torsdag, april 25, 2013
Sverker, typ?
Finns det ingen HISS? Hör jag mig själv barskt utbrista till det stackars butiksbiträdet på Mango. Hur gör folk som sitter i RULLSTOL då, får de handla på NÄTET eller? Nej, det visste han inte riktigt. Nu är vi iaf på väg hem från stan, jag och minimini. Första tågturen ihop.
onsdag, april 24, 2013
Att leva med fibromyalgi
Nej, det är inget jag ofta pratar om. Delvis för att jag inte tänker så mycket på det, delvis för att jag inte vill att det ska definiera vem jag är. Dock påverkar det HUR jag är, men det är ju en annan sak.
Nej, jag tänker inte så mycket på det. Men jag tänkte på det idag när jag var ute och sprang. Jag har haft en dålig dag, och det enda jag ville var att lägga mig på soffan ikväll. Mitt överjag lyckades dock övertala mig att ta mig ut, med löftet om att det fick gå precis hur långsamt som helst. Det gjorde ont hela vägen idag, men jag tänker på vad min smärtläkare sa en gång, att det värsta som kan hända är att det gör ont, typ.
En bra dag tänker jag inte alls på fibron. Inte för att jag inte har ont, utan för att jag under de fjorton år som har gått sen jag fick de första symtomen har lärt mig ignorera det. Jag skulle bli tokig om jag varje morgon skulle begrunda vilka kroppsdelar som värker idag. Jag tänker inte på att det gör ont att veckla ut sig varje gång jag kliver ut ur en bil eller reser mig upp från biograffåtöljen.
En dålig dag gör jag mitt bästa för att ignorera, med icke särskilt framgångsrikt resultat. Idag har det strålat från knäna upp i ljumskarna och från axlarna ned i skulderbladen, då är det lätt att känna sig en gnutta ockuperad. Ständigt störd sömn vänjer man sig vid, jag tror att det är därför det går så bra som det gör med nattvakna barn.
Den här löpar- och tränargrejen, den handlar inte om att jag är nåt träningsfreak som till varje pris måste ha en snygg kropp. Den handlar mer än något annat om att jag behöver endorfinerna, och min IBS-mage behöver det för att hållas i schack. Känslan av att jag KAN, även om det går trögt och långsamt och gör ont ibland. Känslan av att jag är ungefär som vem som helst.
"Du pratar inte så mycket om det längre", konstaterade Snyggo för ett tag sen. Nej, jag gör nog inte det och det beror nog till stor del på honom. Acceptera ditt öde utan att gnälla, tycks vara Snyggos devis. Inte så att man inte får prata om saker som är jobbiga eller så, men att älta saker, det är inget sätt man vinner sympati på hos honom. För min del tror jag att det är bra. Även om Snyggo själv bara sträcker sig till att säga att det inte kan vara en slump att vi träffades, skulle jag vilja säga att jag tror att Gud visste att jag behövde den typen av man, för att inte sluta som en bitter gammal tant.
Ja det finns många fler saker man skulle kunna säga om detta, att orka vara mamma med fibro är en annan tanke. Men jag måste duscha, och risken/chansen finns att jag inte återkommer till det här ämnet överhuvudtaget. :)
Nej, jag tänker inte så mycket på det. Men jag tänkte på det idag när jag var ute och sprang. Jag har haft en dålig dag, och det enda jag ville var att lägga mig på soffan ikväll. Mitt överjag lyckades dock övertala mig att ta mig ut, med löftet om att det fick gå precis hur långsamt som helst. Det gjorde ont hela vägen idag, men jag tänker på vad min smärtläkare sa en gång, att det värsta som kan hända är att det gör ont, typ.
En bra dag tänker jag inte alls på fibron. Inte för att jag inte har ont, utan för att jag under de fjorton år som har gått sen jag fick de första symtomen har lärt mig ignorera det. Jag skulle bli tokig om jag varje morgon skulle begrunda vilka kroppsdelar som värker idag. Jag tänker inte på att det gör ont att veckla ut sig varje gång jag kliver ut ur en bil eller reser mig upp från biograffåtöljen.
En dålig dag gör jag mitt bästa för att ignorera, med icke särskilt framgångsrikt resultat. Idag har det strålat från knäna upp i ljumskarna och från axlarna ned i skulderbladen, då är det lätt att känna sig en gnutta ockuperad. Ständigt störd sömn vänjer man sig vid, jag tror att det är därför det går så bra som det gör med nattvakna barn.
Den här löpar- och tränargrejen, den handlar inte om att jag är nåt träningsfreak som till varje pris måste ha en snygg kropp. Den handlar mer än något annat om att jag behöver endorfinerna, och min IBS-mage behöver det för att hållas i schack. Känslan av att jag KAN, även om det går trögt och långsamt och gör ont ibland. Känslan av att jag är ungefär som vem som helst.
"Du pratar inte så mycket om det längre", konstaterade Snyggo för ett tag sen. Nej, jag gör nog inte det och det beror nog till stor del på honom. Acceptera ditt öde utan att gnälla, tycks vara Snyggos devis. Inte så att man inte får prata om saker som är jobbiga eller så, men att älta saker, det är inget sätt man vinner sympati på hos honom. För min del tror jag att det är bra. Även om Snyggo själv bara sträcker sig till att säga att det inte kan vara en slump att vi träffades, skulle jag vilja säga att jag tror att Gud visste att jag behövde den typen av man, för att inte sluta som en bitter gammal tant.
Ja det finns många fler saker man skulle kunna säga om detta, att orka vara mamma med fibro är en annan tanke. Men jag måste duscha, och risken/chansen finns att jag inte återkommer till det här ämnet överhuvudtaget. :)
Vår?
Klarblå himmel och strålande sol, men återigen håller man ju på att blåsa bort. Ogillar. Jag sitter nu här vid datorn med mindmaps och papper och pennor och ska försöka bringa ordning i fortsättningen på min historia. Det är så konstigt, fast jag tycker det är det roligaste som finns när jag väl har börjat, så är det alltid massa "jag borde" först, innan jag kommer igång. Måste kolla facebook, blogga, se nåt på TV... Men NU så, nu ska jag passa på medan Nora sover middag. Återkommer senare.
tisdag, april 23, 2013
Dagens tips till damerna
Förra året kom BB-krämerna stort. Varje hudvårdsserie med självaktning har sin egen variant. BB står för Blemish Balm och är en dagcreme med solskydd, primer och concealer i ett. Många av BB-cremerna har ett solskydd på omkring spf 20, vilket är toppen till våren! Om man inte gillar att sminka sig så kan man byta ut sin dagcreme mot en BB-creme, och ändå få ett lite mer mejkat intryck eftersom den är lätt tonad. Själv använder jag den som bas under min mineral(puder)-foundation.
Använder nu Garniers variant, som jag gillar. Och jag har inte fått betalt för detta inlägg ;-)
Ska nu passa på att skriva lite medan Norpan sover. Trodde jag skulle få ha sjuk Hugo hemma idag eftersom han var hängig igår, men i morse var han som vanligt om än lite förkyld. Så jag känner som att jag har fått lite bonusledig tid här, när minstinger sover.
Använder nu Garniers variant, som jag gillar. Och jag har inte fått betalt för detta inlägg ;-)
Ska nu passa på att skriva lite medan Norpan sover. Trodde jag skulle få ha sjuk Hugo hemma idag eftersom han var hängig igår, men i morse var han som vanligt om än lite förkyld. Så jag känner som att jag har fått lite bonusledig tid här, när minstinger sover.
söndag, april 21, 2013
29.29
Bra dag idag. Promenad på fm, mötte upp syster S och kusInez, satt på en sten i solskenet medan barnen lekte. Veckohandling sen med Hugge Bus, innan jag gick ut och rev av fem-kilometarn. 29.29 stannade klockan på idag, najs! Trodde absolut det skulle ta längre tid att komma under trettio. Nu tar vi väl och har en riktigt bra vecka, hörrni.
Strövtåg i hembygden...
...heter en vacker dikt av Fröding, nu flitigt spelad på radion efter att den tonsatts av Mando Diao. Tycker den är så fin och varje gång jag hör den tänker jag på min egen hembygd.
Det är härligt med nya miljöer och nya vägar, men det är kanske till och med ännu härligare med vägar som man alltid har gått på. Mamma och pappa har flyttat en del genom åren, men farfars gård har stått där den står i nåt hundratal år, farfar själv har bott där i hela sitt liv och minnena därifrån är hur många som helst.
Kanske har det att göra med att jag blir alla mina åldrar, när jag kommer ut dit. Jag har suttit i pappas knä på lilla vägen ut till Hälleråd, och fått styra bilen (trodde jag iaf, jag misstänker att han hjälpte till). Jag har gått hand i hand med farmor under linbanan med kalksten och jag har lekt med syskon och kusiner på höskullen. Jag har nattat småkusiner hos på landet-familjen och vi har haft släktträffar med faster G klättrandes i träd, Bosse vid grillen och barnen hoppandes studsmatta.
Igår åkte vi ut över dagen, hela familjen. Njöt av varje sekund.
...
Det är härligt med nya miljöer och nya vägar, men det är kanske till och med ännu härligare med vägar som man alltid har gått på. Mamma och pappa har flyttat en del genom åren, men farfars gård har stått där den står i nåt hundratal år, farfar själv har bott där i hela sitt liv och minnena därifrån är hur många som helst.
Kanske har det att göra med att jag blir alla mina åldrar, när jag kommer ut dit. Jag har suttit i pappas knä på lilla vägen ut till Hälleråd, och fått styra bilen (trodde jag iaf, jag misstänker att han hjälpte till). Jag har gått hand i hand med farmor under linbanan med kalksten och jag har lekt med syskon och kusiner på höskullen. Jag har nattat småkusiner hos på landet-familjen och vi har haft släktträffar med faster G klättrandes i träd, Bosse vid grillen och barnen hoppandes studsmatta.
Igår åkte vi ut över dagen, hela familjen. Njöt av varje sekund.
...
fredag, april 19, 2013
Inte sämre, bara annorlunda
Jag är ovan vid de här fredagarna. Förr, i många år, betydde fredagarna ett förväntansfullt surr på kontoret. Kanske gick man ut och köpte sig en god lunch hos den osympatiske indiern (men maten är fantastisk), kanske firade man med en latte på väg hem. Ibland var man fredagstrött och det blev tröja och sneakers, andra gånger fick man lite partykänsla redan 06.15 på morgonen och drog på sig nån trevlig lite för glansig topp. Sen strålade man samman hemma, lite babbel och bubbel och soffhäng, eller kanske en middag med eller hos någon.
Nu sitter man nollåttanollnoll vid frukostbordet hemma med två barn, har man tur är åtminstone det ena hyfsat lugnt. Har man lite otur försöker man fokusera på det goda i livet medan den ena gallskriker och den andra kastar gröt på väggen. Sen städar man lite och ålar sig därefter ur pyjamasen, för att kanske bygga lite klossar eller säga åt Hugo att han inte får dyka från soffan/klättra upp i handfatet/leka med saxen/dra Pluto i svansen. Mysigt härligt och intensivt.
Sen fortsätter dagen ungefär så, tills Snyggo kommer hem 18:20 och då står man där med löparkläderna på och säger
JAG MÅSTE UT EN SVÄNG DET ÄR VÄL OK
och så tar man hans Garmin och sticker iväg. Och luften är klar och duggregnet svalkar skönt i ansiktet och under tiden man springer tänker man på hur himla fina barn man har och fin man och visst jag kanske inte har gått ned i vikt den här veckan men jag ska ju vara NÖJD ändå och det är jag väl också på sätt och vis, nöjd över att kunna pinna på och samla kraft och 30 minuter och 35 sekunder senare (japp, putsade på säsongsbästat med ett par minuter) är man som en ny människa, åter en pigg mamma och en glad fru och så blir det lite revbensspjäll och soffhäng och nu sover barnen och snart även jag.
Nu sitter man nollåttanollnoll vid frukostbordet hemma med två barn, har man tur är åtminstone det ena hyfsat lugnt. Har man lite otur försöker man fokusera på det goda i livet medan den ena gallskriker och den andra kastar gröt på väggen. Sen städar man lite och ålar sig därefter ur pyjamasen, för att kanske bygga lite klossar eller säga åt Hugo att han inte får dyka från soffan/klättra upp i handfatet/leka med saxen/dra Pluto i svansen. Mysigt härligt och intensivt.
Sen fortsätter dagen ungefär så, tills Snyggo kommer hem 18:20 och då står man där med löparkläderna på och säger
JAG MÅSTE UT EN SVÄNG DET ÄR VÄL OK
och så tar man hans Garmin och sticker iväg. Och luften är klar och duggregnet svalkar skönt i ansiktet och under tiden man springer tänker man på hur himla fina barn man har och fin man och visst jag kanske inte har gått ned i vikt den här veckan men jag ska ju vara NÖJD ändå och det är jag väl också på sätt och vis, nöjd över att kunna pinna på och samla kraft och 30 minuter och 35 sekunder senare (japp, putsade på säsongsbästat med ett par minuter) är man som en ny människa, åter en pigg mamma och en glad fru och så blir det lite revbensspjäll och soffhäng och nu sover barnen och snart även jag.
Top model nästa?
Vad ska det bli av den här killen? När han såg att jag tog fram stora kameran lade han sig snyggt på Noras lekmatta, log sitt finaste leende och pekade sen på sitt ena öga vilket betyder att man ska ta kort. Sagt och gjort.
Noll komma nollnoll
A.k.a viktutmaningen, vecka 7.
Denna vecka, alltså den sjunde i ordningen, steppade jag upp träningen lite. Förutom ett par rejäla powerwalks blev det två joggingturer och tre spinningpass, varav två lite längre. Resultatet? Ja, ni ser det i rubriken. Nada, hade hänt på vågen. Så himla träligt. Jag har väl hamnat på den berömda platån, hoppas det går raskt att komma vidare.
Denna vecka, alltså den sjunde i ordningen, steppade jag upp träningen lite. Förutom ett par rejäla powerwalks blev det två joggingturer och tre spinningpass, varav två lite längre. Resultatet? Ja, ni ser det i rubriken. Nada, hade hänt på vågen. Så himla träligt. Jag har väl hamnat på den berömda platån, hoppas det går raskt att komma vidare.
torsdag, april 18, 2013
torsdagsmys och balkonghäng
Snyggo har för tillfället sin kvällsträning och ikväll var DÖM i stan och käkade med en väninna, varför jag inviterade DÖF på en enkel torsdagsmiddag. Den Ömme Fadern dök upp till allas vår (särskilt Hugos) glädje och det blev lite mat och kaffe innan han åkte hem igen.
Det är härligt att vi bor så nära så man kan göra lite såna där spontana grejer. Önskar att barnens farmor och farfar också fanns lite närmre för lite mer spontanhäng.
Nu hoppas jag Snyggot snart kommer så att jag kan få gå till affären (egentid) för att införskaffa det mest nödvändiga till vårt hem (kaffe). Kanske även måste införskaffa nåt som gör Snyggo väldigt glad (typ, eh, pizza?) eftersom jag måste lägga fram ett balkonginredningsförslag som påverkar nästa månads budget. Vi har en underbart stor och härlig balkong med sjöutsikt, men tyvärr gillar jag inte att sitta där eftersom möblerna är obekväma och lite för klumpiga. Jag har insett att jag hellre skulle ha ett par sköna stolar/fåtöljer och kanske bara nåt enkelt litet bord där man kan ha sitt varma kaffe eller sin kalla öl, och så lite fina amplar och nån lykta, kanske. Vi får se, om detta är året då jag äntligen kommer till skott med detta.
Det är härligt att vi bor så nära så man kan göra lite såna där spontana grejer. Önskar att barnens farmor och farfar också fanns lite närmre för lite mer spontanhäng.
Nu hoppas jag Snyggot snart kommer så att jag kan få gå till affären (egentid) för att införskaffa det mest nödvändiga till vårt hem (kaffe). Kanske även måste införskaffa nåt som gör Snyggo väldigt glad (typ, eh, pizza?) eftersom jag måste lägga fram ett balkonginredningsförslag som påverkar nästa månads budget. Vi har en underbart stor och härlig balkong med sjöutsikt, men tyvärr gillar jag inte att sitta där eftersom möblerna är obekväma och lite för klumpiga. Jag har insett att jag hellre skulle ha ett par sköna stolar/fåtöljer och kanske bara nåt enkelt litet bord där man kan ha sitt varma kaffe eller sin kalla öl, och så lite fina amplar och nån lykta, kanske. Vi får se, om detta är året då jag äntligen kommer till skott med detta.
onsdag, april 17, 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)