Har läst en del på sistone, som vanligt. Två riktiga pärlor.
Kristin Hannahs senaste, "Himmel över Alaska". Har väntat lite med den, eftersom jag ett par år senare fortfarande lever i en bokbaksmälla efter hennes roman "Näktergalen". Den boken utspelar sig under WW2 (surprise!) Medan den här är en helt annan typ av bok. Den här utspelar sig i Alaska, främst under 70-talet, och är en skildring om en rotlös familj som slår sig ned i ödemarken, om relationerna dem emellan och vad naturen och omgivningarna gör med dem. I likhet med tex Lisa Jewell och Hannah Ritchell så är Kristin Hannah en mästare på att skildra just relationer. Det är ett drama, ingen feelgood, men trots svåra ämnen som PTSD etc så blir den inte heller besvärligt mörk. Plöjde den från pärm till pärm och har nu en ny bokbaksmälla.
Bytte sedan t annan genre när jag läste denna:
den senaste från Kristan Higgins. Betydligt mer lättsamt, men välskriven och engagerande. Detta är väl mer en klassisk feelgood, men tycker att Higgins i sina två senaste böcker har lite mer nyanser i det "feel goodiga" och boken berör också ämnen som otrohet och separationer på ett sätt som berör. Läsvärd, helt enkelt.
Och så har vi en bok som jag för ovanlighetens skull inte läste ut:
Manhattan Beach av Jennifer Egan. Tokhyllad roman och jag förstår på ett sätt varför; språket är perfekt och jag kom på mig själv med att suga på formuleringar och meningar som var så otroligt bra. Ändå slutade jag efter halva, av den enkla anledningen att personerna i boken inte berörde mig överhuvudtaget. Jag struntade liksom i hur det gick för dem. Då får det lika gärna vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar