Dagen idag

Det blev sannerligen en rivstart efter min vinterdvala. I morgon är jag på häktet och nästa vecka har vi semester så jag var tvungen att klämma in en veckas jobb just idag. Olyckligtvis med tre möten inplanerade dessutom. Men det gick hyfsat, även om jag inte varit hundra procent idag heller. Beslutade mig för att kasta in handduken vid halv sex, för att hinna äta Noras inköpta födelsedagsglass. Kom till perrongen bara för att inse att det var signalfel och förseningar... Kom med ett tåg till slut och blev en av sillarna i burken. Hade folk inte haft vinterkläder på sig hade det blivit barn gjorda så tätt som vi stod (ett ämne som Hugo för övrigt börjat intressera sig för, och även glatt delgav min vän B när hon var här förra veckan).

Hem och vara med vid glassätning och presentöppning och nu har vi haft lässtund och barnen är nattade.

Klänningen är egentligen en "Askungen", Frost fanns inte i hennes storlek, men det låtsas vi inte om. disneyblondin som disneyblondin, liksom. 

Det var inte helt lätt att få av henne den, men nu hänger den på en galge på hennes vägg och vi behöver väl inte ta dusten igen förrän i morgon bitti.

För övrigt var väl det mest spännande denna vecka att det började brinna i en kontakt bakom spisen. "VAR ÄR BRANDFILTEN" skrek jag och Snyggo bara "där den alltid har varit". Herr besserwisser där. Nu behövde inte den användas eftersom det räckte med att Snyggo drog ur proppen för att det skulle fjösa ut, och sen kom elektrikern och fixade och spisen hade hållit trots att det lät som en hel explosion, så slutet gott allting gott.

Nu blir det te, soffa och ett avsnitt av Greys. Kollar i kapp säsong tio på Viasat, perfa kvällsunderhållning. 

Lever

Jodå. Det gör jag, men sovit i tre dygn med nåt skit i kroppen. På jobbet igen, skrivbordet fullt, men sen ska det hem och firas lillsnörpa som fyller tre år, så jag återkommer då!

På badhuset

Näe, det är ju inte riktigt min grej det där, att visa upp sin vinterbleka håriga kropp i bikini och till råga på allt tvingas springa på grannar och andra bekanta i poolen. Barnen älskar det ju dock, och deras glädje var belöning nog. 

Vi köpte med oss thaimat hem efter vägen, och därefter har det varit en rätt soft eftermiddag. Nu är jag tung i huvudet och skrovlig i halsen och hoppas bara att det inte håller på att bryta ut nån sjuka i kroppen. Kort dag i morrn, barnen ska till tandläkaren på eftermiddagen. 

Fredagsmys

Elva stycken blev vi på gårdagkvällens middag. Mycket skratt, mycket mat, lite sällskapsspel, en nattlig cykeltur för att guida gästerna tillbaka till tunnelbanan.

Barnen hade det toppen hos morfar och mormor. Idag står en vacker bukett på köksbordet och påminner om en härlig start på helgen.

Efter frukosten tog vi en promenad till MaPa för att hämta gnuttarna, sen promenerade vi vidare till biblioteket för lite läsmys och boklån. Tavlorna nedan hänger i mitt rum. Gillar budskapet och har levt efter det sen jag började läsa i Hugos ålder... Föredrar alla gånger att försjunka i en bra bok framför att sätta mig framför TV:n. 

Den här helgen blir det inget hemmafix i stor skala. Förra helgen gjorde vi klart det mesta, Snyggo bytte ett par dörrar och satte in nya överskåp över kyl och frys, Hugos rum är klart sånär som på en gardinstång och de bilder och tavlor man kanske så småningom vill komplettera med får växa fram efter hand. Ska försöka få till ett träningspass i eftermiddag, sen blir det hemmakväll. 

Drömmer mig tillbaka till Trysil... En vecka till, sen drar vi till Bruksvallarna! Längtar.

Läser

Ursäkta min dåliga uppdatering. I kväll är det middag hemma med kollegor, gnuttarna inkvarteras hos morfar och mormor. Veckan har gått åt till att handla, laga mat, städa, röja... Och läsa! Har nu läst en till bok, Peo Bengtssons "kärleken passerade här en gång." Vi hörde hnm på författarkvällen förra vintern, men det är först nu jag kommit till skott att läsa något.

Boken är lättläst och ämnet är skilsmässa. (för att förtydliga för att Jess inte ska bli förvirrad; detta är en bok och hemma hos oss är vi glada och skilsmässa är inte aktuellt ;-))

Till skillnad från Jewells kanske lite mer sofistikerade skrivstil med fler vändningar och ett lite annat djup är denna lite mer "direkt". Samuel tycker att han lever ett lyckligt liv när hans fru som en blixt från klar himmel förklarar att hon tror sig bli lyckligare med någon annan. Romanen är skriven helt utifrån Samuels perspektiv, vilket är rätt bekvämt för mig som läsare, som kan ta hans parti helt och hållet. Jag upplever språket som ganska enkelt men med en hel del fina formuleringar. Som när han beskriver deras bröllopsdag;

"man såg ut över havet från där vi stod. Jag räknade till fyra båtar och sju moln."

Eller när han kommer till insikt om hur hans fru gått bakom hans rygg, och vad det gör med honom;

"Hon har gjort allt det här på egen hand och oavsett om det har skett bakom min rygg eller inte så är det vi en gång hade försvunnet. Mörkret började i henne men det slutar i mig."

En roman att läsa för att få tröst, eller för att bli ännu gladare åt det man har, eller för att helt enkelt bara känna något.

Bokmal

Har precis avslutat den senaste romanen av vem som har kommit att bli en överlägsen favoritförfattare; Lisa Jewell. Det är någonting i hennes sätt att skriva, så enkelt, direkt och i positiv bemärkelse lättläst, men ändå med så många bottnar och med så fascinerande personporträtt. Denna borde läsas av alla som har en familj. Av alla som inte har en familj också, för den delen. 

Den berör så mycket av det jag funderar på just nu. Hur vi så lätt fastnar i ett "jodå allt är bra (eller ja kanske inte jättebra men det är inte hela världen fast jo det känns lite så men det är ingen fara, jag reder mig") även tillsammans med dem vi är närmast. Hur man inte pratar om hur saker VERKLIGEN är. 

Den handlar också om hur vuxna ofta tenderar att lura sig själva till att det viktigaste är att förverkliga sig själv och mår jag bra så mår även barnen bra och det är ingen fara med dem, inte alls, om bara pappa, som i denna romans fall, mår bra så mår alla bra och pappa mår ju jättebra med sin nya kvinna bara det att barnen egentligen skiter högaktningsfullt i pappas nya kvinna, de vill bara att allt ska vara som vanligt. "De är så flexibla" heter det, fast egentligen är de inte alls flexibla utan de utplånar sina egna små personligheter i viljan att vara det som mamma och pappa vill ha. Men det blir så jobbig att tänka på så vi tuffar på och låtsas inte om att förr eller senare kanske allt rasar. 

Låter det tungt? Den var inte tung, men jag både skrattade och grät en skvätt och framför allt berörde den. Läs. Läs. Läs. 

Hemmafix

Den här helgen har vi vår sista ordentliga fixarhelg i huset. Började med en tur till IKEA. 

Valen var många och stora.

Köpte ett vardagsrumsbord till nedervåningen, en fåtölj i fyndhörnan till allrummet, lite ramar, överskåp till kyl och frys etc. 

Jag fixade mest i Hugos rum på eftermiddagen. Målade klart i veckan (TACK OCH LOV).

Som på alla "före"-bilder är det förstås ostädat och rörigt från början. Hur som helst så var väggarna i en mörkblå färg som inte gjorde någon glad. Mycket skruvhål i i väggarna. Vi tänkte vänta med att fixa hans rum men väntar man blir det ju sällan gjort... Så jag skred till verket, spacklade och slipade och målade sen väggarna i en ljusgrön färg som gör rummet lite mindre grottlikt. Sängen som var blå och rätt sliten målade jag om till vit. 

Inte klart än, ska upp gardiner osv, men här syns färgerna iaf. Hugo blev mer än nöjd.

Mysigt att vara hemma och fixa. Passade på att laga lite mat under tiden, en gryta med nötkött, sötpotatis, kokosmjölk m.m (typ lite av allt jag hade i kylen) fick puttra på spisen under eftermiddagen, i ugnen lite karrékotletter till i morgon. Nu sover gnuttarna och snart tar vi paus från fixet och tar lite kladdkaka och ser i kapp Skavlan från igår. 

Utfallet

Fick ett så gulligt sms av Snyggo igår morse, bra början. Lämnade barn och åkte sen till jobbet. På väg dit fick jag en låt av Snygg-Sara via sms, en låt som fick att minnas en hel era av coola rockbrudar som jag lyssnade mycket på förr, just denna var Melissa Etheridge. Skapade raskt en ny spellista med coola rockbrudslåtar som peppade mig mycket under dagen.

I kombination med min mission att le mycket blev det faktiskt en riktigt bra dag. (tror det funkar, det där tricket). Hann måla klart Hugos rum på kvällen TACKOCHLOV, och ser fram emot en tur på fältet med Aikåaren nu på fm, lite skrivbordskrafs på em, och sen hem och inleda helgen med mysmiddag med Snyggo.

Ernst igen

Målar Hugos rum, och Å vad jag är förbaskat less på att måla. Fattar inte att jag har fixat allt annat med sån lätthet (hm, ja, eller nåt ditåt). Måste måla en till gång i morgon kväll, hoppas att färgen och energin räcker. 

Hemma med kidsen idag med, hade gärna behövt att de fortfarande skulle vara en gnutta krassliga så att jag hade fått vila en dag till, men det blir till att ta två alvedon och knalla iväg i morgon. Jag läste nånstans att om man ler hela tiden så känner man sig så efter ett tag, funderar på att testa det i morgon. Nu kanske det råkar bli så helt naturligt, att jag vaknar pigg och stark och med nåt slags superhumör redan från start, men om det inte blir så, jag säger alltså OM, så har jag ju en B-plan som om teorin stämmer borde göra att jag fram emot eftermiddagen bör känna mig väldigt lätt till sinnes. Ser fram emot det. 

Avslutar det här ickepeppiga inlägget med en bild från söndagens hemresa: 

Gonatt! 

Veckostart

Seg start på veckan. Tung dag igår, var dock mycket glad för att jag tog tillfället i akt att gå på bio efter jobbet. Mol allena, som ofta förr i tiden. Så skönt och mysigt, ska göra det oftare. Såg Cate Blanchetts senaste, "Carol", tyckte mycket om den. Vackert filmad och ganska oförutsägbar, till skillnad från många andra amerikanska rullar.

I morse var jag seg, tung i kroppen och allmänt skakig. Hugo hade ont i magen och åt inget, så vi ringde till morfar som kom ilandes och var hos kidsen medan jag åkte till jobbet och bokade av lite möten etc. 

"Du måste vara rädd om dig!" Sa Silverräven när han fick syn på mig, med sån värme att jag blev alldeles ställd. "Du måste inte ALLTID vara perfekt och på topp!" Nej, man måste väl inte det. Jag har det och en hel del annat att reflektera över hos mig själv, vilket jag gör med världens bästa terapeut. Så otroligt givande. 

Hur som haver, åkte hem vid halv elva, åt lunch med pappa och barnen. Nu är det soffmys som gäller. Välbehövligt för alla parter.

På väg hem

Körde femton km igår eftermiddag. Uppe på fjället, ingen belysning så det gällde att se till att man var nere i byn innan det blev helt mörkt. 

I morse stack jag ut på en ny fjälltur efter frukost medan Snyggo städade lägenheten. Naturen slog allt jag dittills sett. Turen börjar med ett par-tre kilometers klättring, och när jag med spaghettikropp och mjölksyrearmar stannade på högsta punkten och såg mig omkring så badade hela landskapet i rosa och guld, snön glittrade mer än nånsin och fjällen på lite avstånd fick en sån där guldkant bakom sig som man ser på moln ibland. Jag började sjunga Amazing grace utan att tänka mig för, det kändes liksom som det enda rätta. Sen bar det av utför ett par kilometer, jag körde Ronjas vårskrik fullt ut och skrattade så jag fick ont i magen när jag med milimetermarginaler undvek att köra in i träd och diken. Höll mig på benen hela turen, helt otroligt. Terapi!! Så glad att Bruksvallarna står på agendan i februari. 

Nu är vi på hemväg! Lunch i Malung står på agendan strax.