Skilsmässa??

En artikel i senaste Amelia tar upp ämnet "den lyckliga skilsmässan", ang den omskrivna nya boken "Happy happy" som handlar just om detta. I artikeln beskrivs hur skilsmässan är början på något "nytt och bättre". Två kvinnor beskriver hur härligt deras liv blivit efteråt.

Jag ska först säga, att jag med det jag skriver nu inte menar att man inte kan vara lycklig efter en skilsmässa, eller att det ibland i vissa relationer onekligen verkar vara det bästa att göra. Men. Det här är ju töntigt.

"Jag har blivit en jädrigt mycket bättre mamma. Förut gick jag ofta och längtade efter egentid. Nu får jag den varannan vecka."
jaha, och på vilket sätt är man en bra mamma, genom att vara frånvarande varannan vecka??
Plus att det där är ju ett konstigt resonemang. "Nu kan jag göra vad jag vill varannan vecka." Ok, men jag kan ju göra vad jag vill när jag vill, eftersom vi alltid är två som tar hand om vårt barn. Jag är helt övertygad om att om jag sa till Snyggo att i morgon kväll vill jag åka till stan och ta ett glas vin eller två med Ida, kanske kommer hem ganska sent, skulle han säga "det låter trevligt, ha så kul!" (Det är klart, i dagsläget skulle han dock förmodligen också uttrycka nån slags fundering över det faktum att han har dåligt med mjölk).

"Nu kan jag hångla med vem jag vill"
ok, den biter inte riktigt på mig. Dels eftersom Snyggo är den enda jag vill hångla med, men också för att jag faktiskt kan hångla NÄR jag vill. Eftersom vi (för det mesta) träffas dagligen. Och jag vet inte, men om man vart hångelsugen som singel så kan jag inte direkt minnas att det typ bara var att gå ut på stan och hångla upp nån. NÅN form av relation brukar ju ofta krävas, om man inte vill bli polisanmäld för ofredande.

Det var alltid mitt ex som skruvade ihop saker hos oss..." "...när jag köpte en stor, fet borr och själv satte upp hyllor på väggarna. Vilken självkänsloboost!"
Verkar väldans besvärligt, för att inte säga omständigt, att börja med att skilja sig bara för att man vill borra själv. Jag vet inte varför man inte skulle kunna borra, fast man är i ett förhållande. Och om man tycker att det är viktigt för jämställdheten att båda borrar/byter däck på bilen/lagar maten, då tycker jag det är tragiskt att man inte själv tar ansvar för det medans man är i förhållandet. Själv tycker jag det är viktigast att saker blir gjorda, oavsett om det är jag eller Snyggo som bankar ihop en ny möbel.

Kom med nåt bättre, säger jag.