God jul!!

Depåstopp

Traditionsenligt stopp i Mjölby, där de tacknämligt nog öppnat en Burger King, så att man slipper Gyllene Måsen. Mörkret har lagt sig och molnen drar ihop sig, men jag har laddat med bananer, drickyoghurt och typ tre liter vatten ifall vi blir stående nånstans, hehe. En riktig MacGyver hade ju tagit med en släde och fyra renar också, men eftersom Hugge sket samt hade ut ett glas nyponsoppa precis när vi skulle åka hann jag inte fixa det.

Än så länge...

...är det inga problem att vara on the road. Saltade vägar på motorvägen gnm sörmland, och ett sovande barn i framsätet. Nu hoppas vi bara att vi hinner så långt som möjligt innan vi möter snöstormen...

Julefrid

Mormor och morfar läser sagor med kusinerna. Tror minsann Hugo satt still två minuter i sträck!

Mysaktivitet på kvällskvisten.

Snyggo är MYCKET ambitiös, blir tyst i flera minuter och klämmer sen ur sig värsta rimmen. Själv försöker jag bara slå in så snabbt som möjligt.

3800

Kommer hon väga när hon föds, förklarade ultraljudsbarnmorskan tvärsäkert. Jaha, det får vi väl se, men skönt att det såg bra ut iaf. En dag kvar att jobba innan några dagars julledigt... Blir småland på söndag. Nu traditionsenligt budgetmöte, hej så länge.

Hugo...

...har iaf hittat ett par fina vinterskor. Om nöden skulle kräva kan han även sätta sig i dem och paddla iväg.

stövlar och samtal

Inte nog med att vinterstövlarna jag köpte var fula, de läcker in också. Överallt på tåg och tunnelbanor ser jag folk med så himla tjusiga vinterskor, men när jag ska köpa så finns de liksom inte i butiken. Jag saknar tom mina gamla vinterskor som såg ut som döda platta kaniner. Ska gå ut i förrådet och leta sen så att jag inte i ett anfall av hamsterbeteende har råkat spara dem.

På plussidan för dagen får tillskrivas att jag hade ett väldigt givande medarbetarsamtal med min chef på förmiddagen. Det var alltså jag som var medarbetaren i sammanhanget. Jag har lyckan att ha chefer som befordrade mig sist jag var mammaledig (på tidigare meriter får man anta och inte för att jag höll mig från kontoret) och det var roligt med feedback på teamledarrollen. Nu på kvällskvisten har jag också haft det mysigt med mina killar, också ett plus som överväger läckande skor.

I morgon är det för övrigt dags för nytt ultraljud, blir spännade att se viktskattningen! En 14-15 kilo räknar jag med att bebisen väger vid det här laget, för det kan väl inte vara så att det är JAG som liksom har lagt på mig?

Jul om en vecka?

Den här julen har jag inte haft energi till nåt julstök. Jo, jag har gjort två omgångar saffransbullar. Och ikväll gjorde jag knäck. Av lukten att döma var den mkt god och konsistensen kändes prima, men eftersom den var stört omöjlig att få ur pappret så vet jag ju egentligen inte, de kanske smakade ba*s. Nu ligger de iaf i papperskorgen och jag sitter här med en fantastisk fruktsallad istället. I övrigt består julstöket mest av att jag värmer lite glögg på kvällskvisten, det är ganska lagom ansträngande.

Snyggo är på julbord med jobbet och jag hade planer på en härlig kväll i soffan. Glömde att Miniapan inte vill sova när jag ska lägga honom, istället ska det sjungas imse vimse spindel och Barbaskön ska lära sig flyga från sänggaveln och sen ska det kramas lite och gnällas lite och vips så har det gått en timme av den där tiden man trodde man skulle ha för sig själv. Men men, så får det vara, egentid är trots allt just nu en liten bonus och inget nödvändigt ont, svårt att hinna med det när man ska jobba också.

Var hos BM på väg hem från jobbet, allt såg bra ut utom blodvärdet och mitt bäcken som är tämligen sladdrigt och inte riktigt sitter ihop längre. Hon tyckte jag skulle träffa doktorn för sjukskrivning, men hur kul är det att bara gå och hemma och vänta? Jag vaggar hellre iväg till jobbet med tunga fjät, tids nog ska man ju bara mest vara hemma igen.

Det är resan som är målet

Eller också inte. Två faktorer gör att det numera tar närmare en halv dag att ta sig till jobbet. 1: jag har svårt att gå. 2: det är vinter. Mina mornar ter sig därför som följer:

Vaggar upp till bussen så snabbt jag kan.
Buss sen. Missar tåg.

Inget tåg kommer.
Inget tåg kommer.
Inget tåg kommer.

Jippie!! Tåg kommer!
Vaggar ombord och hoppas varje morgon på mina med(mot)människors välvilja gentemot en höggravid barbamama. Ibland får man sitta, ofta får man stå.

Tåget åker.
Tåget åker.
Tåget stannar!!
En inte helt oansenlig stund får man därför meditera, kanske känna efter hur kissnödig man är eller kanske bara njuta av närheten till en medpassagerares förhoppningsvis osvettiga armhåla.

Sen puttrar tåget långsamt vidare och man kliver av på rätt station, går till nästa buss som stänger dörren PRECIS framför näsan på en och åker iväg. Man håller sitt goda humör på topp och loggar in på kontoret, bara en halvtimme sen. Ännu en härlig dag har börjat! Nästan lagom till den ska sluta.

Snögubbe

Tack och lov att man har egen personal som sköter snöskottningen.