Som ni vet älskar jag att baka. Bullar, pajer, tårtor, mjuka kakor. Vi har ett liten mörk fläck här dock, och den heter SMÅKAKAN. Under hela min uppväxt har jag varit omgiven av torplyckor, brysselkex och schackrutor. Bondkakor, nötklickar och finska pinnar. Både mamma och farmor har varit flitiga bagare av devisen att det aldrig ska saknas en sån här liten torr bit till kaffet. (Inget ont om konsistensen nu alltså, men vi pratar ju inte de saftigaste bakverken).
Eftersom jag är i avsaknad av paradgren inom småkakans värld gick jag helt enkelt på vad som såg fint ut i receptboken. Chokladsnurror, lät väl trevligt!?
Skred till verket, knådade och kavlade med mycket möda och stort besvär och så läser man "lägg den ljusa degen ovanpå den mörka" och man ba VAD i ALLSIN dagar, är det första april?? Ja, det kan jag ju göra, eller så går jag och tömmer sjön på vatten eller åker till månen i min roddbåt.
6 kommentarer:
Hihihi! Påminner mig om när Elin skulle baka såna där kluriga saker med ett litet körsbär i varje "hörn"..! Själv håller jag mig till enklare saker! Kram!
Haha, ja det var till och med så att man skulle SKIVA ett coctailbär och lägga en skiva mellan varje pytteliten degboll så att det blev till en rund ring :-)
Jag såg det receptet också och tänkte på dig, Elin :)
hjälp vad duktig du är....ler.å den där degen är ju såå god...
kram
Blev det några kakor undrar farmor din?
Javisst. Kanska fula men goda. ;)
Skicka en kommentar