Om yta och konsumtion och bortskämda barn

Men först ett par bilder på Norpan; sitt-träning med farsan på skötbordet igår, och så just nu; lite vila på lekmattan.



Hade g:a Caroline här på lunch idag. Så mysigt att sitta länge vid lunchbordet och låta tankarna fara åt alla olika håll. C jobbar som frisör och frilansade makeup-artist, det går superbra för henne och det är så roligt. Men som hon uttryckte det; man jobbar med yta och skönhet när det egentligen är totalt oviktiga saker, vad förmedlar det egentligen till barnen!? Och vi kom fram till att det handlar nog om hur man för övrigt pratar med sina barn, vad man förmedlar till dem. Jag har känt samma sak ibland när jag skriver här på bloggen; jag kan prata om ett par Hunterstövlar som om det är nåt superviktigt, fast det egentligen är skit samma. Men det blir ju lite trälig läsning om jag varje gång ska tillägga att jag naturligtvis tycker kriget i Syrien är mycket viktigare än mina stövlar.

Jag sa redan innan jag fick barn att jag vill förmedla att vi har det jättebra i vårt land, men att det inte är något självklart. Att det finns så mycket som är viktigt, utanför ens egen lilla mysiga sfär liksom. Och jag har tänkt på det de senaste dagarna också; man vill ju överrösa sina barn med allt, men jag och Snyggo har ungefär samma inställning där, barn behöver inte hur mycket som helst och det finns en poäng med att önska sig saker, att själv spara ihop till något man vill ha. Man kan ju köpa leksaker varje dag bara för att det gör en själv så lycklig, men frågan är hur bra det är för barnet...!?

Och HUR beter man sig för att ens små skatter inte ska få för sig att de är universums centrum? För det tycker man ju själv förstås att de snudd på är.

Jaha, uppfostran och tankar hit och dit, och hur man än vänder sig har man ju arslet bak.

Tack för övrigt för er peppning vad gällde mina träningstankar! <3