Nåt för en smålänning

Läste ett tips på nätet om en restaurang som vi tog oss till ikväll. Åt fantastisk middag bestående av stor förrätt, två varmrätter, två rejäla glas vin, en espresso och en irish coffee. Tvåhundra svenska pix, totalt. Det blev ju maten nästan ÄNNU godare av. Ett hål i väggen såg det ut som utifrån, sen ledde en lång stentrappa ned i en stor välfylld restaurang. Säg till om ni ska hit så får ni adressen. Nu ska vi ut en kortis till och se Prag by night innan det är dags att göra kväll!

Framme...

Skön resa, vi sov en stund och vips var det dags att landa. Underbart vårväder, 20 grader och soligt. Hotellet ligger mitt i smeten, ett mysigt litet ett där vi just haft jordgubbspaus. Nu ut i solen igen!

Det knöliga i kråksvängen...

...med att ha sprungit hem från jobbet ett par dagar på rad är att de kläder jag haft på mig på dagen har blivit kvar där, för att istället tas hem nån gång när jag åker kommunalt. När jag idag packat för morgondagens resa till Prag har jag därför insett att jag har mina två favvojackor, Karen Millen-kappan och skinnjackan, på kontorsstolen, samt tre par skor därav conversen och de svarta skinnkängorna jag nästan alltid använder. Just ja, handväskan är ju också kvar på kontoret. Jag hade ju inte planerat att bli magsjuk, ser ni.

Har därför fått gräva lite extra i garderoben, men nu tror jag att väskan är packad och själv är jag nykter.

Barnen roade sig själva en kort stund innan det Stora Kvällsdramat satte in.

Det är alltså jag och mamma som åker, från i morgon bitti till sön kväll. Ska bli riktigt mysigt, blir femte besöket i Prag för min del. 

Sjuk

Så himla tråkigt. Var ju jättetrött igår kväll, mådde allmänt konstigt. Vaknade en timme senare och kräktes sen större delen av natten. Idag har jag legat med huvudvärk (vätskebrist, I guess) och varit trött. Nu har jag dock ätit kvällsmat i form av yoghurt och avocado, och tänker lägga mig i sängen och läsa en stund. 

Jag har gjort en galen grej

Tänkte springa sthlm halvmarathon i höst, som en ny utmaning då milen inte längre känns som ett oöverstigligt hinder. Och då fick jag den här knasiga idén att jag borde springa women health half marathon som går av stapeln i slutet av månaden (japp, DENNA månaden) som ett test, en så kallad KUL GREJ. Askul, tänkte jag idag när jag lubbade halva vägen hem. Nej, det blir nog mer tufft än ngt annat, men tanken är trots allt mest att se hur det känns, jag har inga tidsmässiga ambitioner än att hinna i mål innan de drar snöret. 

Nu är jag så galet trött så jag ska faktiskt gå och koja trots att klockan knappt är nio.

Vi går ut hårt...

...och börjar dagen med en p-bot. ATTANS.

Sovdax

Alldeles för sent. Men vad gör man då när ungarna somnar senare, och man vill sitta en stund i soffan i absolut tystnad innan man sover!?

I morrn är jag ju hemma istället för Snyggo, lyxigt. Ska krama barnen, springa, samt lägga upp mina nya kostymbyxor. Åka en sväng till ma&pa. Veckohandla. Hmm, borde ha lagt mig för länge sen.

När jag var yngre avskydde jag att gå och lägga mig. Och man hör ju även nu många som undrar över det onödiga i att sova bort en tredjedel av sitt liv. Fattar inte det. Sova måste vara det bästa som finns. Drömma. Jag drömmer alltid massor, jag lever mitt parallella liv på natten. Sen barnen kom och sömnen blev helt rubbad har jag faktiskt inget större problem att gå upp på morgonen heller. 

Med det sagt vill jag önska er en god natt, på återhörande i morgon...

Hälsning till farsan från Hugo...

...som har fått en sparkcykel. Han kör den rätt bra, utom när Nono vill åka med.

Hemma igen som synes, resan gick mkt bra. Har varit en skönt avslappnad helg hos "på landet-familjen". Nu ska här röjas så att man kan slappna av en stund sen när ungarna somnat (förmodligen en timme senare än vanligt...)

Klockan är...

...kvart över tio och vi lagar lunch. Det känns som att vi har väntat minst en timme på att få börja laga lunch. Hugo har tjatat sen 8:40 om att vi skulle åka till Pfia, och jag kan förstå det eftersom vi vid 8:40 hade ätit frukost, gjort oss i ordning, packat och allt sånt. Näväl. Nu bär det snart av på roadtrip!

Solskenslöpning, libapizza och en trasig vagn

En bra dag på jobbet. Som vanligt en tur på fm, hoppade in i Modern Tjänstebil Utan Handbroms och drog med Djurgårdarn för att sätta en grej på foten på Pojke Som Gjort Knasig Grej. Åkte sen vidare och satte om grejen på foten på annan Pojke Som Gjort Knasig Grej, eftersom den trillat av. Grejen, alltså. Kom tillbaka till kontoret och mötte upp Aikåaren mfl som var på väg för att äta lunch på stan. Rafsade åt mig handväskan och följde med.

Gick till ny fääänsi krog med dyra små portioner (mkt gott, dock). Tog det AI-vänligaste jag hittade, vilket blev nån morots- och linshistoria. Tillbaka till kontoret, träffade ny klient för att utreda hans möjligheter till att få en grej på foten. Klienten var lätt svettig på överläppen ovanför kragen på Ralph Lauren-tröjan. Såna hör till den lätta kategorin att ha att göra med men är dessvärre inte de vanligaste.

Satte mig sen och skrev lite underlag inför beslut om vilka anstalter folk ska hamna på, de där klienterna som inte får en grej på foten. Läste en dom som fick mig att skratta så jag grät, det hör inte heller till vanligheterna. 

Loggade ut 15:30, drog på mig springkläderna och tog mig utanför tullarna, för att sen springa de 17 kilometrarna till min cykel som stod på stationen och väntade. Kändes oväntat bra, lyckades snitta på 5:48 och blev förvisso lite stel i benen men annars känns det fint. Till nästa gång ska jag dock äta lite mer innan, en veggolunch fyra timmar innan start var väl lite för lite. Ska även ta med vatten nästa gång så är jag nog lite piggare när jag går i mål. 

Snyggo och ungarna hade varit till tippen och gjort sig av med lite vagnar. Vi har tvättat Noras sitt/liggvagn för att sälja, när Snyggo typiskt nog upptäckte att det är ngt fel med ena hjulet, så den fick vi hiva istället. Surt. Tyckte Nora med, såg det ut som.

Nu är svärfar och svåger här, vi har ätit pizza på libanesiskt bröd, mkt gott. 

I morrn åker herrarna till England för lite fotboll, jag och kidsen drar till På Landet-familjen (Pfia & co). Trevlig helg på er, det ska baske mig vi ha. 

Nä du, så beter man sig INTE!

Jag blir sällan sådär rasande inombords, men det finns en typ av fenomen som triggar igång en alldeles vansinnig sida hos mig. Fenomenet kallas ignoranta busschaufförer.

Bakgrund. I morse när jag jäktat in till st eriksplan i elakartad snöblåst såg jag till min förtjusning en buss stå på hållplatsen, med destination Mitt Jobb. Gick fram till den, varpå busschauffören knäpper igen dörren mitt framför näsan på mig, för att sedan titta åt ett annat håll medan han i långsamt mak rattade ut från hållplatsen. Först stod jag kvar en stund med chockerat gapande mun, sen tittade jag ned för att se att jag inte blivit osynlig under natten (det hade jag inte, även om hyn är tämligen transparent så här års) för att till sist låta ilskan bubbla upp inom mig när jag utbrast ett "nä nu JÄRNSPIKAR" när jag rusade ned i tunnelbanan. En station, med lite flax skulle jag minsann kunna vara framme samtidigt som bussen, och när han är nödd att öppna dörren på nästa hållplats kommer jag stå där som hans antagonist och osalige ande (eventuellt med fula fingret i luften).

Tuben kom, åkte en station, gick av, rusade upp för trapporna. Två steg i taget. Hade en lång harang klar för mig, redo att avsalvas. Kom ut och kliver fram på busshållplatsen i exakt samma ögonblick som bussen kommer runt hörnet.

HA! Tänker jag och gör mig redo för säga mina väl valda ord. Fast vänta nu, var det verkligen den där chauffören!? Har det kommit en annan buss emellan? Alla blå bussar är ju onekligen väldans lika varandra. En snabb överläggning med mig själv, innan jag kom fram till att mitt planerade tal definitivt inte skulle kunna komma ifråga om jag inte var alldeles säker på att mottagaren var den rätta.

Det var således bara att slinka upp på kontoret istället, ta en kaffe och lugna ned sig.

TYPISKT. Nästa gång ska jag vara MYCKET noga med att ta signalement.