Jag har inte gjort så mycket idag av värde för andra, men lite av värde för mig. Var hos ma&pa en sväng, och Zorro slickade mig på handen. Det är typ det största ömhetsbeviset man kan få av en katt (och även om Zorro liksom hör till familjen är han inte riktigt så kärleksfull som resten. Bra betyg, alltså).
Ingen annan har slickat mig på handen idag, och det kanske man ska vara glad för. Paradox: Jag vill helst bara sitta i mitt röda rum i en skön fåtölj under en fin tavla och läsa en spännande deckare och dricka en liten whiskey. (Just det, jag har ju redan alla hobbies en polis ska ha, om jag sen slår in på den banan) Och ÄNDÅ blir jag irriterad på andra människor, när de bara försvinner. Jag borde vara TACKSAM. Jag trivs ju ändå alldeles för bra (om man kan det?) i mitt eget sällskap.
Dock tror jag att jag måste börja skriva igen. Man måste ju ha en ventil nånstans.
3 kommentarer:
ja...fast jag tror du ska byta ut deckaren mot en skiva med typ Maria Callas eller nåt så liknar du nog en polis, eller kriminalare, mer. :-)
Eller John Coltrane..!
Ah, Maria Callas, gärna det. :-)
Skicka en kommentar