Nej, det är inte mig det är synd om.

Så det är lite oklart varför jag just började storböla. Från början då:

Sov hyfsat bra trots uppe 5 gånger (2 ggr toa, 1 ggn dricka, 2 ggr katter ut/in) Vaknade i morse med lätt huvudvärk, åt en härlig frukost tillsammans (jag, Snyggo och huvudvärken). Hade dock mkt ont i rygg och bäcken så jag la mig igen med plan på att sträcka ut mig. Blev inget bättre. Blödde lite näsblod. Tyckte lite synd om mig själv. Snyggo fixade biltvätt och var och simmade. Tog själv ett bad framåt 16-snåret och kände mig piggare efter det. Hann dock filosofera lite i mitt horisontella miserabla läge på att det är lite orättvist, att Snyggo kan leva precis som vanligt medan jag måste ställa om hela livet och anpassa mig. Så tänkte jag just IDAG, andra dagar brukar jag tänka att det är ju trist för honom som inte får uppleva det fantastiska med att ha en liten människa inom sig som gör sig mysigt påmind med jämna mellanrum.

Hur som helst. Snyggo kom hem från simningen. Vi åt lite, vilade lite, sen brakade tvättmaskinen ihop. I 7 veckor har torkskåpet varit paj så vi har torkat kläder över hela lägenheten i väntan på nån fastighetsnisse som inte kommer. Idag slutade även tvättmaskinen att centrifugera (eller rättare sagt, den FÖRSÖKER åtminstone, vilket gör att efter en körning har tvättmaskinen flyttat sig till att i princip stå i badkaret i andra änden av rummet men kläderna i den är fortfarande plaskblöta). Snyggo skrev halvtrevligt mail igen till fastighetsägaren om att detta måste lösas innan vi får åka runt till släkt och vänner med tvätten.

Snyggo var MYCKET irriterad en kort stund, jag snodde ihop en tuppkaka för att rädda kvällen. När jag öppnade ugnsluckan för att ställa in den vällde svart rök ut, vilket ledde till att vi fick öppna fönstren i lägenheten och jag fick stänga av ugnen igen och sen när den kallnat sanera den med en svinto i ena handen och en ficklampa i andra, eftersom lampan i ugnen är trasig. Värmde ugnen igen och åt sen gravt försenat kvällsfika.

Klockan 22 gav vi upp och gick och la oss med varsin bok. I morgon blir nog bättre! Tänkte jag efter avslutat kapitel och la mig tillrätta på Snyggos arm. Klockan 23:17 plingade det till i hans mobil, hans chef som var TVUNGEN att vid den tiden informera om nåt VÄLDIGT viktigt. Önskade tillbaka hans gamla chef som inte SMS-trackade honom dygnet runt.

Klockan 23:30 ringde det i Snyggos mobil. "svaraintesvaraintesvarainte" tyckte jag, han har ju faktiskt inte jour utan är en vanlig kontorsnisse som jag. Men Snyggo är ju en plikttrogen man som svarade och när han började gå upp och dra på sig anstalsbyxor, fortfarande hummandes i telefonen, började jag ana oråd. Summan av dagens hela kardemumma var alltså att jag klockan midnatt (eller vid 23 om man ännu inte ställt om klockan) började storlipa, strax innan Snyggo var tvungen att åka på MYCKET viktigt jobb, anstalt som ballat ur. Kände inte för att sova, därför sitter jag här nu och tänker i stället spela ett parti betapet. Om jag förlorar kommer jag förmodligen gråta en skvätt till, är på det humöret liksom.