Eftersom jag häromdagen helt oförhappandes snubblade över Ords. 3:1-12, har jag verkligen tagit det till mig och läser det nu lite då och då så att jag ska bli påmind. I en vers (9) står det:
"Ära Herren med alla dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda. Dina lador ska då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin".
Tänkte på det när jag åkte hem idag. Jag brukar tänka att när jag har kommit igång med ekonomin igen, ska jag komma igång med givandet. Men det är en poäng med att det står att vi ska ge honom det FÖRSTA... och DÅ ska han ge oss. Inte att han FÖRST ger oss och att vi kan ge när vi väl vet att vi har råd.
Tror det handlar om tillit.
Gick alltså och resonerade med mig själv; skulle jag ge tionde på sista lönen från Visby, som kom nu den 25:e? Det var ingen stor summa, men ändå. Räknade snabbt ut vad det skulle bli, och tänkte först att det kanske inte räknas liksom. Men jag hörde svaret i samma sekund jag ställde frågan; det handlar om attityden.
Ok, med det svaret i ryggen beslöt jag mig för att göra så, Gud tål ju att testas, tänkte jag. (Hoppades jag).
Ikväll var jag så hos T&F, när T plötsligt utbrister att hon har haft så dåligt samvete, för fick jag verkligen betalt för resan (i Augusti FÖRRA året) när jag åkte till Arboga för att göra hennes bruduppsättning?? Nej, men det var ju inget jag hade saknat, sade jag. Men T stegade omedelbums iväg och hämtade pengar till mig, exakt den summan som jag bestämt mig för att lämna i tionde.
Haha. Gud är ju rolig. Och framför välsignade Gud mitt lilla steg i tro på en gång. Inte alltid man får sånt svar på tal. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar