Vi går ut hårt...

...och börjar dagen med en p-bot. ATTANS.

Sovdax

Alldeles för sent. Men vad gör man då när ungarna somnar senare, och man vill sitta en stund i soffan i absolut tystnad innan man sover!?

I morrn är jag ju hemma istället för Snyggo, lyxigt. Ska krama barnen, springa, samt lägga upp mina nya kostymbyxor. Åka en sväng till ma&pa. Veckohandla. Hmm, borde ha lagt mig för länge sen.

När jag var yngre avskydde jag att gå och lägga mig. Och man hör ju även nu många som undrar över det onödiga i att sova bort en tredjedel av sitt liv. Fattar inte det. Sova måste vara det bästa som finns. Drömma. Jag drömmer alltid massor, jag lever mitt parallella liv på natten. Sen barnen kom och sömnen blev helt rubbad har jag faktiskt inget större problem att gå upp på morgonen heller. 

Med det sagt vill jag önska er en god natt, på återhörande i morgon...

Hälsning till farsan från Hugo...

...som har fått en sparkcykel. Han kör den rätt bra, utom när Nono vill åka med.

Hemma igen som synes, resan gick mkt bra. Har varit en skönt avslappnad helg hos "på landet-familjen". Nu ska här röjas så att man kan slappna av en stund sen när ungarna somnat (förmodligen en timme senare än vanligt...)

Klockan är...

...kvart över tio och vi lagar lunch. Det känns som att vi har väntat minst en timme på att få börja laga lunch. Hugo har tjatat sen 8:40 om att vi skulle åka till Pfia, och jag kan förstå det eftersom vi vid 8:40 hade ätit frukost, gjort oss i ordning, packat och allt sånt. Näväl. Nu bär det snart av på roadtrip!

Solskenslöpning, libapizza och en trasig vagn

En bra dag på jobbet. Som vanligt en tur på fm, hoppade in i Modern Tjänstebil Utan Handbroms och drog med Djurgårdarn för att sätta en grej på foten på Pojke Som Gjort Knasig Grej. Åkte sen vidare och satte om grejen på foten på annan Pojke Som Gjort Knasig Grej, eftersom den trillat av. Grejen, alltså. Kom tillbaka till kontoret och mötte upp Aikåaren mfl som var på väg för att äta lunch på stan. Rafsade åt mig handväskan och följde med.

Gick till ny fääänsi krog med dyra små portioner (mkt gott, dock). Tog det AI-vänligaste jag hittade, vilket blev nån morots- och linshistoria. Tillbaka till kontoret, träffade ny klient för att utreda hans möjligheter till att få en grej på foten. Klienten var lätt svettig på överläppen ovanför kragen på Ralph Lauren-tröjan. Såna hör till den lätta kategorin att ha att göra med men är dessvärre inte de vanligaste.

Satte mig sen och skrev lite underlag inför beslut om vilka anstalter folk ska hamna på, de där klienterna som inte får en grej på foten. Läste en dom som fick mig att skratta så jag grät, det hör inte heller till vanligheterna. 

Loggade ut 15:30, drog på mig springkläderna och tog mig utanför tullarna, för att sen springa de 17 kilometrarna till min cykel som stod på stationen och väntade. Kändes oväntat bra, lyckades snitta på 5:48 och blev förvisso lite stel i benen men annars känns det fint. Till nästa gång ska jag dock äta lite mer innan, en veggolunch fyra timmar innan start var väl lite för lite. Ska även ta med vatten nästa gång så är jag nog lite piggare när jag går i mål. 

Snyggo och ungarna hade varit till tippen och gjort sig av med lite vagnar. Vi har tvättat Noras sitt/liggvagn för att sälja, när Snyggo typiskt nog upptäckte att det är ngt fel med ena hjulet, så den fick vi hiva istället. Surt. Tyckte Nora med, såg det ut som.

Nu är svärfar och svåger här, vi har ätit pizza på libanesiskt bröd, mkt gott. 

I morrn åker herrarna till England för lite fotboll, jag och kidsen drar till På Landet-familjen (Pfia & co). Trevlig helg på er, det ska baske mig vi ha. 

Nä du, så beter man sig INTE!

Jag blir sällan sådär rasande inombords, men det finns en typ av fenomen som triggar igång en alldeles vansinnig sida hos mig. Fenomenet kallas ignoranta busschaufförer.

Bakgrund. I morse när jag jäktat in till st eriksplan i elakartad snöblåst såg jag till min förtjusning en buss stå på hållplatsen, med destination Mitt Jobb. Gick fram till den, varpå busschauffören knäpper igen dörren mitt framför näsan på mig, för att sedan titta åt ett annat håll medan han i långsamt mak rattade ut från hållplatsen. Först stod jag kvar en stund med chockerat gapande mun, sen tittade jag ned för att se att jag inte blivit osynlig under natten (det hade jag inte, även om hyn är tämligen transparent så här års) för att till sist låta ilskan bubbla upp inom mig när jag utbrast ett "nä nu JÄRNSPIKAR" när jag rusade ned i tunnelbanan. En station, med lite flax skulle jag minsann kunna vara framme samtidigt som bussen, och när han är nödd att öppna dörren på nästa hållplats kommer jag stå där som hans antagonist och osalige ande (eventuellt med fula fingret i luften).

Tuben kom, åkte en station, gick av, rusade upp för trapporna. Två steg i taget. Hade en lång harang klar för mig, redo att avsalvas. Kom ut och kliver fram på busshållplatsen i exakt samma ögonblick som bussen kommer runt hörnet.

HA! Tänker jag och gör mig redo för säga mina väl valda ord. Fast vänta nu, var det verkligen den där chauffören!? Har det kommit en annan buss emellan? Alla blå bussar är ju onekligen väldans lika varandra. En snabb överläggning med mig själv, innan jag kom fram till att mitt planerade tal definitivt inte skulle kunna komma ifråga om jag inte var alldeles säker på att mottagaren var den rätta.

Det var således bara att slinka upp på kontoret istället, ta en kaffe och lugna ned sig.

TYPISKT. Nästa gång ska jag vara MYCKET noga med att ta signalement.

Morningbird

En middag med Ida efter jobbet igår, sen hem och lägga sig för att glatt studsa upp vid fem och bege sig till jobbets morgonpass på jouren. Jag har väldigt gott om plats på tåget och har roat mig med att kika på mina medpassagerare. Några ser ut som att de har lyfts direkt från sängen till perrongen, andra är vaket piffade och en annan grupp kliver AV tåget vid min hållplats, har åkt klart och jag tänker kära nån, det finns folk som åker ÄNNU tidigare till jobbet.

Ja, det gör det förstås, det är ju inte mitt i natten, men jag brukar inte vara på stan öht utanför Sevenelevens öppettider.

Ska belöna mig med ett långpass på väg hem från jobbet sen, springskorna är i ryggan.

Den här fina, väldigt stadstypiska utsikten har jag från mitt kontor.

Med barnen på utflykt

När barnen vinkat av Snyggo som skulle till träningen, beslöt jag mig för att ta med dem till kyrkan. Ett stort äventyr som bestod av både tåg- och bussresa, var alldeles svettig när vi kom fram. Sjönk ned i en bänkrad och tog fram väskan med barnens leksaker (några av dem som inte blinkar och låter). Hugo hade själv valt en liten sångbok som han har fått av sin farmor. Under inledningstalet från predikstolen hördes en klar och ljus liten stämma bredvid mig. "En elefant balanserade, på en liten liten spindelTRÅÅÅÅÅD!" Kunde inte hålla mig för skratt. Som tur är så är det inte så där våldsamt högtidligt i kyrkan, så det gjorde inte så mycket.

Lyckades faktiskt sitta med dem i en timme, Nono dansade till alla sånger. Sen åt vi mellis och tog bussen en liten bit, och tog sen en timmes promenad på hemvägen. Så härligt väder.

Hos pappa och en springtur

Sprang en femma på fm, eftersom jag värmt upp med att kicka boll beslöt jag mig för ett kvalitetspass i form av en femma där jag försökte trycka på lite. 25,40 blev tiden, nöjd med det. Nöjd också med att jag inte stannade och halvdog efter hälften.

Åkte till pappa efter lunchen. Barnen var lite skeptiska först, men upptäckte snart att det ju faktiskt VAR morfar där bakom blåtirorna. Snyggo hade ägnat halva förmiddagen åt att preppa en bärbar dator med viaplay så att pappa kan se lite fotboll om han vill. Mysig eftermiddag, och nu har vi ätit en god middag efter att barnen somnat.

Vårfix

Fick tio minuters sovmorgon i morse, 6.10 vaknade Nora. Synd bara att jag la mig en timme senare än vanligt... Men nej, klagar inte. Vi har haft en mysig (lång) morgon.

Eftersom Snyggo cyklade sönder min 30-årspresent under min föräldraledighet, är vi nu ute i garaget och fixar. Nora kör traktor, Hugo hjälper (?) pappa, och jag försöker lära mig kicka en fotboll fler än två gånger. Solen skiner och i bakgrunden glittrar sjön... Blir en löptur om en stund.

Tågbok 2

Nu är tågbok 2 utläst; "Davidsstjärnor" av Kristina Ohlsson. Har ni inte läst denna kriminalromansförfattare är det dags att börja! I en klass för sig, även om det är en bit kvar till Arne Dahl... Men alla kan ju inte vara Arne Dahl. Nu ska jag ge mig i kast med en feel good-roman!