torsdag, oktober 10, 2013

Mitt gryn


När Snyggo kom hem hade han med en krya på dig-present som en av dagismammorna hängt på ytterdörren. Hur gulligt var inte det? Det fick mig att tänka att jo, man ska våga göra sånt där! Jag gick med Nora-kläderna till mamman tvärs över gatan härom dan, hon blev jätteglad. Mer uppmuntran till folket.

På tal om kläder har jag nu beställt klänning till brorsans bröllop. Hoppas nu det blir bra! 

Att anpassa sin vardag

Snyggo hämtar och lämnar idag och tar ledigt i morgon, skönt. Sen försöker vi pussla lite så att det inte blir så långa dagar för mig ensam med barnen, tills det är bättre. Trots allt är det ju skönt att veta vad det är. Ny omgång feber igår, vaknar på natten som en liten blöt pöl när medicinen har verkat. 

Idag tog vi oss ut lite, jag och Norpan. En stilla liten promenad kring husknuten bara. Grå himmel men vackra färger ändå. Nylagd asfalt som benen vill springa på. Jag tycker inte synd om mig själv, annat än när jag tänker på att det kanske är snö när jag kan springa nästa gång. Älskar att springa på hösten, brukar vara perfekt temperatur i mitt tycke.


Kul förresten med littaturpriset till en författare man känner igen, för en gångs skull!! 

Nu blir det kaffe och P4 extra, med Lotta Bromé. Mitt favoritradioprogram. 

onsdag, oktober 09, 2013

Akuten t/r

Efter den där springturen igår började jag raskt må sämre igen. I morse stod jag knappt på benen, varför jag ringde mamma och pappa som kom över och tog ungarna samt körde mig till akuten. Diverse blodprov och en lumbalpunktion (aj) senare konstaterades en infektion i hjärnhinnorna, hjärnhinneinflammation. Förmodligen virusvarianten, men proverna är inte klara. Är det det senare så läker det ut av sig självt, man ska vila så mkt som möjligt och ta smärtstillande vid behov. Kan dock ta nån månad eller två. Segt! 

Frågan är ju nu bara hur vi ska hitta balansen här hemma... Snyggo kan ju knappast vaffa en månad och vissa dagar är ju bättre än andra. Det smittar för övrigt inte så jag kommer ju att, ja, inte köra på som vanligt kanske men det är ju heller inte så att man inte får ta sig för med något om man orkar. Är det nån av er som haft det? Tog det isf lång tid?

Bye bye hässelbyloppet, iaf...

tisdag, oktober 08, 2013

Nu ska det springas

Pappa sköter sig mkt bra som pensionär. Han kom och barnvaktade Nora så att jag och mamma kunde springa en vända. Var länge sen jag var helt slut efter knappa 6 km i 5:51-tempo... Men men, nu är det gjort och så blir det en vilodag i morgon innan nästa pass.


De mörka ringarna under ögonen beror på att Nora håller på att få en ny tand... Och bristen på smink. Jag bjuder på den.

Har lämnat och hämtat Inez också idag. Jaha, varför gjorde inte morfar pensionären det? Kanske någon frågar sig. Svaret på det är att de är sjuka hemma hos syster S, och ma&pa snart åker till Italien. Här räknar vi dock med att vi redan haft den där sjukan de dras med. 

måndag, oktober 07, 2013

Pappas pension och min (obefintliga) träning.

Idag gick pappa i pension, och vi åkte dit (Hugo i sin fin-horta naturligtvis) med blommor och tårta. Pappa visste inte att vi och syster S m familj skulle komma. När vi kommit fram visade det sig att syrran och lilla Nisse blivit sjuka, och pappa skickade SMS om att han skulle bli sen, liksom Snyggo. Så där satt vi, jag, mamma, barnen och brorsan och åt de goda filékotletterna i vår ensamhet. Eller ja, så väldigt ensamt var det ju inte, även om festföremålet saknades. Men sen trillade pappa och även Snyggo in och vi åt tårta och hade det allmänt trevligt.

Nu när jag äntligen typ tillfrisknat inser jag att en veckas feber och halsont inte direkt kommer underlätta mitt sub 55-mål för söndagens hässelbylopp. Jag trodde det skulle kunna gå relativt enkelt, efter 55.26 i Kista och jag har gjort under 55 på träning. Snyggo var ute och sprang lite idag och kände sig helt överkörd av tåget, så det lät ju inte så lovande. Planen nu är två korta distanspass (5-7 km) på tisdag och torsdag, samt lite korta snabbintervaller på lördag. Sen får vi se om det kanske ändå får bli som ett vanligt träningspass på söndag. Medalj får man ju ändå... Men så surt, alltså. 

Feng shui, typ

Snyggo fick mig att läsa nån artikel häromdagen, om en familj som ordnat sitt hem efter nån japansk teori som gick ut på att det ska finnas ett flöde i all planering och att varje sak ska ha sin plats och om man på fjärde torsdagen efter månens halva snurr kring sin egen axel hittar nåt som inte har nån given plats så ba SHA-BOOM, till TIPPEN med dig!!

Japanskt eller inte, men vi har ju som bekant gjort oss av med vår klädkammare. Alltså krävs ännu större ordning och rensning för att man inte ska bli galen. Idag har jag fixat i hallen, alla har fått varsin korg för ytterkladdret, ni vet vantar och mössor och sånt där. Snyggo är väl ordningssammare än jag i grund och botten (fast jag tror vi snittar över medel båda två) men det var inte jag som hade sju jackor i hallen, och det är inte heller min korg ni ser som svämmar över.


Nu ska det sägas till den älskade makens försvar att han har ju inget hår, så häromvintern gick han och köpte sig en mössa som ser ut som en ihopknorvad bäver, med ett smeknamn som inte kan nämnas i skrift (och helst ej heller i tal). Den upptog ju två tredjedelar av hans korg. Själv har jag ju lite mer hår (men ändå, O SÅ GLEST nuförtiden) och därmed mössor av lite mindre omfångsrik karaktär.

Nåja, nu ska vi kila ner och hämta största miniapan.

Hur...

...tänkte jag här? Inget man är sugen på på morgonen, precis.


Annars är det glada tider. Jag bakar, solen skiner in genom köksfönstret och Ray LaMontagne spelas i Spotify.

söndag, oktober 06, 2013

Vad vi har ägnat helgen åt

I lördags kom pappa och hjälpte mig tapetsera en vägg och taket i Noras rum. Sen tapetserade jag resten själv under dagen. Snyggo har satt upp en ny fin dörr och spots i undersidan på hyllan i rummet, i fall man vill ha ett lite mysigare ljus än det man får av taklampan. Jag har byggt in proppskåpet i en tapetbeklädd kartong. Nu ska lister upp i taket och golvet ska fixas. Riktiga bilder kommer.


Nu är Snyggo ute och provar sina nya rullskidor, håll i hatten alla där ute. Själv gör jag kvällens middag... Rostbiffsallad! En gammal söndagstradition...

I <3 my family




Med gnuttarna på Maxi. Stanna tiden, snälla. Nu när Nora alltid vill vara i min famn och Hugo fnular, pratar och funderar. Och kallar Pluto för Puppo.

Sortering

Världens bästa Malin kom med en klädleverans igår... Så nu är sorteringen i full gång!


Rensar ut efter Nora också, och funderar på om jag ska våga gå över till Hugos dagiskompis familj som fick en liten tjej häromsistens... De kanske tycker man är vansinnigt påflugen, risker man får ta...

lördag, oktober 05, 2013

Leva ihop

I dagens expressen har medarbetaren Annika Leone skrivit en krönika om att hon väntar barn själv. Eller ja, en pappa finns, men de är inte ihop. 


Och nu har Annika reflekterat över att man blir ganska ensam på profylaxkurser och BVC, för man pratar ju alltid om "dig och din partner". 

Och jag tänker lite som så, att det vore väl konstigt annars? Det krävs trots allt två för att göra barn. Ofta vittnar partners om att det är ett väldigt fokus på mamman, så att de nästan känner sig lite osynliga. Vore det inte ÄNNU konstigare om man BARA pratade om mamman, för att inga singelmammor skulle känna sig stötta? När det i tio fall av tio finns en pappa, vare sig man låtsas om honom eller inte.

Nehej, åter till tapetseringen.

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...