Helgen

Folk överallt, full rulle fast ändå liksom avslappnad och dölugnt. Så himla mysigt. God midsommarsftonsmiddag i lusthuset igår kväll, lite fotboll och jag sprang några vändor upp till farfar som var för svag igår för att komma ned.

Fint väder idag, strålande sol och herrarna ska ut och köra långpass. Själv tänkte jag lubba nån mil tillsammans med Anne-Charlotte efter lunch sen.

Midsommarafton

På väg mot Julita för efterlängtat midsommarhäng med Pfia&co... Hoppas ni alla får en skön helg!

Pepp

Så himla kul, det var! Och kändes oväntat bra trots den sista tidens minimala mängd träning. Vädret sprack upp och det kyliga duggregnet som föll när jag gick (något missmodig) från jobbet försvann och istället sken solen från klarblå himmel när vi skulle starta.

2,7 km uppvärmning, sen lite teknikträning (springa rakt, med rätt frånskjut och rätt isättning). Sen lite långa rusher för att komma igång ordentligt, innan det var dags för 3-minuters intervaller i tempo som låg mellan 4.45-5.05. Sex såna med en minuts vila emellan, innan vi joggade ned knappt tre km. Sen lite styrketräning i gräset; fyra minuter planka (sjukt jobbigt att göra EFTER passet), armhävningar och till sist en avkopplande stunds stretch.

Så mycket glada människor, och grupper som hejjade och klappade åt varandra när vi sprang förbi varandra. Riktigt härlig känsla. Ser redan fram emot nästa torsdag, och är väldigt glad att jag vågade testa efter den här veckan som varit.

Nu hem och ta helg!

Ja kära ni hur ska detta gå

Efter en rödfläckig kliande förmiddag där omtänksamma kollegor frågat i parti och minut hur jag mår, har det åter lugnat sig något och jag sitter därför nu på idrottshögskolan redo för första träningspasset med Team Sthlm marathon. Ingen aning om hur det kommer funka med kortisonspeedat hjärta som redan hamrar på högvarv, men jag tänker att skam den som ger sig utan att prova.

Pricken skriver

Ja, helt och hållet kan jag tyvärr inte säga att min överdos medicin funkar, men har åtminstone inte svällt i hela ansiktet idag. Har ägnat kvällen åt att skriva på min och syrrans bok, samt att störa mig på att vi har världens sämsta internet som nu verkar helt oförmöget att via mail returnera skrivelsen till systern i fråga.

Har planerat föreläsning på fm och det kändes mycket bra! Vi ska tom börja med ett litet teaterstycke, passar mig utmärkt! ;-) 

I morgon är det lite klientbesök och möten som väntar, och sen tror jag att jag faktiskt ska hinna slutföra allt nästa vecka innan stundande semester. Har aldrig haft så lite behov av semester som i år tror jag, har ju nyss varit ledig, men ska nog kunna hitta ett semestermood under mina 8 lediga veckor...

Hemma

Klockan nio fick jag lämna akuten med en näve mediciner som jag ska ta en vecka, på måndag ska jag till VC för att utredas ytterligare. Hoppas på en lugn natt. Snyggo kom och hämtade mig, sen duschade jag och åkte till jobbet. Tänkte det var bättre än att vända på dygnet och sova hela dagen. Blir speedad av medicineringen dessutom.

Nu, dock, är jag ett mähä. Sitter i soffan och planerar föreläsningar för hösten. 

Framför fotbollen dessutom, mkt seriöst. Vi hade ju planeringsmöte för höstens träning i fredags, ca 25 pass blir det av vilka jag kommer hålla drygt 15 (hur ska man hinna jobba med nåt vanligt...) dessutom så ville chefen som ansvarar för att alla utbildas i detta att vi ska hålla en föreläsning på höstens personaldagar. Vi är närmare 300 personer, som delas upp på fyra tillfällen. Så fyra föreläsningar ska jag ha tillsammans med konflikthanteringskollegan Magnus. Inom nåt av områdena som ingår i vår utbildning, kommunikation, hot&våld, stresshantering etc. I morgon ska vi dra upp riktlinjerna för detta, blir spännande. Sen är det semester och sen är det typ dags... Jag har dessutom aldrig jobbat ihop med Magnus, utöver tre träningspass vi hållt ihop. Så det blir ju intressant att se om vi samarbetar... Annars får vi väl använda nåt av det vi lärt oss om kommunikation och stress... :-p 

Jaha, så lite sånt sitter jag med så här på kvällskvisten... Te snart.

Vad är det som HÄNDER del två

Efter att ha jobbat igår och kommit hem kände jag hur det på nytt började klia. Snart var hela magen täckt av ilskna röda blemmor, följt av bröstet, ansiktet och händer och fötter. Mamma hittade Tavegyl hemma och kom över med dem vid elvabläcket, ringde sjukvårdsrådgivningen som sa att jag var tvungen att åka in.

Sagt och gjort, mamma skjutsade mig till akuten och vid det laget hade det också satt sig på stämbanden och i bröstet, och det var kanske inte så dumt för då klassades jag som "orange", alltså snäppet innan röd och halvdöd. Fick därför snabbt träffa läkare, det togs EKG och blodtryck, fick kortison och betapred och dropp. "nu får du ligga här i fyra timmar, sov om du vill", tyckte doktorn. Ja, det är ju lätt på den här 30 cm breda plastbritsen när man har en klumpig blodtrycksmoj och dropp på ena armen och en pulsmätare på andra!? Ja ja, jag gjorde ett försök och slumrade till.

Hade sovit säkert tio sköna minuter när sköterskan kom in och ruskade i mig. "hur mår du? Är du ok?" hon förklarade att de måste kolla att jag är vid medvetande, och jag hajade ju raskt att här blir det inte mycket sovet om de ska hålla på så i parti och minut. Nästa gång var det doktorns tur att komma och ruska i mig. "VET DU VARFÖR DU ÄR HÄR?" och jag tänkte kära nån, nu har vi nån sån där Shutter Island-situation där jag EGENTLIGEN är här för att jag är psykiskt störd, typ. Blir ju lite komiskt sådär när man faktiskt ÄR med i matchen. Hur som helst, hade fått nya stora utslag över precis hela kroppen, fick ny omgång kortison. Nu ligger jag här och väntar på dr igen, hoppas jag ska få åka hem snart. Får skaffa en tid på VC och kolla varför det blir såhär...

Vad är det som HÄNDER

Sov risigt i natt, höll på att klia sönder mig på benen och tänkte yrvaket att jag måste ha missat att smörja in mig efter duschen. Vaknade vid 6 och kände att jag absolut inte var kapabel att ta mig upp, vilket jag också högtidligen meddelade Snyggo. Men så brukar ju måndagar vara (eller, nej, inte mina faktiskt, jag gillar måndagar, men alla kan ju ha en dålig dag). 

Stapplade ut till badrummet, tittade på mina röda ben, mina knallstora svullna händer. Fick syn på mig själv i speglen en halv minut senare, och tänkte vad i ALLSIN dagar!? mina läppar såg sönderrestylanade ut, och ansiktet som efter ett misslyckat botoxingrepp. Ögonlock och kinder så svullna att ögonen knappt syntes. Lägg till att jag var likblek, borde naturligtvis omedelbart lagt mig ned med benen högt, men eftersom jag inte begrep det löste kroppen det åt mig utan hjärnans inblandning.

Snyggo kom ilandes, tyckte att vi kanske skulle lägga tillbaka mig i sängen. Han ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte att om inte halsen är svullen är det ingen fara, det kan vara en reaktion på exakt precis vad som helst, typ. Fick frukost på sängen för att höja blodsockret lite, låg kvar ett tag, såg ansiktet långsamt återgå om inte till det normala så åtminstone till att se ut som att jag gråtit hela natten (och gjort en misslyckad läppförstoring).

Hasade mig upp sen och kom in till jobbet halv elva. Snacka om slacker. Slapp en karensdag iaf, hehe. Nu har jag fått på mig ringarna igen, men jag tycker det kliar på hela kroppen. Hoppas det är inbillning, för jag skulle verkligen behöva vara på jobbet i vanlig tid i morgon... 

Dagens Hugge

Jag: den här kåsan kan du få mjölk i. Den fick jag av min farmor när jag var liten.

Hugo: jaha! Mamma... Har DU varit liten?

Jag: javisst. För ganska länge sen.

Hugo: hm... (Lite besviket) Jag såg inte det.

Jag: nej, du fanns inte då.

Hugo: okej. När jag blir stor kan jag också åka till Afrika i ett blått flygplan.

Jag: javisst! När man är stor kan man göra nästan vad man vill. Du kanske får barn också, när du blir stor!

Här ser Hugo lite frågande ut, vilket kräver ett förtydligande.

Jag: ja... Pappa och jag har ju fått dig och Nono, som vi tar hand om. När du blir stor kanske du också får barn!

Hugo: (lite tveksam) ja... Fast nu tar jag ju hand om Nono. Jag är hennes storebror.

En lugn, förkyld dag.

Men det bättrar sig! Halsontet börjar ge med sig. Har jag tur kan det bli en kort springtur på tisdag, och sen TSM-träning på torsdag.

Idag har det dock inte blivit träning för nån av oss, det händer ungefär två dagar om året. Julafton typ, och så idag då, tydligen. Väldigt vad mycket tid som blir kvar till annat. Snyggo trampade Vättern med bravur i går natt, brorsan hans fick bestämma tempot och de landade på drygt 10 timmar (Snyggo har som lite skryt slash kuriosa tidigare gjort rundan på 8,5, i sina glansdagar). 

Idag har jag varit iväg en sväng själv och handlat lite, sen åkte vi hela familjen för veckoshoppingen. Därefter har jag hängt i köket... Har gjort frukostsmoothies, matbröd till midsommar, chokladkokoskaka till jobbet. Avslutade med att snoppa jordgubbar, som vi nu avnjuter framför lite VM-fotboll.

Har även ägnat en inte oansenlig del av kvällen åt att med mamma och syster S bestämma vilken dag vi ska fira mamma i efterskott. Nu så här 29 sms senare kan man ju tänka att vi kanske hade kunnat krympa ned det till ett par-tre telefonsamtal. Nu blev det kombinerat med middagen vi redan hade bokat in hos syrran, vilket ju var smidigt för mamma och syrran och lite sämre för mig som hade spetsat mig på två gratismiddagar, hehe. (Men men, vi får väl krama ur den sista bensinen vi har i bilen och åka hem till svärmor den 24:e om det krisar).

Story of my life

Hoppar på en sån här! Och utmanar er, mina andra bloggvänner, att göra detsamma.

Vem är mest troligt att du skulle anförtro en hemlighet?
Ida eller nån av teatertjejerna

Vem i din familj är du mest lik?
Ursprungsfamiljen, antar jag att vi pratar då. Klurigt, man har väl lite drag av alla!? Jag tror att jag delar pappas rättspatos, mammas integritet.

Vad skulle du bli trött på hos en kompis som var precis som du?
Att hon måste ha en åsikt om allt.

När grät du senast?
På Klumpens begravning. Och innan det på morfars begravning.

Har du nån skäms-låt?
Ja! Den här ”Story of my life” med One Direction, som jag tycker helt orimligt mycket om.

Tror du på livslånga förhållanden?
Ja. Framför allt så tror jag att om det INTE blir ett livslångt förhållande är det för att man själv tillåter det att bli något annat än ett livslångt förhållande. Jag tror inte att typ ödet ser till att det blir det av sig självt.

Hur vill du dö?
Hand i hand med Snyggo i sömnen när vi är strax under 100

Vad är du mest rädd för?
Ointelligenta människor, som tycker att vissa människor är värda mindre än andra pgr av hudfärg eller nåt annat. Inskränkthet och våld.

Hur är du som kollega?
Den som aldrig håller tyst. Hjälpsam och förhoppningsvis uppmuntrande.

Tror du på Gud?
Ja. Mest för att om jag gick omkring i öknen, ensam i världen, och hittade ett sandslott skulle jag tänka ”Oj, det måste finnas nån mer än jag i världen, eftersom någon uppenbarligen gjort det här vackra sandslottet!” och inte ”oj, här har vinden fört sandkorn för sandkorn i en helt osannolik formation som faktiskt, förmodligen efter flera sekler, bildar ett helt perfekt slott.” Ja, inte är det någon stensäker tro alla gånger, men allt annat verkar helt enkelt alldeles för ologiskt. (Vilket inte för den sakens skull innebär att jag inte tror på vetenskap eller att det har ägt rum nån slags Big Bang eller så, men jag väljer nog att tro att det finns en kraft bakom).

När var du senast berusad?
Ojdå, det duggar ju inte precis tätt av de tillfällena precis, särskilt inte efter att ungarna kom. Men jag vill minnas nån fin ljummen Pariskväll i augusti 2009, när vi satt på nån uteservering med I&A och varken samtalsämnena eller vinet tog slut förrän seeent.

Vad skulle du göra om du hade Oprah Winfreys förmögenhet?
Jag skulle spara så mycket att jag själv blev ekonomiskt oberoende, resten skulle jag ha att driva nåt företag som hjälpte andra behövande och människor i nöd med vad det än kunde vara. Jag tror att man som grundprincip mår bättre av att ge än att köpa.