Ursinnigt

Var på Hall idag och hade insatsträning. Man kände sig som Michelin Man med overall och hjälm och sköld och allt dessutom ett nummer för stort. Det var inte svårt att gå in i rollen heller när man kommer till en gammal avdelning av kåken som används för just insatsträning. En lite halvkuslig känsla präglar hela stället. Allt är trasigt och sönderslaget därinne.

Att få ta emot massa slag och sparkar mot skölden var en ny upplevelse. Sedan bad jag om att själv få vara figurant, kände att det vore nyttigt att få uppleva det från "andra sidan". Scenen var att jag fanns i en cell och skulle flyttas över till cellen bredvid. Totalt rasande var jag, gick bärsärkagång i en cell (kul att leva sig in i det), skrek och svor. Efter bara en liten stund gick det inte att kontrollera, särskilt inte när insatsstyrkan dök upp och såg hotfulla ut. Det tog teamet på fyra fullt utrustade insatsgubbar tjugo minuter att flytta mig till rummet bredvid, vi var lika förvånade allihopa. Men det var en otroligt häftig upplevelse, jag trodde inte att man skulle gå in i det så helt och fullt, att man skulle ha så mycket krafter när man väl blir ursinnig. Adrenalinet flödade, och jag sket totalt i att jag blev dragen med ansiktet ner längst golvet, naglar och hårnålar flög åt alla håll. Dessutom var det kul att få sparka så hårt man kunde på folk, det är ju inget jag gör till vardags (eller ens till fest).

Nu är jag trött, trött. Ska krypa ned i badet och vårda mina blessyrer. (Som jag är lite stolt över, naturligtvis. Visade just M mina sår och sade att jag hädanefter ska visa honom mer uppmärksamhet och omsorger när han har varit figurant vid olika övningar...)