Det blev ett långpass i förmiddags. 23 km, hade egentligen tänkt ta några till men när jag väl närmade mig hemmet var jag inte sugen på att snurra runt i extra habrovinker.
Hade som vanligt problem med flåset. Inte att jag blir trött, men jag andas som i ett sugrör. Måste kolla upp det, hade astmamedicin när jag var yngre och skulle nog behöva det nu med.
Den bestående analysen är att löpning är bästa psykmedicinen. Man kan gå ut med tankar som man inte får ur huvudet, och komma hem med helt andra. Fantastiskt.
Framför allt tankar jag energi när jag tränar! Om två veckor är det dags för Lidingöloppet, ska bli spännande. Nu gäller det bara att försöka hålla sig frisk tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar