Crejsy dej.

På jobbet har vi möte varje morgon klockan nio för att planera dagen, alla tre avdelning och cheferna. En person på varje avdelning har i uppgift att fylla i en pärm, där man skriver vilka som tjänstgör, permissioner, muck, visitationer etc etc. Klockan nio var även tidpunkten då jag började mitt arbetspass. Blev hejdad på väg ut på avdelning med frågan om jag kunde ta hand om pärmen. Jo visst, sa jag och insåg att jag skulle komma att sitta på morgonmötet som ett dumt sågspån eftersom klockan var två minuter i nio och jag inte skulle hinna fylla i någonting. Väl i sammanträdesrummet kommer en av cheferna springandes.

Chef: "Johanna, kan du hålla i mötet idag? Jag sitter i ett annat möte"
Jag: "visst"
Chef: "Kanon. Här är listorna med (ditt) och (datt).
Jag: (Kära nån, SADE jag just "ja", eller hörde jag fel? Hur TÄNKER jag?) "Visst, ok!"
*Chef går*
Jag: (harkel harkel) "Jaha, S, du kan väl börja berätta vad som händer på er avdelning idag".
Eh.

Sen fortsatte dagen i samma rasande tempo, tills lugnet infann sig på kvällskvisten. Jag somnade, hopkrupen i soffan, på lunchen. Vid det tillfället låg Niclas i andra änden och sov. När jag vaknade var det i stället Henrik som låg i andra änden och sov och på andra sidan om mig satt Pär och sov i en fåtölj. Det är hårt, med andra ord. :-)
Måste erkänna att när jag började på jobbet förstod jag inte hur folk kunde ligga och sova i personalrummet, jag menar hur ser DET ut? Eller kanske snarare, hur ser man SJÄLV ut när man ligger där och sover?? Det krävdes inte särskilt många 12-timmars arbetspass för att inse att de där power-napsen är en fråga om överlevnad. Och om man skulle råka ligga utfläkt och snarka med tungan hängandes utanför mun så är det liksom skitsamma.

Kläder och en rost.

Intensiv dag från tuktande av vild och otrevlig (i morse) intagen som sedermera blev snäll och kramgo (på förmiddagen), till omhändertagande av annan intagen som föll ihop i kramper och hallucinationer.

Nu på kvällen har jag gått Kista galleria tio varv runt. Tyvärr hittade jag ingenting, mer än varsitt par örhängen åt sambosarna. Jag tycker att det är högst oroväckande att jag inte hittar kläder att ha på mig. Jag tycker allt är fult, liksom. Jag ska ut med jobbet på fredag kväll, student på fredag dag och konfirmation på söndag. Och på alla mina nya kläder från Tyskland är det döskallar.
Kom hem och beklagade mig. Fick låna och prova lite av varje, tills C slängde en brun topp på mig där jag sprang runt i jeans och stövlar och ungefär inte så mycket mer.

Jag: "jaha, vadå, ska jag ta den?"
C: "Ja, du kan väl prova den i allafall".
Jag: "den är ju aldrig använd?"
S: (lägger sig i samtalet) "nej, den där har du väl aldrig haft? Varför inte det?"
C: "För att jag HATAR den! HATAR den!"

Jag hatade den inte, den satt perfa tyckte jag. Och sen kom jag på att jag har två plagg utan döskallar på som jag kan ha på konfirmationen. Bra. Jag kommer se ut som att jag hade förväntat mig att närvara vid en begravning, men jag kan i denna klädkrisens stund inte tillåta mig att haka upp mig på sådana petitesser.

Jag är ikväll även lite irriterad på att man för att få upp brödet ur rosten är nödgad att stoppa ned ungefär 75% av handen, och därför alltid bränner sig. Annars är det bra med det mesta.

Telefonsamtal med syster E ikväll:
Jag: "ja, och sen trillade han omkull och liksom krampade och sådär..."
E: "mmm... jaha...."
Jag: "och jag liksom ba eh jaha, hit med en kudde, du vet"
E: "jo... du hörs dåligt, var är du?"
Jag: "på bussen. Jaha, ja sen i alla fall stoppade jag den under huvudet på honom, och sen började han rulla med ögonen, sådär så att ögonvitorna..."
E: "mm... Du, nu är reklamen slut här..."

Sådär är det, på nåder i en reklampaus minsann.

Hajk

Idag bar det så av på kanotutflykt. Två herrlag, ett damlag, och ett mixat. Jag och S stod för damlaget, och tog guld två gånger när det gällde att paddla i land och ta matsäckspaus. Tyvärr var väl de andra inte medvetna om att vi tävlade så jag är inte säker på att det gills, men ändock.
En stor del av tiden spenderade vi med att paddla intill varandra och haka fast i varandras båtar, så att vi sen låg och flöt som en enda stor jättebåt. På så sätt kunde man guppa runt och snacka rappakalja utan att behöva varken skrika eller paddla, mycket smidigt.

Nu är vi hemma med kramp i armarna, och ska strax in till stan och träffa några av mina jobbarkompisar. Sen har ju jag, min ärthjärna, tagit på mig ett extra jobbpass i morrn. Tur att det snart är semester... Måste köpa med mig många red bull till i morrn. Fick nys om att det är fler från mitt arbetslag som ska gå in extra då, de är så duktiga alla människor.

Birgit Friggebod &co

Jag kom på häromsistens att jag ska köpa ett litet fritidshus. Typ ett fallfärdigt torp. Nu kläckte pappa just ur sig att farfar har en liten bit sjötomt längst bort i hörnet av ägorna. Jag kan ju ringa och fråga om jag får ställa en friggebod där i stället. Kollade för skojs skull på hus och friggebodar på internet, bla nån slags Friggebod-do-it-yourself -sida. Utdrag från hemsidan:

"Byggsatsen består av färdiga moduler (bjälklagshalvor, väggelement, takstolar samt takplattor) som gör att montaget går mycket snabbt."
MYCKET SNABBT? Bra, för jag jobbar ganska mycket och har inte så mycket fritid.
"När du monterar stugan medföljer alla vinklar, beslag, bultar och skruvar i montagesatsen, du behöver med andra ord inte åka till någon bygghandel för att komplettera något."
Bra, det låter ju som IKEA ungefär. Som ni vet har jag ju ALDRIG några problem med IKEA:s grejor, så en liten friggebod blir väl inga större problem.
"Du kan själv skapa din egen stuga eftersom du kan placera dörrar och fönster där du själv önskar."
Bra!! Ett fönster här, ett fönster där, typ.

Nu ska jag sova, i morrn bär det av på kanothajk. Det återstår verkligen att se vad det blir av den lilla turen.

jorå, så att...

Bra dag idag. En kille som förra veckan blev skogstokig på mig (har inte pratat sen dess) kom idag när jag satt i vaktkuren och frågade om jag kanske ville ha några sudokus. Visst, sa jag, och snart var han tillbaka med några fint utklippta sådana. Jag tog det som en ursäkt, och blev mycket glad.
Jag och CN åkte på lunchen och köpte pizza, det var också en bra grej. Reflekterade dock över min vana att alltid gå i samma hjulspår, jag hann nämligen kläcka ur mig att jag ville ha capricciosa innan jag tittade på menyn och såg att det fanns kebabpizza. Snacka om att jag ångrade mig.

personaldag

Idag har vi haft en trevlig personaldag som inleddes med ett långt möte och avslutades med middag på Helenes krog (och därefter var vi några tappra själar som gick vidare och satt på en båt och huttrade en stund). Jag har en svag minnesild av att jag har slagit vår klienthandläggare. Den svaga minnesbilden beror inte på att jag hade/har druckit en massa, nej o nej. Jag ska upp senast 05:30 och jobba 12 timmar, nämligen. Nej, snarare är det så att jag inte brukar slåss och därför raskt förpassade denna lilla händelse till nånstans långt bak i förträngningsträsket. Saken var den att jag hade förvarnat att om han fortsatte reta mig om en viss grej skulle han åka på en propp. Retad blev jag, och alltså kunde jag välja på att inte hålla mitt ord eller att stå för det. En örfil blev det således och sen var det ett himla tjat om is hit och dit.

Nu ska jag sova.

Hej igen. Jag har försakat denna sida till förmån för... för... ok, nej det finns inga ursäkter.

Jag har jobbat, sovit, varit på middag hos I&R igår. Tänkte att jag skulle köpa med mig en flaska vin, vilket är svårt när personen man ska till är vinkännare. Blev slutligen en italiensk favorit. Sen till middagen serverades det ett spanskt vin från 1996, man ba, eh, ojdå, just det. 1996 var året som inföll för väldigt många år sen, ni kanske minns.

Idag skulle jag handla ett plagg i stan, och kom som vanligt hem med en skiva i stället. Och en bukett liljor som skulle pryda vardagsrumsbordet. De förpassades dock av C raskt till köket eftersom lukten (doften) tydligen riskerade sippra in under dörren eller i nyckelhålet in till hennes sovrum.

Jag kan även meddela att bokstaven K på tangentbordet åter har börjat krångla, ni vet den som det sitter glögg under sen i julas. Och dessutom har jag ett superlim i botten på ryggsäcken av den händelse en sko skulle gå sönder, och det limmet har läckt nu så vissa grejer som jag stoppat i ryggsäcken blir nog tyvärr kvar där. Men annars går det framåt och bakåt med både det ena och det andra.

PS (Som på jobbet står för "personlige slaven", men här står för något annat).

Sen är det faktiskt så också, att jag tror att bara för att man ofta är på ett visst sätt ses man som att man ALLTID är så. Jag tänker på slarvpellen inom mig, tex. Det var med viss tillfredsställelse jag, när jag plockade undan lite skor i hallen efter påtryckningar från sambosarna, upptäckte att jag ju faktiskt inte är den som har flest skor där. Så är det, IBLAND lämnar fröken ordningsam smulor på bordet, och IBLAND städar fröken slarvig. Som idag. Städningen alltså. Nu tog jag en paus, måste dra igång lite musik på datorn så att jag har något att damma i kapp till.

Monsters

Sett på semifinalen i Eurovision SC. Finska monsterrockarna Lordi sjunger bla:

"The true believers
Thou shall be saved
Brothers and sisters keep strong in the faith
On the day of Rockoning
It's who dares, wins
You will see the jokers soon'll be the new kings

All we need is lightning
With power and might
Striking down the prophets of false
As the moon is rising
Give us the sign
Now let us rise up in awe"

och jag fascineras av att de tydligen hela tiden måste dementera att de är satanister. HAHA. Så är det om man bara går på utsida.

För övrigt kunde jag i all min ensamma majestät konstatera att det som vanligt när det gällde kläderna verkade vara "less is more" som gällde. Det hela spårade ur till nån slags väldig anti-känsla hos mig som gjorde att jag tyckte allt var jättebra som framfördes av människor MED kläder på sig (typ tre bidrag).

Nu har jag helt plötsligt fått stora kliande utslag kring handlederna (man ba eh, jaha?) så jag ska snabbt hoppa i säng innan jag hittar fler fel på mig.

Hemlig bekännelse.

Jag har tyvärr en blockering i hjärnan för att starta upp saker som inte bringar mig själv någon omedelbar betalning/lycka/tillfredsställelse. Jag har svårt att:
-städa badrumsskåpet
-gå ut med soporna
-damma mitt rum
-maila massa folk som jag borde maila (vilket iof GER mig viss lycka när jag väl gör det)
-övriga måste-göra-sysslor.

Här invänder säkert någon och menar att, bringar det verkligen inte en viss tillfredsställelse att städa badrumsskåpet, om det nu är så stökigt (vilket det är)?
Och svaret är att tjo, visst är det TREVLIGT med ett städat badrumsskåp, men det stör mig ganska MINI-LITE att det är stökigt. Eller att soppåsen ligger vid dörren tills dagen efter. Eller att fönsterbläcket är lite dammigt. Och DET är väl i så fall problemet, att jag liksom inte ser hur mitt liv kommer att bli bättre av att fönsterbläcket är knall-rent.

På jobbet däremot, går det hur bra som helst. Där är jag minsann flitiga myran. Vet inte alls hur det hänger ihop, men jag känner att det inte är min sak att klura ut. Jag verkar ha anlänt utan en funktionsbeskrivning, och då får man liksom ta saker och ting för vad de är. Eller ja, det skulle väl vara det här med betalning då förstås. Jag får ju betalt på jobbet. Käre min värld, är jag materialistisk och pengagirig?

____

Jag har mycket att skriva men fortfarade låg energi, så därför avvaktar jag tills jag kan skriva och formulera mina tankar på ett trevligt sätt.