Apati

Usch, känner mig lite apatisk, inte bra. (Antagligen handlar det snarare om handlingsförlamning än apati, men apati låter ju mer dramatiskt).

Jag borde diska, ska måla, städa och springa. Och laga mat. Helst vill jag måla eller fota lite, men jag vet att om jag inte springer först kommer jag må dåligt för att jag inte sprungit, och jag har tyvärr ingen lust att springa. Men mitt knep är att hoppa i joggingkläderna så fort att man inte fattar själv vad som händer, och sen när man väl står där i full joggingmundering verkar det ju idiotiskt att inte gå ut och springa.

Jag är idag även irriterad på alla som frågar saker som "jaha är det barn på gång då?"

NEJ. JAG ÄR BARA TJOCK.

Jag BEGRIPER inte varför så många ska fråga det nu, bara för att vi har gift oss. Eller om det är för att vi har varit ihop ett tag vid det här laget? Vet inte. Jag avskyr såna frågor, i alla fall. Nej, det är inga barn på gång. Det kanske aldrig blir barn i den här familjen, eller så blir det det. Hur som helst är det inget jag har lust att redogöra för i tid och otid, och om jag har en löst sittande tröja är det för att det döljer mina egna små valkar bättre, eller eventuellt för att jag vill ha en löst sittande tröja. Så, nu kanske vi har det utrett för ett tag framöver.

Aj´ll be back later med ett positivare inlägg där ni också ska få veta hur jag tog mig ur min handlingsförlamning.