Om man vill bli glad som gammal måste man börja nu

Hopp

Den här köpte jag idag. (Wowwowwow!! Sa Hugo när han fick se den). Den ska jag titta på ibland och påminna mig om att det nog blir bra med allting. Med Nora, med E, med resten.

Ny karriär

Ja, det går ju dåligt med jobbets löneförhandlingar så jag kanske får starta eget. Nu har jag en pressbild att lägga i CV:t iaf, tack för det, bästa svägerskan. 

Asjobbig dag, say no more. 

Bröllopsplanering...

...med Simon och Elmira. Kommer bli en rolig dag! Och en trevlig kväll, hade vi.

Resultatet...

...av gårdagens tävling var en svägerska med mag/ryggkramper, en pappa som nästan kröp i mål efter kramp under halva loppet och en mamma som låg raklång vid mållinjen (på rätt sida dock) och tjoade av våldsamma benkramper. Och så vår lilla fyrklöver, nöjda och glada och upplivade av en härlig utflykt tillsammans. Hehe. Olika falla ödets lotter.

Halva fyrklövern. Barnen skötte sig mycket bra, trots att det kanske var mer föräldrarna än barnen som uppskattade att stå på samma fläck i två timmar och hejja på folk.

Nöjd efter att ha tagit sig i mål! Skulle jag med vara.

Hugo busade med faster, och livade upp hennes humör lite. För stunden iaf...

Duktiga mamma, som bet ihop och tog sig i mål trots magbesvär och annat.

En kram ska mormor förstås ha! Tror Hugo var den mest högljudda supportern på stan när mamma och pappa passerade. "Hejja offa!!" Ropade han så att eken skallade mellan slottet och stadshuset, i gott och väl fem minuter innan vederbörande dök upp. 

När vi kom hem stjälpte vi trötta barn i säng, innan vi hade en mysig middag tillsammans. Inte ens pappa som kan vara lite busig kastade något på väggen. Tur det, kalops är så smetigt.

Idag har det varit full rulle. Efter att ha intagit morgonkaffet invid en liten, liten bajsklutt (dessvärre bokstavligt, inte ett nytt smeknamn på nåt av barnen) sanerade vi matrummet och gav oss sen av åt olika håll. Jag körde ett långpass, i fina vädret. Skrapade ihop 14,25 km i ett 6:00-tempo. Borde ha gått lite långsammare, men svårt när man springer själv tycker jag. Då vill man ju mest ha det gjort. Nåväl, Snyggo och barnen åkte på öppet hus på brandstationen, och det var en upplivad Hugo som kom hem därifrån. Nu är pojkarna i familjen på fotboll, medan flickorna är hemma och grejar lite. Eller ja, i skrivandets stund sover microapan middag, vilket möjliggör en stund i fåtöljen för mig. Ikväll väntar bröllopsplanering tillsammans med brorsan och E, ser fram emot det!

Bästa lördagen...

...är en sån som idag. Fint väder, ett sportevenemang att bevista såsom dagens Sthlm halvmarathon. Sen en (förhoppningsvis) trevlig middag med härligt folk, i detta fallet Jonas & Jossan samt Ma & Pa. De tre sistnämnda ska även springa. 

Kalopsen är förberedd, äppelpajen (med äpplen från gården!) likaså. Flanellskjortan är på. Höst!! Kan man ju tänka då, att det är. Men inte på termometern. 20 sköna grader visar den. Vi är nu på väg till stan för att hejja. 

Hugo visar omgivningarna för Wow...

Lite såhär...

...har det varit hemma hos oss idag...

Hotellfrukost känns avlägset

Jag tänker att det åtminstone från nu bara kommer bli bättre. Barnen blir större och äter bättre själva. Men NU. Oh my gosh. Man sitter mitt i grötklet och yoghurtklet och det kastas grötskedar på väggen och man tar ett djupt andetag och går för att hämta disktrasan. Fastnar med foten i nåt oidentifierbart klet på golvet, som man drar sig till minnes att man i några dagar nu tänkt försöka få bort. Med svinto, typ. Eller kanske kofot, i värsta fall.

Nej, att äta samtidigt är ingen riktig hit, kaffet kallnar och gurkorna försvinner från min macka utan att det är jag som äter upp dem. Men nu har barnen utfodrats, och jag värmer på kaffet och kikar lite i tidningen. Visst är livet härligt, på många sätt. Härligt, och kladdigt.

Pendla

Ja, det svänger verkligen. Inte bara som i dans, musik och party party. 

Efter dagis idag åkte vi och fikade på färskpressad juice på Waynes. Hade en supermysig stund, till och med Norpan var nöjd. Lite senare sitter man vid middagsbordet och den ena sparkar på en och den andra spottar ut mat på en och kollar man bort för en sekund så har Någon snott ens falukorv. Sen lite mys i soffan framför Musse Pigg innan det stora vill-inte-sova-kriget sätter igång. 

Nåväl.

Verkar som att det är sista sköna sensommarhelgen innan det blir ostadigare väder. I morrn är Hugo hemma hela dagen och vi ska välkomna helgen med en städning. Sen ser jag fram emot lite fika på kvällskvisten. Har återgått till fika (godis/efterrätt) endast fre- lör, efter en sommar med lite för mycket gott. Har skött mig i veckan så i morgon kan det nog tänkas att det blir lite banankaka eller nåt annat trevligt, till soffhänget. Ska få in ett kvalitetspass också när Snyggo kommer hem, och har man rört på sig innan smakar det ju ofta extra gott... 

En kopp te på det här, så.

Ordningen återställd

Snyggo är äntligen hemma igen. Hem har också de här fina hittat.

Ursäkta bildkvalitén, men det är iaf Molton Brown-produkter. Hurra! Fast mest hurra förstås åt att vi är samlade igen. 

Jag och Nora hade en mysig lunch hos Ida idag. Därefter en skön eftermiddag hemma, jag hann tom bläddra lite i senaste numret av Mama medan barnen roade sig själva. När Snyggot kom hem gav jag mig ut på en springtur. Sprang testrundan igen, 6 km och denna gång en dryg minut snabbare (32,01) än sist. Kul att se att det går framåt. Nästa testlopp blir väl på slutet av säsongen (även om jag kommer fortsätta springa i vinter).

Nehej, nu blir det budgetavstämning här... Känns skönt att slippa finansministerposten.

Tunnis

På BVC idag. Nora har inte gått upp i vikt på en dryg månad, inte helt oväntat. Det hon får i sig räcker inte, konstaterade sköterskan, och den slutsatsen hade jag väl kunnat dra på egen hand. Amningen är således inte tillräcklig längre, trots lite komplement av välling etc, så nu blir det hårdträning med mat så att man kan fasa ut amningen. 

Hon låg ju dock nåt snäpp över kurvan sen innan, och är ännu inte under, så än finns ingen anledning till oro, tyckte BVC. Bra det, samtidigt känns det ju en aning stressande.