Pappas pension och min (obefintliga) träning.

Idag gick pappa i pension, och vi åkte dit (Hugo i sin fin-horta naturligtvis) med blommor och tårta. Pappa visste inte att vi och syster S m familj skulle komma. När vi kommit fram visade det sig att syrran och lilla Nisse blivit sjuka, och pappa skickade SMS om att han skulle bli sen, liksom Snyggo. Så där satt vi, jag, mamma, barnen och brorsan och åt de goda filékotletterna i vår ensamhet. Eller ja, så väldigt ensamt var det ju inte, även om festföremålet saknades. Men sen trillade pappa och även Snyggo in och vi åt tårta och hade det allmänt trevligt.

Nu när jag äntligen typ tillfrisknat inser jag att en veckas feber och halsont inte direkt kommer underlätta mitt sub 55-mål för söndagens hässelbylopp. Jag trodde det skulle kunna gå relativt enkelt, efter 55.26 i Kista och jag har gjort under 55 på träning. Snyggo var ute och sprang lite idag och kände sig helt överkörd av tåget, så det lät ju inte så lovande. Planen nu är två korta distanspass (5-7 km) på tisdag och torsdag, samt lite korta snabbintervaller på lördag. Sen får vi se om det kanske ändå får bli som ett vanligt träningspass på söndag. Medalj får man ju ändå... Men så surt, alltså. 

Feng shui, typ

Snyggo fick mig att läsa nån artikel häromdagen, om en familj som ordnat sitt hem efter nån japansk teori som gick ut på att det ska finnas ett flöde i all planering och att varje sak ska ha sin plats och om man på fjärde torsdagen efter månens halva snurr kring sin egen axel hittar nåt som inte har nån given plats så ba SHA-BOOM, till TIPPEN med dig!!

Japanskt eller inte, men vi har ju som bekant gjort oss av med vår klädkammare. Alltså krävs ännu större ordning och rensning för att man inte ska bli galen. Idag har jag fixat i hallen, alla har fått varsin korg för ytterkladdret, ni vet vantar och mössor och sånt där. Snyggo är väl ordningssammare än jag i grund och botten (fast jag tror vi snittar över medel båda två) men det var inte jag som hade sju jackor i hallen, och det är inte heller min korg ni ser som svämmar över.

Nu ska det sägas till den älskade makens försvar att han har ju inget hår, så häromvintern gick han och köpte sig en mössa som ser ut som en ihopknorvad bäver, med ett smeknamn som inte kan nämnas i skrift (och helst ej heller i tal). Den upptog ju två tredjedelar av hans korg. Själv har jag ju lite mer hår (men ändå, O SÅ GLEST nuförtiden) och därmed mössor av lite mindre omfångsrik karaktär.

Nåja, nu ska vi kila ner och hämta största miniapan.

Hur...

...tänkte jag här? Inget man är sugen på på morgonen, precis.

Annars är det glada tider. Jag bakar, solen skiner in genom köksfönstret och Ray LaMontagne spelas i Spotify.

Vad vi har ägnat helgen åt

I lördags kom pappa och hjälpte mig tapetsera en vägg och taket i Noras rum. Sen tapetserade jag resten själv under dagen. Snyggo har satt upp en ny fin dörr och spots i undersidan på hyllan i rummet, i fall man vill ha ett lite mysigare ljus än det man får av taklampan. Jag har byggt in proppskåpet i en tapetbeklädd kartong. Nu ska lister upp i taket och golvet ska fixas. Riktiga bilder kommer.

Nu är Snyggo ute och provar sina nya rullskidor, håll i hatten alla där ute. Själv gör jag kvällens middag... Rostbiffsallad! En gammal söndagstradition...

I <3 my family

Med gnuttarna på Maxi. Stanna tiden, snälla. Nu när Nora alltid vill vara i min famn och Hugo fnular, pratar och funderar. Och kallar Pluto för Puppo.

Sortering

Världens bästa Malin kom med en klädleverans igår... Så nu är sorteringen i full gång!

Rensar ut efter Nora också, och funderar på om jag ska våga gå över till Hugos dagiskompis familj som fick en liten tjej häromsistens... De kanske tycker man är vansinnigt påflugen, risker man får ta...

Leva ihop

I dagens expressen har medarbetaren Annika Leone skrivit en krönika om att hon väntar barn själv. Eller ja, en pappa finns, men de är inte ihop. 

Och nu har Annika reflekterat över att man blir ganska ensam på profylaxkurser och BVC, för man pratar ju alltid om "dig och din partner". 

Och jag tänker lite som så, att det vore väl konstigt annars? Det krävs trots allt två för att göra barn. Ofta vittnar partners om att det är ett väldigt fokus på mamman, så att de nästan känner sig lite osynliga. Vore det inte ÄNNU konstigare om man BARA pratade om mamman, för att inga singelmammor skulle känna sig stötta? När det i tio fall av tio finns en pappa, vare sig man låtsas om honom eller inte.

Nehej, åter till tapetseringen.

Om...

...det ser ut så här klockan 16:30

...ser det lätt ut så här klockan 20:30.

Men det gjorde inget, han var på sitt mysigaste humör. Nu sover båda gnuttarna, snart jag med.

Nytt

Nya duschdraperier uppe. Det ska väl synas att det bor barn här? 

Kastar ett öga på idol medan jag lagar middagen. Tycker det är lite kul att det inte bara är fjortisar med i år. Men sen blir det nog Skavlan. 

Men annars så

På min plats på jobbet sitter en nyanställd 25-åring, och själv upptäckte jag idag ett antal nya rynkor. Vi var ute och åkte bil, en liten utflykt som ett prov på hur pigga vi var (pigga nog för Snyggo att köpa rullskidor iaf). Kände mig som man gör när man efter några sjuka dagar i mysbyxor tar på sig ett par jeans, nämligen FREAKING FABULOUS. Lite mascara på och man känner sig som Git Gay. Så sitter man där i godan ro i baksätet när blicken glider över omgivningarna, i den strålande höstdagen. När man plötsligt, BA-BAM!! Möter sin egen blick i backspegeln. Den där solen man nyss prisade känns helt plötsligt lite obarmhärtig, när den avslöjar en väldigt höstblek feja, med, som ni numera vet, ett antal tunna linjer i. På? What ever.

MEN! Hälsan är ju det viktigaste, och jag föredrar att vara rynkig som ett russin (om det skulle behövas) framför att ha feber, vilket jag inte har idag. Väldigt skönt. 

Hässelbyloppet...

...nummerlappen anlände idag. Loppet är nästa söndag. Kul, samtidigt som jag grämer mig över att den här sjukveckan kommer göra det väldigt svårt att nå sub 55 i år... Eftersom detta är årets sista tävling. Hade verkligen behövt hålla igång. Hoppas jag hinner köra ett par pass nästa vecka för att åtminstone försöka få igång kroppen igen... Får försöka se det bara som ett kul (och dyrt) träningspass annars. Men vet ju att kan jag bara stå där när startskottet går ska jag åtminstone ge det en chans.

Seg dag, men det går väl åt rätt håll iaf. Snyggo har dristat sig att tvätta lakanen idag, så nu vill vi inte ha några fler febervallningar som gör att sovrummet luktar hockeyomklädningsrum när man vaknar på natten. Snyggot i fråga hemma även i morgon, sen har vi tänkt oss en frisk och kry helg.