Försöker få tillbaka formen.

Ja, kroppsformen ser väl ut som den brukar på ett cirka, men löpformen är inte på topp efter senaste veckornas sjuka. Snyggo har cyklat hela eftermiddagen, jag och barnen har haft sällskap av vår vän B. När Snyggot var åter och vi fått barnen i säng stack jag ut på en kort löptur. 6 km med 5:36 i snittfart är inte mycket att hänga i gran med tanke på att jag höll 5:43 på senaste 17-kilometarn innan halvmaran, men nu känner jag mig åtminstone hyfsat frisk och ska väl försöka hitta tillbaka till flåset. På torsdag börjar Team stockholm marathons halvmaraträning i stan, spännande! Har aldrig tränat löpning i grupp förut, men kan tänka mig att det är kul. Nästa sommar kanske du hakar på, Papi? 

Ny vecka för dörren, ska introducera sommarvikarie och hålla självskyddspass och träffa klienter. Full rulle, med andra ord.

Igår och idag

Efter nationaldagsfirande i parken igår, underhållna av Pettson & Findus komplett med blåsorkester, styrde vi kosan mot kusinerna i Strängnäs. Smörgåstårta och fika och trevligt sällskap med fina människor. Nora hittade en stor kompis.

Nu har vi varit ute hela familjen på en långprommis, och jag funderar just på om det här med studsmatta i trädgården numera är inskrivet i barnkonventionen? 

Softar

Skönaste tofflorna i ballerinastajl hittar man på Cubus nu för en hundring! Tips!

Tittar när barnen leker, Snyggo tränar och efter det är det min tur att ge mig ut och kuta nån mil. Extra välbehövlig idag, eftersom studentkalas för min kusin Joel väntar ikväll!

Får se om vi hinner klämma in lite nationaldagsfirande hos Pettsson&Findus också här i närbelägen park. 

Vi har ägnat morgonen åt också att titta på kort när ungarna låg i magen. "Men mamma... Var är dörren?" Undrade Hugo bekymrat. Han såg lite skeptisk ut när jag förklarade hur barn vanligtvis kommer ut, men nöjde sig sen med att han blivit utplockad ur det där röda strecket på magen. 

Jaha, nej men om man skulle bädda sängen och skrubba lite lunchpotatis då kanske?

Ut med det gamla...

...njae, mycket vill man ju behålla. Den där man flyttade ihop med för ett antal år sen till exempel. Fast "börjar det inte bli dags att byta ut den där gamla bilden?" Frågade Snyggo häromsistens om vår bröllopsbild (vi har typ en enda som blev bra). Gifta om oss tänkte vi ju inte, så vi tog fram iphonen och knäppte en ny på en gång. Gör sig ganska bra i vårt gråvita sovrum! 

I did it!

Nu har jag kört mina tre första lektioner i självskydd, det kändes som att jag spelade teater men det verkar ingen annan ha märkt! Eller så höll de god min bara. Hur som helst, skönt! Var seg idag med, särskilt på förmiddagen, men sen tycker jag att jag piggnade till lite på eftermiddagen. 

Såg på fejjan att mamma hade bakat, var smart nog att bjuda hit dem på kaffe på kvällen ;-) mysigt som alltid att ses, och barnen blir helt uppspelta och kör i 150 km i timmen till sovdags. (De ÄR lugna ibland också, tro det eller ej). 

Nu ska jag snart göra ny kväll, så jag orkar med den sista halvan av den här oerhört betungande arbetsveckan...

Seeeg

Näe, det är nåt som ligger och stör i kroppen. Inte alls i form. Sovit nån timme mitt på dagen, trött ändå. Ska samla så mycket energi jag kan för att orka upp och köra första självskyddspassen på jobbet i morgon!

En hyllning till min man

Nu känner jag mig på gott humör, har kunnat äta en halv macka och känner livet återvända. Snyggo är på fotboll med sin far och bror, kul för honom efter att ha skött all markservice idag. 

"Hur gick det för Snyggo då, när du var på kurs?" Frågade Aikåaren här om dagen. Jodå, det gick alldeles utmärkt, svarade jag. Han knotade inte ett dyft, trots att han faktiskt själv var krasslig första veckan. Varpå Aikåaren menade att det är nog inte alla pappor som skulle ha grejat det utan suck och pust, ensam så länge med två så pluttiga kids. Nu kan jag iof komma på skapligt många män i bekantskapskretsen som skulle ha grejat det bra, men jag inser ju också att jag är lyckligt lottad som har en man som stöttar mig i det jag gör, och inte ger dåligt samvete (vilket man ju kan göra utan att mena det). Jag hoppas att han får tillbaka det genom att jag tar hand om kidsen när han är ute på sina otaliga träningspass.

Tänkte på det idag, nämligen, när jag låg inne på sängen och vilade medan han fixade och trixade. Lagade en god grillmiddag till gästerna (smålandsfamiljen) och diskade och städade upp efteråt, gjorde barnen klara för natten för att underlätta för mig.

Pappa och Nora lagar mat

Jag är väldigt glad att mina barn har en pappa som inte känner sig hotad i sin manlighet av att sonen har rosa skor (jodå, vet många som aldrig skulle gått med på det) som sköter matlagning och disk och tvätt lika mycket som jag (just nu lite mer, faktiskt) som prioriterar så gott han kan för att hans egna intressen inte ska gå ut över tiden med barnen. Som kan säga "jag älskar dig" till barnen, tror det är viktigt också även om de känner det.

Livet blir så mycket roligare när man hjälps åt!

(Sa hon som inte gjort ett kvastskaft idag).

Man borde kunna vaccinera sig mot sånt här...

Tredje maginfluensan på ett halvår. Vaknade vid tre i natt och kände att det här kommer aldrig gå vägen... Sen springa till badrummet var tjugonde minut. Jätteont i magen också förstås. Nu har jag iaf fått behålla lite dricka, så nu borde det värsta vara över. Missar jobb mån-tis på grund av 48-timmarskarantänen, surt. 

Nåja, njuter av det fina vädret inifrån. Vårt sovrumsfönster vätter mot två gigantiska björkar, så vacker färg så här års.

Två jobbiga och fina dagar

Hugo var med hos veterinären igår. Jag sa att Klumpen ska flytta till ett annat hus där han kan vara med en massa djur, eftersom han är så rädd för oss. Och han kommer få en spruta så att han somnar, för att han inte ska bli ledsen när vi går (hur förklarar man döden för en treåring, liksom). Visst, det var han med på. Han sjöng för Klumpen som satt på det där bordet och väntade på sprutan ("vi älskar dig Klumpen, vi älskar dig Klumpen") och klappade honom lite av och till. Jag grät ju förstås men det hade jag förvarnat om, och Hugo lade ingen större vikt vid det. Sen skulle vi ta farväl och gå, och då brast det alldeles för Hugo när han förstod att Klumpen inte skulle med hem. Han grät så tårarna sprutade, högt och hjärtskärande. När jag sa att vi skulle gå vägrade han helt sonika att lämna Klumpen, pussade honom på pälsen och hulkade. Jag började förstås också gråta mer då, så till slut fick djurskötarna komma in och stå bredvid Klumpen när vi gick ("nu kan de ta hand om Klumpen").

Hugo fortsatte gråta hela vägen hem, och hela dagen igår grät han plötsligt en skvätt sådär lite från ingenstans. Plutten, har faktiskt aldrig sett honom sån. Men tänker att det är bättre att han får sörja än att katten bara är borta en vacker dag. Ja pu, det där var en pers för oss alla.

Och idag var det så dags för marathon i stan. Snyggo hade ju feber i förrgår men var frisk idag och bestämde sig för att starta. Var med päronen i stan och följde loppet på tfn, när vi plötsligt såg att senaste femman tagit alldeles för lång tid, och därefter kom ingen mer mellantid.

Blev lång och jobbig väntan innan Snyggo ringde efter trekvart och meddelade att efter 35 km hade han mått illa och kräkts till inget fanns kvar i magsäcken, sen fortsatte han och det kändes bättr men snart fick han ju kramp eftersom han gick tom. Var bara att kliva av, förstås. Synd, för han hade en riktig fin personbästa-tid (sub 3 timmar) på G. Men tur att det ändå inte var något allvarligt.

Efter loppet var vi med Snyggos familj på Helenes krog, barnen skötte sig prima trots att de var trötta efter en dag på stan.

Nu har jag putsat klart på min novell för novellklubben, deadline vid midnatt. 

Hejdå Klumpen

Det var som att han visste. Så fort han kom upp på bordet där han skulle få sprutan så slappnade han av, lade sig tillrätta och lät mig klappa honom. Ni som kände Klumpen vet att det inte är hans vanliga beteende på ett nytt ställe med folk han inte känner igen. Jag gråter ögonen ur mig men känner ändå att det måste vara skönt för honom att ha fått lämna den där ångestfyllda kroppen.

Lagamati

Skön ledig dag. Snyggo är tyvärr lite krasslig, vilket känns väldigt opassande med tanke på att det är marathon på lördag. I övrigt har vi en bra dag. Nu väntar ugnsrostad färskpotatis på köttet som ligger på grillen. Till lunch gjorde jag en AI-soppa på morötter, chili, ingefära och vitlök med kokosmjölk som bas. Blev en favorit!

Hoppas ni har en fin helg. Själv har jag tagit ledigt i morgon, så jag har långhelg. Skönt!