Två jobbiga och fina dagar

Hugo var med hos veterinären igår. Jag sa att Klumpen ska flytta till ett annat hus där han kan vara med en massa djur, eftersom han är så rädd för oss. Och han kommer få en spruta så att han somnar, för att han inte ska bli ledsen när vi går (hur förklarar man döden för en treåring, liksom). Visst, det var han med på. Han sjöng för Klumpen som satt på det där bordet och väntade på sprutan ("vi älskar dig Klumpen, vi älskar dig Klumpen") och klappade honom lite av och till. Jag grät ju förstås men det hade jag förvarnat om, och Hugo lade ingen större vikt vid det. Sen skulle vi ta farväl och gå, och då brast det alldeles för Hugo när han förstod att Klumpen inte skulle med hem. Han grät så tårarna sprutade, högt och hjärtskärande. När jag sa att vi skulle gå vägrade han helt sonika att lämna Klumpen, pussade honom på pälsen och hulkade. Jag började förstås också gråta mer då, så till slut fick djurskötarna komma in och stå bredvid Klumpen när vi gick ("nu kan de ta hand om Klumpen").

Hugo fortsatte gråta hela vägen hem, och hela dagen igår grät han plötsligt en skvätt sådär lite från ingenstans. Plutten, har faktiskt aldrig sett honom sån. Men tänker att det är bättre att han får sörja än att katten bara är borta en vacker dag. Ja pu, det där var en pers för oss alla.

Och idag var det så dags för marathon i stan. Snyggo hade ju feber i förrgår men var frisk idag och bestämde sig för att starta. Var med päronen i stan och följde loppet på tfn, när vi plötsligt såg att senaste femman tagit alldeles för lång tid, och därefter kom ingen mer mellantid.

Blev lång och jobbig väntan innan Snyggo ringde efter trekvart och meddelade att efter 35 km hade han mått illa och kräkts till inget fanns kvar i magsäcken, sen fortsatte han och det kändes bättr men snart fick han ju kramp eftersom han gick tom. Var bara att kliva av, förstås. Synd, för han hade en riktig fin personbästa-tid (sub 3 timmar) på G. Men tur att det ändå inte var något allvarligt.

Efter loppet var vi med Snyggos familj på Helenes krog, barnen skötte sig prima trots att de var trötta efter en dag på stan.

Nu har jag putsat klart på min novell för novellklubben, deadline vid midnatt. 

Hejdå Klumpen

Det var som att han visste. Så fort han kom upp på bordet där han skulle få sprutan så slappnade han av, lade sig tillrätta och lät mig klappa honom. Ni som kände Klumpen vet att det inte är hans vanliga beteende på ett nytt ställe med folk han inte känner igen. Jag gråter ögonen ur mig men känner ändå att det måste vara skönt för honom att ha fått lämna den där ångestfyllda kroppen.

Lagamati

Skön ledig dag. Snyggo är tyvärr lite krasslig, vilket känns väldigt opassande med tanke på att det är marathon på lördag. I övrigt har vi en bra dag. Nu väntar ugnsrostad färskpotatis på köttet som ligger på grillen. Till lunch gjorde jag en AI-soppa på morötter, chili, ingefära och vitlök med kokosmjölk som bas. Blev en favorit!

Hoppas ni har en fin helg. Själv har jag tagit ledigt i morgon, så jag har långhelg. Skönt!

Teater

Mamma fyllde år härom sistens, tyckte det var en bra anledning att ta med henne på teater! Sist jag var på Stadsteatern var nog när jag och Ella var och såg Peter Pan förra vintern. Varje gång jag är där tänker jag att det här ska minsann bli av oftare, ändå blir det alldeles för sällan. Om ett par veckor är det dags, ser fram emot det.

Har haft personaldag med jobbet idag, vilket innebär att man sitter på arslet hela dagen, och äter för mycket. I morgon ska jag springa halva vägen hem tänker jag mig, dags att testa lite igen efter två veckors sjukdom. Känner mig inte i balans när jag inte kan träna som vanligt. Sen blir det långhelg, då blir det förhoppningsvis också några pass. Men nu sova!

Boktips

På utsidan ser det ju ut som en lättsmält chicklit. Istället fick man en välskriven, bitvis humoristisk, tänkvärd roman. Om vad som händer med ett par om man slutar prata med varandra. När man plötsligt börjar lägga en massa energi på Annat och Annan än den egna partnern. När vardagen har tagit vid och det är svårt att hitta den där gnistan. Kanske för att man inte ens orkar leta.

Nu lät det ju ganska tungt, men det tycker jag inte att den var. Jag både fnissar när jag läser, och gråter en skvätt (det är iof möjligt att halsflussens crescendo spelade in där, kände mig allmänt nere, hehe). Vill verkligen rekommendera denna till alla som lever familjeliv, (eller för den delen bara söker ett stycke intelligent skriven roman).

25.9...

...grader visar termometern, så hemskt mycket svalare kan man ju inte säga att det är idag. Ute skiner solen och vi har varit på bondgården på förmiddagen, tillsammans med syster S och Inez. Nu sitter vi inne och väntar på att Nono ska vakna, så att vi kan sticka ut igen!

På tal om syster S så har vi börjat skriva en roman ihop, vi växelskriver varsitt kapitel och det är hemskt skoj! Som att hälften skriver sig själv. Så får det ta vägen lite var det vill, väldigt roligt.

Förutom det sitter jag här och försöker semesterplanera lite. Vi ska en vecka till Bruksvallarna, där vi var i vintras. Vi blev så sugna på att se hur det ser ut på sommaren, har länge pratat om att fjällvandra men tyckt barnen är lite små. Nu bestämde vi oss ändå för att åka, vi kan ju göra kortare turer och njuta av natur och omgivningar. Hittade ett stort hus på samma förmedling som sist, och slängde ut frågan till Ma&Pa och Jossan&Jonas om de ville haka på. Jonas jobbar då visade det sig, men resterande trio hakar på, så det ska bli skojsigt!

Men, utöver det då. Har pratat om Gotland, blir ev det i år också. Kan tänka mig nån weekendtripp nånstans men kan inte komma på vart vi isf skulle åka. Massa dagsutflykter tänker jag mig också, till Furuvik till exempel. Får se vart det landar.

Nehej, nu tror jag att jag ska gå och sjunga en sång lite för högt utanför Nonos dörr, så att vi kommer ut igen nån gång... Fast det är ett evigt kladdande med solkrämen. Är ni noga med att smörja in era ungar?

Sommar

Dagen erbjuder 29 graders värme och strålande sol. Vi tog en promenad på förmiddagen, kände mig sådär genomlycklig i hela kroppen. Mest för att fyrklövern var samlad, men vädret gjorde sitt till! Ser ut som att det fina vädret ska hålla i sig, dessutom. Om än kanske med lite lägre temperaturer än idag.

Nu ska vi ned och hejja på fåglarna på stranden, innan det är dags att ge ungarna middag. Skippade närakuten idag, eftersom jag för första gången på tio dagar kunde skippa alvedonet. Det är nog äntligen på väg åt rätt håll!!

Wohoo

Sällan har jag fått jobba så hårt för nåt, tror jag. Om man kan kalla det att jobba hårt, det handlar kanske mer om att bita ihop. Jag har fortfarande så ont i halsen att jag knappt kan svälja, misstänker även öroninflammation. Har sovit uruselt och gått på maxdos alvedon och ipren. Men nu har jag mitt intyg och min tröja, nu är jag färdig och jag känner mig så sjukt stolt och nöjd!

Tittar in och säger hej

På plats i Norrköping, och tempot är högt. Igår hade vi självskydd hela dagen. Det gick bra med hjälp av Alvedon, även om jag sen inte sov många timmar i natt på grund av hostan. Men men, huvudsaken att det gick att genomföra. KUL, är det också. Hur man nu kan tycka det om nåt som gör en hes och blåslagen och allmänt mörbultad.

Idag har vi haft föreläsningar hela dagen, och därefter fick vi varsitt ämne att hålla en egen föreläsning om i morgon, tillsammans med en kursare som vi inte fick välja själva. Bara att köpa på sig lite fruktsallad, ta med sig laptopen och gå och sätta sig med böcker, anteckningar och en mosig hjärna för att planera föreläsning i närmsta hotell-lobby. Kom i team med en vettig person tack och lov, och fem timmar senare hade vi skrapat ihop nåt slags material som jag nu ska gå igenom, åter på mitt hotell. Eftersom examinatorerna imorgon ska titta hur vi entusiasmerar lyssnarna, hur vi håller den röda tråden och är pedagogiska, är det väl bra också om jag inte kommer som en trött, hålögd zombie. Lite sömn står därför också på agendan.

Jaha, men då har jag åtminstone rapporterat att jag är alive'n'kicking, på återhörande inom kort.

Laddat batterierna...

...har jag försökt göra. Snyggo har tvättat, lagat mat och diskat och det enda jag har behövt göra är att se efter ungarna när han cyklade 11 mil i lördags och sprang 3 mil igår. Han ligger ju inte på latsidan precis, min bättre hälft. 

Fortfarande rätt risig men åtminstone på bättringsvägen, så nu tar vi tag i en ny vecka, tycker jag. (Ja, det spelar väl egentligen inte så stor roll vad jag tycker i sammanhanget, den är väl på ingång oavsett, den där veckan). Självskydd heldag i morgon, får åka ombytt på tåget eftersom jag har så snäva marginaler. Men nu ska jag och Snyggo ta lite kvällste, jag har dessutom pimpat hans tebricka med hamburgare för att han ska få i sig åtminstone en bråkdel av de kalorier han bränner på träningen. Tänk om man hade det problemet...

Det gick och jag överlevde

Natten till torsdag var jag helt inställd på att åka hem, men en cocktail av alvedon, diclofenac och halstabletter gjorde att jag trots allt höll mig på benen. Idag hade vi en spännande föreläsning med polisen om konflikthantering och kommunikation, men alltså, nu är det stopp i hjärnan. Nästa vecka ska vi hålla egna föreläsningar i ämnen som vi får veta dagen innan (passar bra efter undervisning om stress och press). Nu vill jag bara hem och dra täcket över det här snortjocka huvudet i 48 timmar, men det går ju inte. Får krama gnuttarna i stället och hoppas att de är på humör för mycket film och böcker...