nyårsafton klockan 14:37

Det hela framskrider MYCKET väl. Vi har nu gjort efterrätt (S) och byggt en restaurant i vardagsrummet (J). Observera mina fina pallar i "the lounge", i förgrunden. Att sitta på dem känns som att sitta på ett får, och det knakar dessutom högst verklighetstroget.

Nu ska vi göra maten, och dessutom äta lunch. Just ja, lunchen ja. Den står ju i ugnen. Luktar det lite bränt, måntro?

Bygga bord

Hela förmiddagen råkade visst bara gå, men vi har iaf ätit frukost. :-) Nu ska vi ta tag i den här lilla situationen och försöka trolla fram en extra paj och lite extra efterrätt, samt bygga ett alternativt långbord i vardagsrummet och bygga tre extra stolar/pallar till det. Sen, om man hinner, skulle det ju inte vara helt fel att hinna duscha också.

Lifehouse, är förresten dagens låtval. De har ju gjort så vansinnigt mycket bra musik. 'No name face' är nog fortfarande bästa skivan, dock. 'Sick cykle carousel', MYCKET bra låt.

På Vivo.

Jaha, så gick vi dit med vår lilla inköpslista. Han Som Tror... ni vet, stod såklart innanför dörren och sken upp när vi kom dit. Han står alltid vid frukten och grönsakerna, han är antagligen frukt-och-grönt-ansvarig. Jaha, så vi sken upp lite lagom tillbaka och rafsade i våra saker och sprang vidare.
Sen kom vi på att det är lite kul, vi är ju i minoritet som svenska unga tjejer när vi är på Vivo, eftersom vi pratar Tensta Vivo här (för övrigt världens gemytligaste matbutik, antagligen). Och vi insåg att det inte bara är Frukt-och-Grönt-mannen som skiner upp när vi kommer. Vi springer ju där rätt ofta och börjar kanske bli några slags maskotar. Hur som helst pratade vi lite med köttfärs-mannen också (hollänskt kött är bättre än irländskt) och sen letade vi efter italienska kex men hittade inte och gick därför till kex-mannen. Hej, sa vi, finns det Savoiardi-kex? Nej, det trodde han inte och ropade tvärs över butiken till chefen:
"FINNS DET SAVOIARDI-KEX?"
Nej, det fanns det ju inte.
"Ska ni göra tiramisu?" frågade kex-mannen och vi nickade.
"TJEJERNA SKA GÖRA TIRAMISU OCH VI HAR INTE ENS SAVOIARDI-KEX!!" ropade han då till chefen (och nånting säger mig att det kommer att finnas där inom en snar framtid). Sen log vi mot djupfryst-mannen också, fast bara lite lagom eftersom vi var en aning upprörda över att inte ha hittat det vi skulle ha.

Hur som helst, hem kom vi och det med kassarna fulla. Om än inte riktigt med det vi hade tänkt. Nu ska jag baka en kaka till kvällsfikat, då mor och far kommer över.

PS

Däremot har jag gjort EN grej ordentligt idag. Jag har lyssnat på Damien Rice´ "the blower´s daughter" på repeat i två och en halv timme. Den är som chips, man kan inte ta ett utan att vilja ha fler. Men nu måste jag sluta eftersom den dels är så vemodig så man kan gråta, och dels för att vi ska till Vivo och det verkar dumt att ta med den i en discman. När jag ska gå dit med S. Osocialt, på nåt vis.

Dan före dan

Jaha, detta går ju bra.
Jag har:
1)ätit frukost i sängen
2)läst tidningen (i sängen)
3)duschat
4)letat recept till i morrn
5)upptäckt fel i befintliga recept (mjöl återkommer två gånger. Så, vad ska det vara andra gången? Florsocker? Socker? Potatismjöl? Mysteriet är ett faktum, så även snart den misslyckade maten).

Vad jag ska göra:
1)städa
2)handla
3)laga och äta mat
4)laga och frysa in mat
5)bära upp bord och stolar från förrådet
6)duka
7)andra viktiga saker.

Jag fastnade dock på det där med mjölet, jag tycker det är mycket märkligt. Ska man HITTA PÅ den sista ingrediensen? Och riskera nyårsmiddagen? Jag är helt handlingsförlamad.

T-shirts-vänskap

Jag har så svårt att tänka mig att vi bara helt plötsligt skulle kunna glida isär, när vi en gång har känt varandra så otroligt bra. Nu hade jag inte sett tjejerna sen mars förra året, men det spelar liksom ingen roll. Att träffa dem är som att dra på sig sin gamla favorit-t-shirt. Den sitter perfa, fast man inte haft den på några år och den har legat långt ned i en säck.
När vi ses nu ser jag fortfarande de unga tjejerna i de andra, jag ser A som skulle kunna snubbla över sina egna armar, jag ser rebellen med de randiga skorna i E, jag ser Å som till varje pris tar den diplomatiska ställningen i en diskussion. Och P finns med där också nånstans, fast bara i anden denna gång. Och samtidigt så ser jag hur vi har förändrats, det känns konstigt att vi snart är 25. Vi har 10-årsjubileum för vår första musikal. =)
Hur som helst, relationer som är som gamla T-shirts är underskattade. Att verkligen känna människor på djupet, det är fantastiskt. Jag älskar att höra dem säga sånt som visar att de verkligen KÄNNER mig. På riktigt, liksom.

Dessutom fick jag ju träffa hundarna. Jag fick dispans från matlagningen, så jag satt med dem på golvet, tills det var dags att äta. Då hade jag Ozzy i knät (iaf efter att jag tuggat i mig maten) och Ron vid benen. =)

Mot Knutby (Täby gård, för att vara exakt).

Vaknade av sms i morse om att det blir teaterträff i Knutby ikväll, med tillhörande övernattning. Så nu blev det helt plötsligt väldigt brådis, allting.

Jag och S sprang och handlade först, eftersom vi bara hade knäckebröd samt två rutor toapapper hemma. Försökte krypa bakom gurkorna och tomaterna för att undgå Vivo-Mannen Som Tror Att Jag Kommer Dit För Att Han Är Där. Det misslyckades, tyvärr. Sen åt vi en härlig frukost, innan jag tog en powernap för att orka prata halva natten. Nu ska jag ta ett kvickt bad, sen bär det av till Norrtälje för att möta upp Åsa vid Knutbybussen.

Dessutom försöker jag dirigera planeringen av nyårsfirandet, vilket går sådär eftersom folk hellre köper sig fria än lagar mat själva. Jag borde börja som professionell festfixare, jag börjar bli riktigt bra på detta.

Geisha

Jag och S konstaterade idag att sömn faktiskt ÄR den bästa skönhetskuren. Vi skulle ut på stan, hade vi bestämt. Försov oss fyra timmar, dagen hade ju kunnat bättre. Men det var faktiskt det enda som inte gick bra idag, för sen stack vi till stan, UTAN svarta ringar under ögonen för en gångs skull. Kändes mycket bra.

Sprang runt halva stan innan vi käkade på Levinskys och avslutade det hela med bio, "En geishas memoarer". Mindes att jag tyckte mycket om boken, och filmen... den var HELT fantastisk. Tror jag får utnämna den till årets bästa film, faktiskt. Den var en enda lång njutning för öga och själ, och totalt berörda blev vi. Rekommenderas Å det varmaste.

Nu ska jag värma en kopp choklad, krypa till kojs och läsa ett par dikter ur Marcus Birros "Skjut Dom Som Älskar", julklapp från brorsan.

oj då

Vadå "man har så kul med Toffifee?" Man har väl inte kul med Toffifee? Det enda som händer är att man blir tjock.
Nu har morgontidningen kommit, en tid på dygnet som jag snarare skulle kalla natt än morgon. Det känns SÅDÄR att läsa nästa dags tidning, innan man somnar.

Bäst och sämst 2005

Jaha, det är ju inte RIKTIGT nyår och dags att summera, men eftersom det här är min blogg och jag gör som jag vill här, så summerar jag lite i ord och bilder ändå.

Att mormor dog i år, var verkligen på minus-sidan av 2005. Även om cancern gjorde henne riktigt skröplig på slutet, så att det var skönt på det sättet. Här är morfar efter begravningsceremonin, som faktiskt var en riktigt ljus tillställning, om man kan säga det om en begravning. Men det var som mormor ville ha det.

I år är även året då jag avslutade min utbildning, för den här gången. (Kan ju inte säga att det inte blir fler gånger) (Fler utbildningar, alltså). Detta tycker jag definitivt kan sättas på plus-sidan. Att jag tog examen alltså, inte att det kanske blir fler utbildningar. Käre min värld vad jag svamlar. Jag kände mig pigg och klar i huvudet alldeles nyss. However, examen. Jag ville inte ha fest, och bjöd därför in lite vänner på icke-fest. Det var varmt och skönt, vi åt sommarmat och spelade kubb (årets första, möjligen?) Och det förekom VERKLIGEN inget fusk bland tjejerna.

Midsommar, plus nr 2, var fantastiskt. På Sandhamn mötte vi upp grabbarna, som seglat dit i L:s båt. Vi hade även en klänningspakt, vilket läsare som hängt med sen i somras kanske minns. Det var tok-varmt, det var vatten, det var klarblå himmel, det var god mat och iskallt öl. Kan det bli bättre? Denna fascination över midsommar har även blivit större eftersom jag oftast under de senaste åren har tillbringat midsommarafton med att sitta på en flygplats i Italien. Vilket jag även kommer att göra nästa år, om jag får semester då. Här sitter iaf jag och S i fören och njuter av eftermiddagssolen.

Juldag

Nyss hemkommen från från traditionell Släktfest i Strängnäs. Trots sorger och besvär både här och där, blev det som vanligt en munter tillställning. Vi har ätit en massa onyttigheter, uppdaterat varandra på det senaste, och lekt. Och skrattat. Farmor skrattade så att hon höll på att trilla ur gungstolen.
Vi har lekt sångleken, mitt lag (flatorna) vann över andra laget (transorna). De fantasifulla namnen kom från min äldsta och prydligaste farbror, som även var domare och delade ut högst godtyckliga poäng.

Ella passade på att sprida ut ett rykte om att jag var gravid.
"Moster Jo, har du en bebis i magen?"
Moster Jo: "nej, det har jag verkligen inte".
Ella: "men det tror jag att du har".
Moster Jo: (drar in magen lite): "Nej, moster Jo har ingen bebis i magen".
Ella verkar ge upp, drar iväg bortåt. Pustar ut. Hör henne från andra sidan rummet, högt och ljudligt. "Moster Jo har en bebis i magen!!" Tvingas snabbt dementera för att undvika gratulationer.
Däremot har vi en ny liten pluttis i släkten, lilla Benjamin. Här hos sin mor, den fagra Lady Di.
Nu har alla förhoppningvis kommit hem lugnt och säkert, även om det alltid verkar bli dåligt väder lagom till juldagens hemresa från Strängnäs. Jag är iaf hemma, och trött är jag också. Så jag avslutar här och nu med en klockren (tycker i alla fall jag) bild på Gosan som bevakar akvariet. =)