backstage på Göta Lejon

Själva föreställningen var väl lite halvfjantig, tyckte jag. Hade utmärkt överblick från ljudtekniker-båset. Tittade på föreställningen, samtidigt som jag försökte motstå impulsen att kasta mig över mixerbordet och dra i nån spak, bara lite sådär crazy liksom. (Gjorde inte det). Hade också lite koll på J som fnissade ibland, när nån gjorde fel. ("ingen som tog sluttonen...")
Efter föreställningen skulle vi kata över scenen och en massa trappor och grejer, och landade sedan i källaren under scenen. Där stod dekoren till "Skönheten och odjuret", som ska sättas upp näst. Passade på att titta ordentligt. Sen klättrade vi upp för trapporna igen, och landade rakt i logerna.
"Hej!" sa Magnus Alcazar Carlsson.
"Hej!" sa jag pafft.
"Hej!" sa alla glatt som gick förbi, och jag försökte le uppskattande så att det skulle se ut som att det stod "tack för en bra show" över mitt ansikte.
PW var som väntat inte trevlig. Hon knatade runt och såg bister ut, utan att se någon överhuvudtaget.
Knallade efter J, och tittade in i ett rum. Tittade en gång till. Men hoppsan, hej, här står ju Rennie Mirro och byter om. Alltså, om man står och byter om med dörren till logen öppen, får man ju räkna med att folk tar en extra titt. Han log. "Hej!" Jag pep nåt och skyndade vidare.
"ska bara på toa", sade J och lämnade mig där alldeles ensammen bland dessa människor. Monica Einarson kom knallandes. Hon hejade glatt, och jag kunde inte låta bli att säga att hon var skitbra. Hon sken upp. "Tack! ....?" Insåg för sent att det var en konstpaus för att jag skulle säga mitt namn. När jag insett det var det liksom lite för sent för att det skulle verka helt normalt att tala om det. Vi gick ut därifrån. Monica pratade glatt.
"Jaha, ja min lägenhet renoveras så jag bor på hotellet där borta nu..."
Jag: " - "
ME: "Usch, jag ogillar verkligen att bo på hotell."
Jag: " - "
ME: "Så opersonligt. Och frukosten sen... den är ju INTE kul".
Jag: " - "
ME: "folk som sitter och slabbar och har sig, haha".
Jag: " - " (möjligtvis log jag lite här).
ME: "Jaha, hejdå rå!" (brett leende).
Jag: (piper) "hejdå!"

Alltså, jag vet inte vad det är, jag brukar inte ha problem att prata. Men hon var liksom så perfekt, med teatersminket helt perfekt och håret helt perfekt och hela hon var liksom bara en enda stor perfekthet.

Sade hejdå till J och begav mig ned i tunnelbanan, med ett fånigt flin på läpparna. Det såg en kille som tydligen trodde att jag flörtade med honom. Bestämde mig för att det inte gjorde så mycket. Sen tittade jag lite nogrannare, och såg att det var SSU-ordföranden. Ardan Shekarabi eller vad han heter. Kände att leendet omedelbart stelnade. Vände mig om och ropade efter honom: "För GUDS SKULL, jag är INTE sosse!!"
Ok, nej, det gjorde jag inte. Men det hade varit kul.