Det är konstigt, det där med människor. Hur man krockar i olika skeden av livet. Hur en del stannar kvar, andra försvinner, och ytterligare andra går igen. Som andra spöken.
Om livet är en lång resa, så får man väl se det som att man gör sällskap med människor, olika långa sträckor av vägen. Ensam är man ju alltid, på sätt och vis. Men ofta ändå tillsammans med andra.
Jag krockade i somras med en av de vackraste människor jag mött, men det blev en förhållandevis kort resa. Typ några busshållplatser sådär. Hade varit kul att färdas längre, men å andra sidan är det inte alltid det som behövs för att man ska förändras en aning, eller se världen lite annorlunda. Och det är konstigt hur några få busshållplatsers resa kan påverka en så mycket mer, än en längre resa, typ mellan ändhållplatserna.
söndag, september 11, 2005
Crap
Dagens flummigaste rubrik i Aftonbladet på nätet:
"Här är Christina Aguileras nya bröst".
Eh... ÅÅÅÅkej. Ungefär som när man presenterar någon, vem som helst. "Här är Integrationsministern... här är Håkan Hellström... och här är Christina Aguileras nya bröst.
En annan stor och viktig nyhet är att Britney Spears gått upp 23,1 kilo under graviditeten. När kändisar inte går upp alls, blir det ramaskri. Tyå Kronprinsessan Mary av Danmark. Då beskyller man henne för att typ ta död på barnet genom att inte äta ordentligt. När någon går upp lite mer i vikt, då blir det typ "Britney Spears har helt tappat sin sexiga image, och bryr sig inte längre om hur hon ser ut. Den förut så kroppsmedvetna sångerskan går nu runt i plufsiga kläder, och håret står åt alla håll".
Ungefär som när jag och Heidi i somras satt och bläddrade i en veckorevyn på lunchen. På ena uppslaget var det ett repotage om skådisar som gått ned massa i vikt. Det var kommentarer av slaget "Lindsey Lohan, som redan tidigare såg ut som en benget, är nu värsta anorexioffret".
På nästa uppslag var det ett repotage där man hade förstorat bilder av kändisar i bikini, och ringat in antydningar till celluliter.
Vad är det för intelligensbefriade puckon som jobbar på de där tidningarna egentligen? Man blir ju helt matt.
"Här är Christina Aguileras nya bröst".
Eh... ÅÅÅÅkej. Ungefär som när man presenterar någon, vem som helst. "Här är Integrationsministern... här är Håkan Hellström... och här är Christina Aguileras nya bröst.
En annan stor och viktig nyhet är att Britney Spears gått upp 23,1 kilo under graviditeten. När kändisar inte går upp alls, blir det ramaskri. Tyå Kronprinsessan Mary av Danmark. Då beskyller man henne för att typ ta död på barnet genom att inte äta ordentligt. När någon går upp lite mer i vikt, då blir det typ "Britney Spears har helt tappat sin sexiga image, och bryr sig inte längre om hur hon ser ut. Den förut så kroppsmedvetna sångerskan går nu runt i plufsiga kläder, och håret står åt alla håll".
Ungefär som när jag och Heidi i somras satt och bläddrade i en veckorevyn på lunchen. På ena uppslaget var det ett repotage om skådisar som gått ned massa i vikt. Det var kommentarer av slaget "Lindsey Lohan, som redan tidigare såg ut som en benget, är nu värsta anorexioffret".
På nästa uppslag var det ett repotage där man hade förstorat bilder av kändisar i bikini, och ringat in antydningar till celluliter.
Vad är det för intelligensbefriade puckon som jobbar på de där tidningarna egentligen? Man blir ju helt matt.
lördag, september 10, 2005
Sigge Smart
Författaren Sigge Eklund har en fenomenal blogg (http://sigge.squarespace.com). Så här skriver han i ett inlägg (kolla in bloggen för att få hela resonemanget):
"Varje människa har en inneboende ålder, som är samma hela livet, oavsett yttre ålder
Varje människa upplever därmed sitt livs bästa tid när hennes yttre ålder är samma som den inneboende åldern".
Det är ju genialt. Vilken spännande tanke. Det är ju det som gör att man kan kalla folk tant, fast de är 20 år. När de sen blir 65, då är de i sitt esse. Fast de har varit tant hela tiden, liksom.
Undrar vilken min inneboende ålder är. Det kan man ju inte veta egentligen, förrän man har levt klart. Fast en aning, kan man ju ha.
Jag trivdes hur som helst inte så bra med att vara barn. Det var nog inte min grej, riktigt.
"Varje människa har en inneboende ålder, som är samma hela livet, oavsett yttre ålder
Varje människa upplever därmed sitt livs bästa tid när hennes yttre ålder är samma som den inneboende åldern".
Det är ju genialt. Vilken spännande tanke. Det är ju det som gör att man kan kalla folk tant, fast de är 20 år. När de sen blir 65, då är de i sitt esse. Fast de har varit tant hela tiden, liksom.
Undrar vilken min inneboende ålder är. Det kan man ju inte veta egentligen, förrän man har levt klart. Fast en aning, kan man ju ha.
Jag trivdes hur som helst inte så bra med att vara barn. Det var nog inte min grej, riktigt.
Reklam å så
Cyklade till Kista idag, och gick på bio. Innan bion var det, som vanligt, reklam. Har nån sett H&M:s nya Romeo&Julia-reklam? Holy macarony. Den är 5-10 minuter lång (inte överdrivet) och har värsta intrigen. Och musik och allting, man börjar nästan gråta för att den är så sorglig. Och sen när man sitter där med en tår rinnandes nedför kinden (typ) så kommer man på att det bara var en reklam, vilket man hunnit glömma under de långa minuter man sitter där. Man tappar helt enkelt bort sig och tror att reklamen är den filmen som man är där för att se.
Very najs födelsedagsfest in deed, var jag på igår. Tog bilen dit och hittade parkering, för att sedan gå vilse eftersom alla himla hus ser likadana ut där. Fiskade i min fina lilla diorväska efter mobilen, bara för att upptäcka att den låg kvar i hallen hemma. Synd. (Kom fram till slut iaf).
Nu ska jag äta wienerbröd och dricka te. På måndag börjar träningen igen, har jag bestämt. Har varit alldeles för lat i sommar.
Very najs födelsedagsfest in deed, var jag på igår. Tog bilen dit och hittade parkering, för att sedan gå vilse eftersom alla himla hus ser likadana ut där. Fiskade i min fina lilla diorväska efter mobilen, bara för att upptäcka att den låg kvar i hallen hemma. Synd. (Kom fram till slut iaf).
Nu ska jag äta wienerbröd och dricka te. På måndag börjar träningen igen, har jag bestämt. Har varit alldeles för lat i sommar.
fredag, september 09, 2005
Musik
I natt går en stödgala av stapeln, till förmån för orkanoffren. Jag kommer sitta som klistrad framför TV:n. Jag älskar musikgalor som INTE har med MTV och Z-TV eller kommersiella radiokanaler att göra.
Nej, jag vill ha typ galan som är i anslutning till nobels fredspris i Oslo, Countrygalan som går i januari (och som jag fortfarande inte har kommit över att jag missade i år) eller sån där gala som var i somras, Live aid-köret med uppträndanden från massa stora världsstäder.
När musiker och artister gör något för att det engagerar dem. När jag också blir engagerad. När musiken blir det enda språk som räcker till.
Tror inte S' gräddvita byxor blir så bra. Har inget att ha till. Det kommer sluta med jeans, som vanligt.
Nej, jag vill ha typ galan som är i anslutning till nobels fredspris i Oslo, Countrygalan som går i januari (och som jag fortfarande inte har kommit över att jag missade i år) eller sån där gala som var i somras, Live aid-köret med uppträndanden från massa stora världsstäder.
När musiker och artister gör något för att det engagerar dem. När jag också blir engagerad. När musiken blir det enda språk som räcker till.
Tror inte S' gräddvita byxor blir så bra. Har inget att ha till. Det kommer sluta med jeans, som vanligt.
Kläder
Rensningen fortsätter, idag kom det till kläder. Jag har massvis av kläder. Och på samma gång aldrig nåt att sätta på mig. Jag måste hitta mer min stil, tror jag. Min garderob ger verkligen ett schizofrent intryck.
Hur som helst, tre stora högar ska M & S & C få kolla på innan jag slänger det, mest sånt som jag har köpt i år, eller inte velat slänga för att det är märkeskläder. Men nu är det no mercy all the way, som jag redan innan bestämde mig för.
Ikväll är det fest hos C. Har ont i huvudet, har fått nån slags kronisk huvudvärk känns det som. Men det kan inte hjälpas. fast frågan är ju då vad jag ska sätta på mig, när jag har rensat ur så mycket. Har ju fortfarande kvar S:s gräddvita byxor som jag lånade förra helgen, det kanske får bli dom.
I morrn är det lördag. Har kommit flera nya filmer på bio som man borde kolla in. "Crash", tex. Och den där kinesiska som heter som nån golfterm, nåt med "3". Om det är så att jag får för mig att ta en paus i städandet och flyttförberedelserna.
Hur som helst, tre stora högar ska M & S & C få kolla på innan jag slänger det, mest sånt som jag har köpt i år, eller inte velat slänga för att det är märkeskläder. Men nu är det no mercy all the way, som jag redan innan bestämde mig för.
Ikväll är det fest hos C. Har ont i huvudet, har fått nån slags kronisk huvudvärk känns det som. Men det kan inte hjälpas. fast frågan är ju då vad jag ska sätta på mig, när jag har rensat ur så mycket. Har ju fortfarande kvar S:s gräddvita byxor som jag lånade förra helgen, det kanske får bli dom.
I morrn är det lördag. Har kommit flera nya filmer på bio som man borde kolla in. "Crash", tex. Och den där kinesiska som heter som nån golfterm, nåt med "3". Om det är så att jag får för mig att ta en paus i städandet och flyttförberedelserna.
torsdag, september 08, 2005
Sweet sixteen
Satt och rensade i gamla brev idag. Blev 16 år igen när jag läste breven som utbyttes sommaren efter att högstadiet slutat. Jag flyttade från byn. De andra tjejerna började skolan i Uppsala, och Pettson som inte kom in på sin skola praktiserade ett år och läste upp ämnen. Och frågade i varje brev om killarna i min klass var snygga.
Han är ju inte kille längre, den gode Pettson.
Och E träffade i den vevan sin livskamrat, men vi andra halkade ju rejält på efterkälken. Det var ett evigt rapporterande om vem som träffade vem och vem som hade sett vem på bussen med nån som den väl inte var ihop med, eller var den det? Och drömmar som man var övertygad skulle slå in, allt låg framför en. Och redan känner mig sig gammal och cynisk, det kan ju inte vara meningen.
Han är ju inte kille längre, den gode Pettson.
Och E träffade i den vevan sin livskamrat, men vi andra halkade ju rejält på efterkälken. Det var ett evigt rapporterande om vem som träffade vem och vem som hade sett vem på bussen med nån som den väl inte var ihop med, eller var den det? Och drömmar som man var övertygad skulle slå in, allt låg framför en. Och redan känner mig sig gammal och cynisk, det kan ju inte vara meningen.
Usch
Om det är något jag verkligen tycker illa om, så är det att bli behandlad som en accessoar-tjej. Att bli behandlad efter hur någon TROR att jag är. När man vet, att om han (för det är alltid män det handlar om i det här fallet) verkligen KÄNDE mig det allra minsta lilla, skulle han aldrig säga så.
När man blir misstagen för att vara en söt menlös tjej som inget hellre vill än att få skratta åt killars obotligt fåniga skämt, som tror att man blir alldeles till sig i trasorna över en komplimang som man fattar inte betyder något överhuvudtaget. Killar som inte förstår ironi, och som tror att alla deras eventuella brister skyls över att de verkligen är kapabla att TA HAND OM sin lilla accessoarflicka.
Men så finns ju vi, som inte BEHÖVER bli omhändertagna. Som klarar oss ändå. Det verkar vara väldans provocerande och obegripligt för vissa.
Sen att man i ett jämnställt förhållande byggt på att man har SETT varandra och accepterat den andre också tar hand om varandra, det är ju en annan sak.
När man blir misstagen för att vara en söt menlös tjej som inget hellre vill än att få skratta åt killars obotligt fåniga skämt, som tror att man blir alldeles till sig i trasorna över en komplimang som man fattar inte betyder något överhuvudtaget. Killar som inte förstår ironi, och som tror att alla deras eventuella brister skyls över att de verkligen är kapabla att TA HAND OM sin lilla accessoarflicka.
Men så finns ju vi, som inte BEHÖVER bli omhändertagna. Som klarar oss ändå. Det verkar vara väldans provocerande och obegripligt för vissa.
Sen att man i ett jämnställt förhållande byggt på att man har SETT varandra och accepterat den andre också tar hand om varandra, det är ju en annan sak.
onsdag, september 07, 2005
Varning för ytlighet.
Expressen har listat Sveriges 10 sexigaste män. På första plats kommer Rafael Edholm. Det tycker jag var helt OK, han brukar glömmas bort på sådana där listor. Och sen är det extra roligt att han är gift med Görel Crona, som ser ut som en liten tant. Man ser ju oftare snygg tjej med halvful kille, än tvärtom.
Även om skönheten naturligtvis ligger i betraktarens öga. MYCKET viktigt.
Sedan bestod listan av idel frågetecken. Resten av topp 5:
2: Hugo Stenbeck. -qui?
3: Martin Rolinski. -sångaren i "bodies without organs" ser väl ok ut. Hade tillfälle att studera honom på närmre håll i somras då han bodde i en lägenhet på min bakgård i Visby. Fast det var ju inte precis så att jag stod som klistrad i köksfönstret.
4: Zlatan. - Zlatan är ju alltid Zlatan, fast SNYGG? Tja...
5: Jonas Karlsson. - men kära nån. :-O
Jag saknar på listan:
Chippen
Reuben Sallmander
Jennifer Garner (fast hon är ju varken svensk eller man).
Även om skönheten naturligtvis ligger i betraktarens öga. MYCKET viktigt.
Sedan bestod listan av idel frågetecken. Resten av topp 5:
2: Hugo Stenbeck. -qui?
3: Martin Rolinski. -sångaren i "bodies without organs" ser väl ok ut. Hade tillfälle att studera honom på närmre håll i somras då han bodde i en lägenhet på min bakgård i Visby. Fast det var ju inte precis så att jag stod som klistrad i köksfönstret.
4: Zlatan. - Zlatan är ju alltid Zlatan, fast SNYGG? Tja...
5: Jonas Karlsson. - men kära nån. :-O
Jag saknar på listan:
Chippen
Reuben Sallmander
Jennifer Garner (fast hon är ju varken svensk eller man).
På grillen.
Kära min värld, vad grillad man blev. Två av dem jag träffade på intervjun log inte en enda lång. Den tredje log kanske två gånger, fast bara sådär att det liksom inte nådde ända upp. Och så frågor som;
"hur ser du på kriminalvårdens roll i Sverige?"
Man ba... eh... *harkel*...
Fast som tur är så är man ju utrustad med smort munläder, så jag tror att jag klarade mig hyfsat. Men det gick inte för fem öre att lista ut vad de tyckte om mig. Ingen aning. Får veta inom två veckor om jag går vidare till pliktverkets tester. Det är en djungel, out there.
"hur ser du på kriminalvårdens roll i Sverige?"
Man ba... eh... *harkel*...
Fast som tur är så är man ju utrustad med smort munläder, så jag tror att jag klarade mig hyfsat. Men det gick inte för fem öre att lista ut vad de tyckte om mig. Ingen aning. Får veta inom två veckor om jag går vidare till pliktverkets tester. Det är en djungel, out there.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)