Kragen och ihopsyningen kvar.

Snart ska den provas. Det är väl inte helt omöjligt att den kommer sitta jättekonstigt på Hugge, tröjan. Men i så fall får jag väl rama in den istället.

I morgon väntar spruta för Nora på BVC, och som den drama queen hon är antar jag att hon kommer bryta ihop fullständigt. Så om ni hör en mistellur ljuda över vår Hufvudstad i morgon förmiddag är det förmodligen bara Nono som uttrycker sitt (relativt ständiga) missnöje. Pluttan.

Ser ni att de håller tass i hand? 

Nehej, det här tröjprojektet tar ju sin lilla tid, det är redan sovdags. Efter att man skeppat ut katter, förberett nattvälling, röjt lite och borstat tänderna. Om ett par tre timmar, typ.

Måste förresten också bara tillägga att vi hade en FANTASTISK middag på Stationen i torsdags.

(Lånar en bild här, Annzo). Så najs restaurang, inredd som ett flott Parisplejs nånstans vid tiden för förra seklet. Och sällskapet, de är tre på miljonen.

Söndag

Snyggo härdar i med sin vasaloppsträning och är nu och åker Engelbrektsloppet utanför Västerås. Det tog honom så hårt att svåger Jonas förra året slog hans PB att vi denna vinter knappt sett till honom eftersom det ska rullskidas, vallas och åkas på längden och tvären. Men vi har haft en mysig dag här hemma, fram tills nu då Hugo kör en tillfällig urspårning som grundar sig i ett tillfälligt Nicke Nyfiken-förbud pgr av misskötsamhet. 

Slagsmål är det gott om, men de här stunderna gör det ju värt det...

Just nu är jag i valet och kvalet om hur resten av den här dagen ska spenderas. Snyggo väntas hem om inte alltför länge, det ska veckohandlas och planeras ungefärlig meny. Det kanske iof är ungefär vad som hinns med. Går in på upploppsrakan nu med tre veckor kvar av föräldraledigheten... Blandade känslor!

Bra jobbat, benen

Inte alls sugen på att springa idag. Tyvärr kan man ju inte alltid vänta på suget och jag lockade mig själv med att jag skulle få ta det lugnt. Minst 7-8 km hade jag som mål att skrapa ihop. Höll 6-min-tempo första 4 km, sen kändes det väl rätt ok för utan något högtidligt beslut ökade jag ändå på både farten och den tänkta distansen. Det blev en mil på 56,34, vilket jag är nöjd med med tanke på att den senaste tidens träning innehållit en väldigt liten andel löpning.

Mindre bra är väl att kroppen från midjan och upp har stejkat under eftermiddagen och kvällen. Ont i varenda fiber. Tror tyvärr kroppen reagerar på att jag stickar, små repetetiva rörelser gillar inte min kropp. Hoppas den kan vänja sig. Om en ärm är jag i hamn med Hugges tröja.

Vi har försökt pracka på Nora en egen Barba, som hon varit lite sådär lagom intresserad av. Den här kissen fick hon av mormor och morfar på ettårsdagen, och adopterade genast som sin hjärtevän. Kärlek vid första ögonkastet...

Jaha, nu är det lite häng framför OS-studion. I morgon ska Snyggo åka på skidtävling, så jag hoppas att min kropp är med mig då... Och att det är nåt kul att se på OS. Hoppas ni har en bra helg!

Oops

Det blidde visst en bloggfri dag igår! Det gick helt enkelt i ett hela tiden. Barnen gav varandra tjuvnyp från arla morgon till läggdags, mycket skrik och gnäll. Å andra sidan hann jag både baka bullar, köra ett spinningpass och pimpa våningen med tulpaner. Och bjuda in grannfrun på nybakta bullar. Därav att det inte bloggades, kanske.

Idag ska vi ha en mysdag hemma. Kolla OS och köpa lördagsgodis till Hugo står på agendan. Och ett löppass för mig, får passa på när Snyggo är hemma och jag kan springa när det är ljust.

Skönt med helg! Även om livet går så fort så man faktiskt måste njuta även av en regnig tisdag i februari, om man i inte plötsligt ska upptäcka att livet var det som hände medan man längtade efter fredag/sommar/nästa semester/julafton.

Fylla på förråden...

...Kan man ju göra på olika sätt. Rent bokstavligt, när man på morgonen inser att frukosten till barnen består av snabbtinade korvbröd med philadelphia på, eller som ikväll när jag ska åka till Uppsala och dinera med teatertjejerna. Fast då pratar vi om att fylla på energiförråden, mest. 

Alltså har vi varit och handlat, och för övrigt har vi slappat och myst (när inte barnen knuffats och slagits). En skön dag. Och nu tänker jag ha en supertrevlig kväll, kanske äntligen hinner läsa någa sidor i boken jag haft på gång de senaste 14 åren, typ (Sophies historia, kommer recension så småningom. Om 14 år till, kanske). På tåget då förstås, sen planerar jag att vara lite mer social.

Dagen efter

Hugo vaknade med feber i morse, så vi har haft en hemmadag. Kalaset igår blev mysigt, och maten god. Gjorde Antes chiligryta som vi åt med guacamole och tortillas, och till efterrätt en tårta med chokladmousse och hallon.



Nora var på hyfsat humör och slocknade ovaggad i soffan sen.

Idag har vi som sagt haft en slappardag, Hugo är piggare nu tack och lov. Gjorde en korvstroganoff på kvällen, och plockade fram en alkoholfri öl att dricka till för egen del. Just när vi skulle sätta oss kom bredbandsgubbarna. Undrar just vad de tänkte om den här bleka osminkade småbarnsmorsan som satt med en öl vid bordet mitt emellan barnen. Hehe. "Det är inte som det ser ut!!" Ville jag säga. "Jag har ett jobb och jag tvättar håret ibland och jag dricker inte alkohol när barnen är med." Eller nej, jag sket väl egentligen i det. Kommer ju aldrig träffa dem igen...

4 februari

Chiligrytan är under produktion...

En chokladtårtbotten väntar på att läggas ihop...

...och på födelsedagsbarnet är det som vanligt fullt ös!

Glad att svärmor är här, lättare att få pyssla något sånär i fred... Har tom hunnit klara av träningen redan!

Nattliga äventyr på ambulansen

Just som vi höll på att somna igår hörde vi hur Hugo började rossla i rummet bredvid. Gick in och mötte honom ståendes på golvet med panik i ögonen, pekandes på halsen. Det var uppenbart att han hade svårt att andas, och det lät inte som hans vanliga astma. Han skakade i armar och ben och vi försökte ge honom hans luftrörsvidgande medicin, men då blev han ännu stissigare. Ringde 112 och den vänliga personen i andra änden hörde ju genom luren hur han lät, så hon skickade en ambulans på en gång. 

De hade lite svårt även i ambulansen att säga vad det var, han har inte den där typiska krupphostan så han fick ventoline innan de tyckte att de lät mer som krupp så då fick han medicin för de symtomen i stället. Vi var inne på barnakuten en stund efter midnatt, mer medicin och sen några timmars väntan på doktorn. Då hade Hugo kommit till ro efter medicineringen, och satt mest och sov i min famn. Halv fem i morse fick vi träffa doktorn, som också fastställde att det rörde sig om virus på luftvägarna - krupp. Han fick en till dos betapred och sen fick vi åka hem. Tog en taxi och var hemma halv sex i morse.

Lilla vännen i väntan på doktorn...

Turligt nog kunde Snyggo vara hemma till strax efter nio i morse, så fick iaf sova tre timmar innan det var dags att ta över minihuliganen. Hugo är ok idag, men trött förstås. Nu har svärmor kommit också inför Nonos födelsedag, så vi har trevligt sällskap i trötthetsträsket. 

Är det nu jag ska tänka...

...att jag har sagt till på skarpen en gång för mycket? "Man måste ha dom här på sig Nono," sa Hugo och hjälpte både sig och syrran till en stunds avskärmning från sin ömma moder.

Försöker skriva en inköpslista för veckan, det går sådär. Det går ungefär lika bra som när jag försöker packa inför en resa. Tanken på mig och två ungar i affären gör ju inte precis att jag känner för att skynda mig heller, och det hjälper ju knappast processen framåt. Dags att ta tjuren vid hornen, kanske.

Som sagt...

...sköter kosten rätt bra också.

Januari...

...är ju alltid januari vad gäller nystart av alla de slag, men en summering av träningsdagboken visar ändå på 20 genomförda träningspass och det är jag nöjd med. 

Tycker även jag har skött mig hyfsat vad gäller att komma ihåg att äta regelbundet och bra. 

Jag lyckades för övrigt locka Sofia att stanna kvar, så vi har haft (och har) en mysig dag. Lite snögubbebyggande, lite shopping (ettårspresent till Nora) och lite gott käk. 

Doktorn ringde för övrigt igår och kunde meddela att den "mycket anmärkningsvärda" grejen i livmodern nu var borta. Tack för det! Säger jag. Hur det nu gick till.

Ikväll väntar lite TV-middag när barnen har somnat. Najs med sällskap!