Man måste ju inte vara som alla andra.

Jag gillar tanken på att man kan bli vad man vill. Och då menar jag inte riktigt bli vad man vill som i president of the Junajted Stejts eller colombias Miss Universe, utan när det gäller lite mer vadagliga praktiska saker. Jag var länge INTE en som ägnade mig åt konditionsmotion. Jag styrketränade och gillade det (länge gjorde jag inte det men sen gjorde jag det och då blev jag ju en sån som gjorde det, ja ni fattar). Sen började jag småjogga lite och kom på att jag älskar ju det! Jag tror nästan alla som ger det en ärlig chans skulle gilla det. Morsan som absolut inte heller joggade ("jag tycker MYCKET bättre om att promenera, nämligen") var förra helgen i Prag och betade av ett halvmarathon, som topp tio i sin åldersklass. Samma år hon fyller 60. Man KAN. Man kan bli en sån som lagar god mat fast man förut inte kunde koka varmkorv, man kan bli en sån som älskar krukväxter eller bli politiskt aktiv fast man aldrig tidigare har brytt sig. Jag gillar den tanken.

Däremot får man ju fortfarande utgå från sig själv. Det slog mig idag, när jag gav mig ut på årets andra joggingtur. Jag vek ihop magen i tre prydliga veck och pulade in den i löpartightsen. Det är inte superbekvämt att springa med en D/E-kupa som kräver dubbla träningsbehåar (för jag tänker inte se ut så här jämt och har ingen lust att investera i dyra nya plagg) och eftersom jag fortfarande är en liten aning rädd att jag ska typ dra upp såret på magen eller att hela bäckenbottenmuskulaturen ska rasa rätt igenom arslet (ja, ursäkta men ni fattar) så har jag utvecklat en lite speciell smygande småjogg som kanske inte ser så där väldigt graciös ut, men den funkar på mig.

Nej, jag kanske inte ser ut som alla andra löpare när jag kommer försiktigt småskumpande i löpspåret, iklädd Snyggos regnavvisande röda cykeljacka, och med magen en bit ned på låren (så känns det). Men jag SMÅJOGGADE hela min femkilometersslinga, jag gjorde det idag på 34,30 blankt och då tänker jag verkligen inte gräma mig över hur många minuter det är från när jag sprang innan graviditeten, utan jag tänker klappa mig själv på axeln och vara så HIMLA stolt över den här kroppen som har burit och fött två fantastiska små krumelurer, och som nu förtjänar att få bygga upp lite kondition och styrka igen sen. Som faktiskt HÅLLER. Och sen att det är helt nya spännande veck och valkar på den, det får man väl försöka se på med nån slags förtjusning. Så här ser iaf jag ut när JAG joggar, kanske inte som en klassisk löpare men jag gör det ändå och det är lika bra som han den där jag mötte som sprang så där tjusigt med sin slanka löparkropp i sina snajdiga svindyra löparkläder.

Jaha, en dusch på det, då.

Viktutmaningen vecka 6

Jaha, summa summarum en bra vecka. Motion 6 dagar av 7, (med det menar jag aktiv powerwalk/cykling etc, inte typ att gå fram och tillbaka till affären). Dryga 30 km promenad, 15 km spinning. Den där tårtbiten som slank ned i tisdags kanske gjorde att jag missade ett hekto, men det var det värt...

Resultat denna vecka: - 0,9 kg. Totalt på 6 veckor: 5,2 kilo. Det är riktigt skoj att det går, om man bara ger sig däng på det!! Inte är det särskilt besvärligt heller, när sötsuget väl gett med sig. Ska bli skojsigt när jag kan jogga mer också.

Avancerade brudfrisyrer...

...till trots, det är en större utmaning att klippa miniapan. Nu är det dock gjort och vi blev nöjda både han och jag. En mysig familjeutflykt hade vi också, hittade en snygg Helly Hansen-skaljacka som Snyggo fick i födelsedagspresent av mig. Födelsedag!? Kanske nu någon, typ Snyggos föräldrar, undrar. Jo, jag vet att den är i augusti. Men eftersom jag hade fickpengar kvar och inte Snyggo, erbjöd jag en alldeles för tidig födelsedagspresent. Skönt, då var ju det fixat.

Kanske världens bästa fredag!?

Snyggo är ledig idag, och ingen morgonträning var inplanerad. Vi vaknade vid halv sex-tiden, eftersom lilltösen brukar vakna då. Läste tidning, småpratade och hämtade sen in Hugo när han också vaknat. Lite mer mys innan vi gjorde tabberas i kylen för en gemensam frukost. Vet inte när det hände senast, att vi käkade frulle ihop. Smoothie på hepatit-bär, kaffe, mackor och melon. Lite planering av dagen, och nu drar vi snart till XXL för att kolla en jacka till Snyggo. Återkommer sen med viktutmaningen!

Jag , en vegan

Nej men perfekt, nu är det hepatit i frysta bär också. Det är ju typ vår huvudföda här hemma. Jag får börja odla egna morötter och leva på det, kanske. Eventuellt köpa en häst att slakta till jul.

En platta

Blev just varse att man på radion delar ut CD-skivor fortfarande. En helt överentusiastisk programledare skriker typ "DU HAR VUNNIT ABSOLUT MUSIC vol. ETTUSENFEMHUNDRASJUTTIOFEM!!!" Och den som har ringt in låtsas bli lite klädsamt förtjust, sådär.

Men i ärlighetens namn, när alla som äger en dator eller en smartphone kan lyssna på precis vad de vill, när de vill? Är det inte då lite grann som att ba "DU HAR VUNNIT EN PLASTMUGG VATTEN!!!"

Jo då, annars har vi här en gallskrikande micro och en trotsig mini, men jag har kommit på att vi behöver batterier så jag ska gå till affären och ser fram emot en halvtimme i mitt eget tysta sällskap.

En vanlig tisdag. Vanlig men ovanligt fin.

Började med att mamma erbjöd sig ha Nora en stund om jag behövde fixa nåt. Ett spinningpass fick det bli. Sen följde vi spontant med henne hem, även syster S&co och brorsan dök upp, de förstnämnda hade med sig tårta till pappa eftersom han blev magsjuk av den senaste tårtan de bjöd på, hehe. Så kom även pappa och Snyggo och vi käkade och åt tårta och det kändes som kalas, så här en vanlig tisdag. I morrn ska vi också ha en kalasdag, då kommer Malinka tillika Krut-M och lunchar. Men nu = förhoppningsvis lite sova...!

Norpan

Fattar inte hur det gick till - plötsligt är hon mycket mer en egen liten personlighet. Gurglar och "pratar" och skrattar... så mysigt. Sover lite bättre och kolikutbrotten kommer allt mer sällan (fick dock läsa på läpparna under gårdagens Molander-avsnitt...)

Jag - en fruktjunkie

Nej, det hade inte med graviditeten att göra. Jag kan fortfarande bli gråtfärdig av en apelsin som doftar så där himmelskt. Nu = Molanders och fruktsallad. Och massor av te.

Hjälp mig

jaha, idag börjar Hugo sitt nya dagisschema, mån-tors 9-15. I och med denna nya era känner jag att det är dags att jag tar mig i kragen och gör något inspirerande och vettigt av dagarna. Satte mig därför med en balja kaffe och mitt manus som jag påbörjade under förra mammaledigheten. Man kan väl säga att det är en "Stockholm noir", ur några olika kvinnoperspektiv. Efter att ha plöjt de 60 skrivna sidorna är jag nu lite förvirrad. Det senast skrivna kapitlet har jag ingen aning om vad jag ville säga med, och jag har slutat skriva mitt i en mening.

"tunnelbanevagnen är minst sagt knökfull" har jag skrivit, ingen punkt, inget komma.

Vad tror ni?

...så hon får ringa in sin helikopter i stället

...och det är ju aldrig roligt att stå som en packad sill på ett fullt tåg

Något annat spännande förslag?

Ska göra mer kaffe och fundera på vad jag har tänkt med allt detta.

AIK

Ja, idag var det så premiär för Hugo på allsvensk fotboll. Han är ju ingen rookie precis, med OS-fotboll på Wembley i bakfickan, men nu var det alltså Friends arena och AIK-syrianska på menyn. Hemma laddade han med sju pannkakor, sen åkte han och pappa iväg i röda faran. Stolt som en tupp kom han hem igen, efter att ha applåderat, hejjat och ätit korv. Mammans hjärta smälter.