).

I morgon ska vi till Skansen med teatertjejerna. Lite picnic och lite strosa runt, är planen. Blir nog en finfin inledning på helgen det!

Lite fixa, lite bada

Idag var ju Snyggo ledig och jag hade smidit stora planer, vilka bland annat innefattade en stor mängd träning. Tyvärr fattade inte kroppen att idag var en lämplig dag för detta, varför jag har sovit och vilat istället. Typiskt.

Snyggo har dock fått en massa gjort, som att göra klart i Hugos rum och flytta in hans säng dit. Lite värk i mammahjärtat får jag måste jag säga, nu är han ingen bebis längre... Men det är ju som det ska vara!

Snyggot har även gett miniapan alias vattendjuret en behövlig tvagning.






Själv har jag nyss stått på huvudet i en soppåse och grävt fram militärpjucksen till syster E. Eftersom de var eftertraktade i hennes ögon kände jag genast att nej, de är ju inte så dumma de här!! Gick runt lite i dem och funderade på om jag kanske borde ha sparat dem själv... men nej då, du ska få dem.

Snyggo sprang dock kvickt och kastade resten, så nu kan jag inte ångra mig. Vad gäller kläder har jag inga bekymmer att rensa, inte SÅ stora iaf. Förutom när det gäller klänningar. Jo, jeans också, men mest klänningar. Allra helst om det var en ganska dyr klänning, då spelar det ingen roll om knapparna har rykt och det är en kaffefläck på kragen och den är två nummer för liten. Nej, den kan ju komma till användning en vacker dag (när? NÄR? När man ska rensa i rabatten?? Måla om sovrummet?? Nej, just det).

Jaha, jag fortsätter väl softarkvällen med lite te och ananas, då.

Jag, en hamster?

Jag säger ju alltid att jag är en sån som rensar ur. Rensar, kastar, slänger. Vill inte ha mycket onödiga saker, bara sånt jag använder. Med tanke på detta hänger det dock mycket konstiga plagg i min garderob, för att inte tala om alla skor.

Nu är jag ju inte rik eller känd och har därmed inte ett fancy big house med en walk in closet, varför jag idag sa till mig på skarpen att det faktiskt var dags att rensa lite. Jag satte Hugo i knubbisen och öppnade klädkammaren.

E re sant, morsan? Har du så där mycket skor? Sa Hugo, som är en liten skofetischist (skor är det näst roligaste, efter fjärrkontroller).



Ja visst mitt lilla barn, sa jag, ta dig ett par och lek med.



Sen plockade jag fram ett antal par skor och beslöt mig för att behålla alla, plockade tillbaka dem och plockade sen fram dem på nytt. Allvarligt talat, sa jag till mig själv, NÄR har du tänkt att du ska ha träskorna med militärfoder? De svarta omoderna pumpsen med kilklack, eller de blå pumpsen som du har gått så många mil i att klackarna sjunkit ihop till halva sin ursprungliga höjd? Nej, just det. Bort med dem.



Femton par slet jag mig ifrån och förpassade raskt ned i en svart sopsäck, innan jag skulle hinna börja plocka tillbaka dem in i klädkammaren. Nöjd så långt, Rom byggdes ju inte på en dag och Johanna rensade inte bort allt onödigt på en gång, men väl en del.

På förmiddagen läste jag en ny bok när Hugo sov, idag "Alltid du" av debutanten Pernilla Alm.



"Alltid du" är en relationsroman som handlar om Caroline, en kvinna som lever ett lyckligt (?) liv med man och två döttrar. Tills hon springer ihop med sin ungdomskärlek Adam, som snabbt blir en del av hennes liv igen.

Efter en sisådär 50 sidor kände jag mig lite förvirrad. Karaktärerna är inte alltigenom sympatiska, och jag kunde inte låta bli att tänka att författaren kanske borde ha tecknat ett lite mer omsorgsfullt personporträtt för att man liksom skulle dras med och känna att ja, jo, jag fattar att de typ blir kära igen och sätter sina familjer på spel.

MEN. Sen insåg jag, att det är ju liksom det som är meningen. Det här är ingen kärleksroman, det är en roman om livet och om gräset som kanske faktiskt inte är grönare på andra sidan, om ont i magen och lögner och så lite sanning och vad händer när sanningen kommer fram? För det gör den ju alltid. Typ.

Man får lätt känslan i början av att det är en slags feel good-roman, lite typisk chicklit sådär. Efter ett tag blir det mer av en feel bad-roman, och även om man inte på något sätt blir pådyvlad en åsikt, så tycker jag att det finns nån slags sensmoral som inte är helt vanlig i litteratur av den här genren. Utan att tala om precis vad som händer.

Alla som tycker vardagen är lite grå och trist i bland (alla?) borde ordineras den här, tycker jag. Den får 3 starka apor.



Snyggo är på fotboll, själv ska jag göra mig en fruktsallad och se lite "project runway."

Utflykt

Idag har regnet öst ned så jag och Hugo kombinerade nytta med nöje i en bilutflykt till Aspudden. Målet var en affär som säljer ergonomiska selar och sjalar, där vi provade ut en Manduca-sele som var utmärkt.

Vår hippy-chick (höftstödet) har vi inte använt så mycket, den avlastar ju endel men iom att man fortfarande måste hålla i barnet använder minskar användningsområdena. Jag tycker om att ha Hugo nära mig och han gillade den förra selen som han vuxit ur, så tanken var att skaffa en ny inför sommaren.

Har tidigare läst att babybjörnselar inte är så bra för barn ergonomiskt, då benen mera hänger rakt ned på dessa, iaf när barnet blivit 3-4 månader och således lite större, istället för att barnet sitter i grodställning. Sökte därför lite på nätet efter en annan typ av sele, och den jag hittade nu kan man ha på magen eller ryggen eller höften. Ett rejält midjebälte likt ett sådant som finns på en fjällryggsäck avlastar ryggen maximalt och eftersom den funkar upp till 20 kilo, dvs normalt till 4-5 års ålder, tyckte jag att det var en bra investering (funkar dessutom redan från nyfödd, om nån annan letar bra sele).




Hugo somnade som en stock fem minuter efter att jag satt honom i denna, det måste väl vara ett bra betyg!? Selen är gjord i miljövänliga material vilket också är ett plus.

Barnet i fråga har varit trött idag och sov ett par timmar på förmiddagen, då passade jag på att läsa Mari Jungstedts senaste bok "den sista akten."



Har blivit lite bortskämd med intriger a la Michael Connelly på sistone, och det går ju inte att jämföra på år och dar. Denna intrig var väldigt tunn men samtidigt tyckte jag historien var rätt spännande vilket gjorde att den lästes ut i ett nafs.

I genren lättläst läsupplevelse får den därför tre apor.



Snyggo är på ett event hos Viasat Sport som han hade vunnit i en tävling, varför min middag med Ida som skulle ha gått av stapeln i afton får skjutas på en vecka. Därför blir det nog en soft hemmakväll för mig och Hugge.

Bästa helgen den här veckan

Efter en mkt lyckad kväll igår på Idas möhippa, fick jag idag en liten sovmorgon av min trenollfyra-make innan det bar av till stan igen, idag för Ellas marathon.

Fick nåt lite tjockt i halsen när en liten guldlock i tosa tajts sprang in på stadion i full karriär.

Min fina guddotter som gjorde ett mycket bra lopp! Och därtill har lovat springa riktiga maran med morbror Mattias år 2020... det får väl bli vår 18-årspresent då!?

Efter loppet åkte jag och mötte upp man och barn och kära Smålandsfamiljen för en lunch på utmärkta Aya Sofya på söder. På söndagar har de ett antal huvudrätter för 100 kr styck, det är supersmarrigt och mkt mat. Jag åt fetaostfyllda nötfärsbiffar, och de övriga nåt slags grillspett av kött eller fisk. Kan varmt rekommendera.

Hugo skötte sig prima ballerina, var en riktig fröjd att ha med sig. Han satt på kortänden i en egen stol och klappade servitrisen på rumpan varje gång hon kom förbi.

Nu har vi landat i hemmets lugna vrå, ser fram emot en kväll med te och frukt och mästarnas mästare. Tack alla finingar som vi har haft förmånen att få hänga med i helgen... Familjerna, Ida & co... en toppenhelg helt enkelt.

marathon och möhippa

Följer med spänning maran hemifrån soffan. Planen var ju förstås att vi skulle vara i stan, men jag hade inte hjärta att dra ut Hugo i fem grader, regn och kuling. Jossan är på silverplats efter drygt halva loppet och Snyggo ser ut att gott och väl kunna slå PB om han inte klappar igenom. Mkt spännande. Inte heller missnöjd med att jag kan hålla i en tallrik med ananaspaj medans jag kollar, istället för ett paraply.

I em när jag fått avlösning som Hugo-vakt ska jag lite försenat ansluta till Idas möhippa. Tyvärr inträffar ju allt samtidigt på våren och sommaren, inte så mycket att göra åt. Ser fram emot en mysig kväll iaf!

Dan före dopparedagen...

...Känns det nästan som idag, för oss ivriga marathonsupportrar. Kommer Jossan ta sig i mål, efter veckans besvärliga magsjuka? Kommer Snyggo kunna slå PB (3,11) eller blir 5 grader och regn en för besvärlig motståndare?

Tack och lov springer jag åtminstone inte själv. Jag och mamma tog en 15-kilometerstur idag, och det räcker bra för mig, tack så mycket. Men vi hade kul, vi sprang hela vägen och tog en skön bastu efteråt. Men 27 km till? Nja.

Jaha hörrni, på återhörande i morgon, kanske rent utav med liveuppdatering.