Tjoho!! Medaljen i hamn!!

"Om du inte har feber är det ju bara att springa", sa min hårda tränare Snyggo igår. I morse ignorerade jag alla förkylningssymtom och vid elva plockade vi upp pappa hemma hos honom för att dra vidare till universitetet.

Kalla vindar var det, men vi försökte tagga så gott det gick.

Herrarna startade först, så pappa kutade iväg en kvart före mig.

HOPPSAN! Vilken celeber publik, va??

Med ett underlag som bestod av lera och sankmark, bestod första kilometern av att försöka parera de värsta lerpölarna. Det hjälpte väl inte precis till heller att 1000 fötter redan hade trampat på banan när jag sprang.

Hur som helst, jag var glad ändå och vinkade glatt till publiken (dvs CP mfl).

Pappa spurtar in mot mål

och en stund senare gjorde jag samma sak...

GALET jobbigt att springa så mycket uppför och nedför, särskilt eftersom man fick passa sig för att inte ramla. I vissa backar gällde det att hänga i granarna för att inte sätta sig på backen (jag tycker om att överdriva, men jag gör tyvärr inte det här. En tant släppte dessutom en gren modell större över mitt ansikte, INTE OKEJ).

41.04 blev min nettotid, vilket jag efter omständigheterna känner mig mycket nöjd med. Jag måste säga att det är roligare att springa på ett lite bättre underlag, Tjurruset skulle nog inte vara nåt för mig. Men kul start på säsongen ändå!! Och jag hade typ 180 damer efter mig, så jag såg inte till honom som samlade ihop kilometerskyltarna. TUR.

Nu har vi käkat pizzaslice och ikväll bär det av en sväng till Syster S & co.

NÖJD med mig själv och VÄLDIGT glad att jag tog mig samman och startade trots operfekta förutsättningar. Nästa mål är milloppet 23 maj, tills dess vore det ju kul om man höll sig frisk så att det går att träna lite också...