Diskuterade det med nya Caroline över en fika i fredags. Hennes mamma hade reagerat på att C:s son får så mycket val, och jag kände igen mig i det. Mig och hela min generation. 70- och 80-talisterna, vad säger ni? Är det inte ganska mycket barnen får lägga sig i? "Vad vill ni äta idag? Vad vill du ha på dig? Vill du duscha idag eller ska vi kanske duscha i morgon och ska vi inte ta den här eller den här eller den här filten och lägga på sängen?" Så där höll väl aldrig våra föräldrar på. Man åt den mat som stod på bordet och lade sig emellan de lakan som hade bäddats i. Man badade när mamma bestämde att det var dags och sen tog man på sig nattlinnet som lagts fram.
Nu pratar jag förstås om relativt små barn, som ni förstår.
Alla som läst minsta lilla psykologi vet väl att för många val stressar barn. Det kan ju få räcka med att välja lördagsgodis och så, men sen kanske det ska vara mamma och pappa som väljer om det ska vara tjocka eller tunna vantar idag, liksom. Jag inbillar mig att jag är hyfsat lagom bestämd, och barnen vet vilka rutiner som gäller osv. Men visst kände jag igen mig.
En annan sak som jag som förälder funderat på ibland är hur många verkar göra barnen till en förlängning av sig själva. Man hoppas att de ska bli det och det och läsa där och göra det. Fast när man tänker på att de är helt egna individer som liksom jag bara har ett enda liv här på jorden att leva, har jag då nån som HELST rätt att lägga mig vad de kommer fram till att de vill göra av sitt liv? Tror inte det, va? Så länge de inte skadar sig själv eller andra, förstås...
