Mysmåndag?

Jaha, här sitter jag och moffar korvmackor som om det inte skulle finnas någon morgondag. Snyggo har en mancold och la sig vid nio, barnen sover förstås sen länge. En välsignad liten stund för mig själv således! Vilket känns extra bra när jag vet att jag ändå har Snyggot bara några meter bort. 

MaPa var här och käkade med oss på kvällen, och sen drog jag en kortis till gymmet mest för att hålla humöret uppe. Det är svårt, flera gånger och dan vill jag sätta mig och lipa men så tänker jag att jag ska ta en stund i taget, en dag i taget. 

Samtidigt föds nåt slags jäklaranamma. Jag har verkligen inte tid att slösa bort mitt liv på att sitta och oja mig! Det finns så många strider om gott och ont att utkämpa, jag har varken tid eller lust att sitta på arslet och göra ingenting. Om förra årets alla krig och terrordåd mest gjorde mig paralyserad, så blir jag nu mest... Ja, arg, tveklöst. Men kanske allra mest föder det nån slags lust att göra nåt bra, som en liten droppes motvikt i det här bredrövliga havet av mänsklig misär och lidande som man läser om varje dag.

Söndag

I morse ringde klockan vid halv sju, men samtliga var på gott humör när resan mot Julita startade. Vädret var lite svalt först men det blev ju en riktigt fin dag! 

Snyggo gav allt han hade och slutade på en fin femteplats. Ett par gubbar efteranmälde sig och dök upp som gubben i lådan på plats två och fyra, så nån medalj blev det inte men vi var såklart ändå sprickfärdiga av stolthet.

Vi åkte runt med bilen och ställde oss på strategiska platser för att hinna heja så många gånger som möjligt...

High five farsan!

Efter avslutat race köpte vi med oss mat och åkte ut till Lilleråd, där även faster A:s fina syster med familj var så det blev lite skönt altanhäng innan vi åkte hemåt igen.

 

Men nu har Supporterfrun gjort sitt för idag. I morgon ringer klockan 4:50 för morgonjouren (eller så får håret vara otvättat, då drar jag mig nog till fem) och så trött som jag varit de senaste dagarna så är det lika bra att försöka sova nu. Hade tänkt försöka vabba lite mer för både min och Hugges skull, men det  är så himla mycket nu så jag känner att det är svårt att liksom kliva av. Hade helst varit hemma den här sista en och en halva veckan med gipset. 

Äppelmarängpaj

Godaste pajen!! Ska lägga ut receptet när andan faller på.

Den fick bli dagens lördagsgodis efter avslutad kycklingsallad. 

Har varit en tröttdag. Kom inte hem jättesent igår men barnen vaknade tidigt och Hugo skulle fraktas till toaletten osv, så när vi väl slog oss ned på eftermiddagen för att se Arsenalmatchen somnade jag strax före första halvleks avslut och sov gott och väl till en halvtimme efter slutsignalen. 

I morgon bär det av till Julita duathlon. Enligt en artikel i katrineholmskuriren är Snyggo favorittippad tillsammans med två andra, men i ärlighetens namn är nog en bronspeng mest troligt att sikta på, särskilt som han idag fick överta Nonos förkylning. Kul ska det bli hur som helst. 

På väg...

...Hem från stan. Dålig start på dagen med den här kroppen som verkar bli sämre och sämre. Svalde min stolthet och bad pappa komma med min TNS som jag inte tänkt på att ta med, och den (han :-)) räddade min dag. Vidare på tapasmiddag efter jobbet med bästa kollegorna. Fast saknade min och Snyggos fredagsmiddag. Får ta igen det i morgon!

För övrigt var det vi och en till som budade på huset vi kollade på i veckan, men vi lade oss när vi kände att priset blev helt orimligt. Känns tråkigt, hade verkligen fastnat för det, men det blir väl nåt annat så småningom...

Nu blir det iaf snart sängen och sen förhoppningsvis en skön lördag med familjen!

Effektivitet

Tur att inte alla dagar är som denna! Men skönt ändå när det klaffar och man hinner jobba med ett träningspass på lunchen, hämta och laga mat åt barnen, köra nån tvätt, lämna barnen hos syster S för att åka på visning, hämta och lägga barn, veckohandla när Snyggo väl kommit hem. Förbereda middag till i morgon, och sen få sjunka ned i soffan och diskutera hus med Snyggot.

Svårt!! Var ett supermysigt gavelradhus. Tipptopp inuti. Men ändå... Så otroligt mycket pengar deg jongleras med. Vad skulle vi kunna tänka oss att ge? Funkar det rent praktiskt med den lite längre resvägen? Kommer det att komma nåt liknande i vårt eget kvarter som vi hellre vill ha?

Det ger sig väl...

Nu ska det sovas iaf. I morgon blir det hembesök hos klient som begått grova sexbrott mot barn. Not my favourite thing, men det får man ju tugga i sig. Fick dock ett lönepåslag i höst som jag för en gångs skull är hyfsat nöjd med, så jag får väl tänka på det under tiden jag är där... Får åtminstone betalt för det.

Jag får...

...verkligen förmoda att intresseklubben antecknar att jodå, TNS:en gjorde sitt till och jag orkade både städa badrum och dammsuga. Mysig nattning sen med bokläsning, milsvitt från morgonens gräl ("mamma du beter dig SOM EN STÖVEL"!! -Du menar skitstövel. Och ja, det kanske jag gör ibland, men sällan mot dig, min son.) 

Nu har jag legat på sofflocket och författat en fjortonsidig text som jag tror att jag behåller för mig själv. Frågan är om jag hinner med till novellklubbens nästa deadline. Inte ikväll iaf, dags nu att förflytta mig till sängen. Hoppas på en fridfull och harmonisk morgondag. 

Måndag

Kortare arbetsdag då allt skulle pressas in, hem och kånka hem Hugo med Nora i släptåg, fixa middag... Nu kör jag en omgång TNS och hoppas att den ska göra underverk så att jag i bästa fall orkar dammsuga sen...

Det enda som funkar något sånär!

Snyggo jobbar på Annan Ort och det bästa med det är ju att det blir så trevligt när han kommer hem igen. 

Småland

Att komma till svägerskan är som att åka till hälsohem. Vi har ätit smarrig frukost, tränat, lekt med kidsen, solat och ätit mer god (och nyttig 😉) mat. 

Nono har ridit och lyckan var gjord. Tror det blir en hästtjej av det där... Nåt vi kan ha gemensamt om några år kanske!? Alltid gillat att rida.

 

Nu ska vi dock lämna den nyttiga linjen och fira Snyggos födelsedag i efterskott!

Dubbla hjärtslag

Efter en sömnstörd natt sov vi alla tre som bäst mellan 6 och 7 i morse. Lite synd på ett sätt, eftersom det var den timmen som jag skulle duscha, tömma diskmaskinen och packa klart inför Smålandstripp. Efter att ha gjort i ordning barnen och satt dem i soffan med padda och morgonvälling tog jag således en dusch samtidigt som jag packade klart, borstade tänder, tömde diskmaskinen och plockade ihop vårt sovrum som nuförtiden mest påminner om en scouthajk, komplett med madrasser i alla hörn.

Bar ner Hugo till dagis med Nora i hasorna, stannade tills det verkade ok. Hoppade upp på cykeln och insåg att jag glömt äta frukost. Sprang sista biten till tåget, missade det precis, en kvart till nästa. Vidare till hemköp, kaffe och fralla to go, tillbaka till perrongen. Och där, med en varm latte i handen och solen i ansiktet, gjorde hjärtat en volt som får mig att tro att det kanske försöker rymma till nån lugnare plats.

Dagen idag

Efter elva timmar fick vi till slut lämna sjukhusvärlden och åka hem och bädda ned vår nygipsade guldklimp.

Bilden Hugo tog på akuten beskriver rätt bra hur dagen var...

...väntan. Inte ett klagomål dock, från Hugo. Han kvittrade (nåväl, efter det att han fått smärtstillande iaf), pratade och sjöng en och annan egenkomponerad sång, vi läste Bamse och tittade på ambulanser. I E L V A timmar. Det bekom honom liksom inte. 

Nu ska han vara gipsad i tre veckor och det är onekligen något av ett aber att han inte kan gå på kryckor, att han väger 23 kilo och att man kommer att få agera personlig lift... Men tror det kommer gå bra det med. 

Nu ska jag iaf sjunka ned i soffan med en bok... Och krama lite på Snyggo som drar till Annan Ort i morgon. 

Akuten...

...Det går i ett med allt och bloggen har inte riktigt hunnits med. För tillfället är jag dock på akuten med Hugo som landat illa efter ett hopp från en klätterställning, och här är ju gott om tid att vänta och göra ingenting... Avvaktar röntgensvar för tillfället.

Har dessutom gjort det där galna och börjat med en ny bok... En riktig bladvändare så det lär dyka upp en recension snart.

Nehej, jag ska rikta uppmärksamheten mot min son, så på återhörande!