Trumpetidiot

Satt hos kollegorna på eftermiddagen och diskuterade ett klurigt ärende, när jag helt plötsligt hör något som börjar gnissla svagt. Spetsar öronen och hör då ganska tydligt hur gnisslandet är nån slags tragisk melodi, vars ljudstyrka ökar och ökar till oanade höjder för att så småningom brista ut i ett något falskt crescendo.
Öppnar fönstret och tittar ut (får lite svindel) och ser trumpetmannen stå utanför kommunhuset. Hallå?? Folk försöker ju jobba. Gick sedan ned genom hela långa korridoren för att gå till konferansrummet, och hela vägen hör jag gnisslet utanför. Det gnisslar fortfarande i skallen på mig, jag måste ut och springa en vända.

(HAHA, vad bra det lät, som att jag ska springa för att rensa hjärnan. Egentligen ska jag springa för att jag tvingar mig själv, endast i rädsla för att bli smällfet. Det är ett tillfälligt anfall som med största säkerhet har gått över i morgon.)