Igår kväll var jag inne på gamla jobbet och avslutade en del iom att den anställningen avslutades med 1,5 veckas sjukdom. Tråkigt avslut (men kanske bättre än att börja det nya med att vara sjuk). Kändes vemodigt. Träffade flera av mina medarbetare och det var väldigt känslosamt. Det är ju inte för dem jag vill gå, hade gärna tagit alla med mig. Dock ska jag inte sticka under stol med att det är ganska skönt i läget som är nu att inte vara så operativ med massor av både klienter och personal. Läget innanför murarna med corona härjandes är ingen ultimat arbetsmiljö.
Vi försöker få ihop det här hemma med sjuka barn när vi inte heller kan ta hjälp av supermorfar och supermormor. Idag och igår har Snyggo fått jobba hemifrån när H haft ont i halsen. Såna här tillfällen kunde jag önska att inte vi båda hade chefspositioner. Vi trivs ju med det, men i såna här situationer hade det varit skönt att vara typ nån handläggare som kunde sjukskriva sig och sen blev det chefens problem, förstå mig rätt. Att själv ansvara för en drös andra människor gör det svårare. Nu verkar H ha piggat på sig dock, så vi hoppas att vi båda kan vara på plats på jobbet i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar