tjusdej

Nehej hörrni, det här håller inte. Jag är trött som en liten gris. I morgon em går jag av iaf, och jobbar helgen nästa gång. Måste se till att sova lite nu så jag orkar träffa I imorrn kväll. Vi ska käka och tjöta och ha det allmänt trevligt.

Ännu en dag på jobbet. En lång dag.

"men det måste ju finnas bra saker som väger upp, i det tuffa klimatet", var det någon som sade på bröllopet i helgen, angående min arbetsplats. Ja visst, det gör det ju absolut, tyckte jag. Försökte idag på hemvägen komma på, lite mer konkret, vad det är.

Att visitera porrtidningar är absolut inte roligt. Inte att visitera folks hemmagjorda porr-foton heller. Speciellt inte precis innan lunch, (även om man på väg från avdelningen upp till kansliet hinner pränta in bilder av Toscana och hundvalpar på ögonlocken för att liksom neutralisera det hela).
Att man kommer på intagna med att berätta för andra intagna att jag ger sex mot betalning gör ju inte precis heller att man blir på kanonhumör. Att man tvingas höja rösten och säga/ropa (fast på engelska, det är skitsvårt att vara upprörd på engelska) saker som "NU GÅR DU INTE ETT STEG TILL MED DEN DÄR RAPPORTEN, LÄGG NED DEN GENAST" hör ju till, men det är kanske inte det som gör att man väljer att jobba där.

Däremot, när man ordnar och donar och fixar och någon svarar med ett "tack så mycket", när någon kommer in och sätter sig och pratar av sig på vaktrummet, när de kastar ägg på varandra och sen flinar glatt och börjar städa när man försöker torna upp sig i korridoren (164 cm känns inte alltid respektingivande), DÅ är det definitivt värt det.

Idag och i morgon

Blev inga stövlar. Känns så onödigt, när det är två månader kvar (i bästa/värsta fall) av vintern. Har dock inte beslutat hur jag ska lösa de två månaderna. Dessutom tyckte jag att det var viktigare att köpa en ny discman och lite bra musik. Köpte även en hamburgare på Burger K för att klara hemresan, och slogs av det patetiska i att vissa människor har som jobb att ta reda på vad deras medmänniskor vill ha för storlek på sina lökringar. Eller ja, patetiskt och patetiskt, men nog måste det kännas lite meningslöst? How ever.

I morrn jobbar jag mastodont-dag. En transport ska gå till tingsrätten, vet inte om jag hoppas på att få åka eller inte. Internen som ska dit är besatt av min häck, så det kanske är bättre att han får åka med tre tjusiga grabbar i stället. Vet inte om jag har lust att vara hopkopplad med honom hela dan (och just det, mamma, man sitter ihop i samma handfängsel, vi diskuterade ju det där hur det var med det).

speciellt för E.

E: tog tyvärr inte så jättemkt kort... det var 160 pers på middagen och ganska liten lokal, så man satt där man satt, i princip :-) Lycka till på första dagen som Egil, praktikant, Kuala Lumpur. Act normal, så kommer allt ordna sig. Kära hjärtanes. Annars får du väl ringa mig, så kommer jag som ett skott och sätter dem på plats.

Bröllopsyra

Då var det hela överstökat. Det finaste på festen var när David och Amanda sjöng The real groups "ett liv med dig" (eller vad den heter). D & A är så fina tillsammans så man blir alldeles rörd (se bild). Och så brudparet, Marie och Ajje, som naturligtvis också var strålande vackra tillsammans och var för sig (se bild). Och så kom en välkommen partyförhöjare när Robert Wells rev av några bitar efter middagen (se bild), just när man började pösa lite och bli så där sömning som man blir efter maten.
Nu är jag trött som en liten gris, och i morrn måste jag köpa stövlar och gå till kyrkan (ok, det är inget måste) och göra allt som jag inte kommer hinna på några dagar när jag ska jobba häcken av mig. Så jag ska nog sova ett par timmar nu. Innan dess skulle jag bara vilja ta tillfället i akt att önska mig själv lite lycka och välgång. Sådär, done, nu kan jag sova.

Stressig lördagsfm

Som ni vet så läcker mina vinterkängor in. Därför fick jag igår knalla till jobbet i mina Don Donna-boots, som inte på något sätt släppte in vatten. PÅ väg hem gick dragkedjan tok-sönder, alltså sönder-på-ett-sätt-som-gör-att-det-inte-ens-går-att-laga. Nu har jag alltså inget att gå i till vardags, för jag kan inte gärna kata över åkern till jobbet i högklackade stövlar. Måste åka till affärn i morrn och hitta ett par, första bästa, typ.

Nu har jag varit uppe ett bra tag och gjort bruduppsättning på min vän Marie. Etiken förbjuder mig naturligtvis att lägga ut bildbevis redan innan de trätt in i det äkta ståndet, men lite pics kommer ikväll eller i morrn. Måste duscha och sen ska jag åka till mamma och pappa och leta fram min gröna klänning som mormor hade på ett bröllop typ 1955. Skitcool, är den.
Läget här hemma just nu är ganska hysteriskt, eftersom alla hade förträngt att vi ska ska på bröllop och alla hade förträngt garderobernas begränsningar när det gäller den typen av festkläder. Jaja. What the heck.

Svart moln i antågande.

Man hinner fundera på mycket när man ligger hemma och mår dåligt. Jag har exempelvis försökt igorera att jag ska på bröllop på lördag och att jag inte har något att ha på mig. Problemet har nämligen främst varit att jag ska göra en uppsättning på bruden, och bruden går inte att få tag på.
Hur som helst, om vi då förutsätter att bruden INTE har rymt utan att bröllopet blir av, så kvarstår faktum att jag inte har något att ta på mig. Och imorgon jobbar jag 8-20 och hinner ABSOLUT inte handla. Jag fattar inte den här leva-i-förnekelse-grejen, jag har ju vetat i tre månader att jag ska på bröllop just på lördag samt att jag inte äger några vinterklänningar. Jag kommer behöva ta på mig en liten LITEN rosa klänning (den blir kortare och kortare för varje gång jag tittar på den) och hitta något att ta på mig över (typ ett påslakan). Det blir nog väldans fint.

Det andra jag hade tänkt skriva kan jag tyvärr inte skriva för det skulle bli så fantastiskt obvious om vem det handlade. Jag nöjer mig med att säga att jag nöjer mig så.

hur det slutade

Jag tror jag nöjer mig med att säga, att både jag och min kollega är hemma idag. Detaljerna besparar jag er. =)

Förgiftad

Shit, vilken dag. Det har varit en galen blandning av roliga och tråkiga händelser.

Den började med att jag vaknade ganska utvilad (kul). Solen sken när jag var på väg till bussen (kul) och jag var på ett ypperligt humör när jag kom fram till jobbet (kul). Väl på jobbet hade det kört ihop sig med den bevakade permissionen vi skulle på, jag och Camilla och en av internerna. Jag och Camilla höll på att bli irriterade på varandra (tråkigt, men det varade i två minuter innan vi insåg att det var ledningen som gjort fel och inte den andre) vi blev försenade (tråkigt) och permissionssedeln var försvunnen (tråkigt och onödigt). När vi hade klivit ut genom dörren fick jag syn på Favoritplit som sagt att han inte skulle jobba idag men sagt fel, han stod kvar där inne och vinkade glatt (kul). Just då var jag i upplösningstillstånd och den lilla vinken gjorde hela min dag.

Del 2:
Väl i bilen går resan bra, förutom att låset hakar upp sig på bilen när vi ska sätta oss i den igen, och vi får stå i en kvart och försöka ta oss in i bilen (tråkigt och lite genant). Väl i stan ska internern möta upp sitt sällskap på en japansk restaurant. Jag och Camilla tittar längtansfullt på alla trevliga Tapas-restauranter vi passerar.
På restauranten placerar vi oss för att vara så lite störande moment som möjligt (vi är civilklädda, om nån undrar). Äter dagens rätt, internen dock äter annat. Vi får in våra dagens, som är slamsiga kycklingbitar på japanskt vis. Vi får långsamt i oss maten (med pinnar) innan vi går tillbaka genom stan till bilen. På väg tillbaka börjar mina kängor läcka in (tråkigt) och ganska snart plaskar jag i blötsnö (väldigt kallt och otrevligt).
Vi åker tillbaka, och jag börjar känna en viss oro i magen. Vi kommer hem igen, höll jag på att säga. Till fängelset, alltså. Går upp i personalrummet. Jag tar av blöta skor och strumpor och går barfota i arbetspjucksen. "Jag mår inte bra," säger jag. Camilla medger att hon också känner sig dålig. (Tråkigt). Sen börjar en fyra timmars lång kamp för att inte spy. Vi sitter på vaktrummet och dricker avslagen cola efter avslagen cola, känns mycket seriöst. Killarna ringer med jämna mellanrum från nedre vaktrummet, och frågar fnissande (jo, faktiskt) hur vi mår.

Nu är jag hemma, och jag mår fruktansvärt illa. Kom just ett SMS från Camilla; "ujujuj vad dåligt jag mår, men det går ju inte att spy. Hur mår du?" Meddelade att läget är ungefär detsamma här. Ska nog stjälpa min stackars lekamen i säng och hoppas att man får sova ostört utan otrevliga avbrott...

Snart slut på lediga dagen

Idag har jag varit lite produktiv och gett lila älvan en polare. Har tränat också, grönsaksmannen var inte där i dag heller. Han kan omöjligt ta seriöst på sitt tränande.

Jag tänkte på något MYCKET viktigt, som jag sem glömde. Ja ja, det får väl va, då. Nu ska jag försöka hitta en betapetkompis, sen sova. Ska på bevakad permission i morrn, i civila kläder för en gångs skull. Vi ska gå tre steg bakom internen hela dan, som värsta säpo-agenterna. =P

dan före dan

Ledig dag II

Sov tills S kom och skakade på mig för att det var dags att hänga tvätten. Drog på mig träningsbyxor och fleecetröja utanpå pyjamasen (jag vet, SÅ snyggt!!) och sen stack vi ned till tvättstugan.
Nu är det brunch med massa goda saker, Laleh i stereon, S på andra sidan betapet. Vilken härlig dag.