Alexia och Ragnar

Häromkvällen stod jag på McDonken och skulle köpa mig en burgare i farten. Hamnade bakom ett udda par. Eller ja, han såg ut som en europeisk affärsman, och hon såg ut som jag vet inte vad. Oj, tänkte jag först, vad kort hon är. Och är det där verkligen äkta hår? Vad kan hon komma ifrån, tro? Västindien? Colombia? Och vilka konstiga kläder! Är det ridbyxor? Hon ser ju inte ut som om hon kommer från stallet precis.
Ok, jag brukar inte analysera folk på det viset, men i det här fallet var det svårt att låta bli.

Igår satt jag på tåget på väg från jobbet, hade grabbat åt mig en Metro. Blicken föll på en artikel med rubriken "STJÄRNSTYLISTEN ALEXIA SOMMERVILLE I STAN", och på bilden var, till min förvåning, min McDonkan-kompis. Om jag hade vetat att hon hade stylat min stora favorit Pink hade jag kanske försökt peta på henne.

Sen köpte jag en bil, en liten röd SAAB 900 som heter Ragnar Nördis. Ragnar efter förra ägaren och Nördis efter registreringsbokstäverna (NRD). Känns mycket bra. Jag måste bara lära känna den lite, det är alltid trixigt med en bil som funkar helt annorlunda än den man är van att köra.

GRR

Jag avskyr SL av hela mitt hjärta och med hela min själ och med hela mitt förstånd.

I morse satt jag och huttrade på stationen i 35 minuter eftersom det under 50 minuter inte gick några tåg mot Märsta. Varför vet man inte, det var bara en glad kvittrande röst som meddelade att det var förseningar i trafiken. Jag skulle vilja skicka en koblaja till någon, eller åtminstone planka hädanefter. Men jag är för nervös för det. :-)

Mycket trevlig helg, nu ska jag till farbror doktorn, måste åka i GOD tid eftersom... ja, ni vet varför.

Sjukdomar

Jag har upptäckt vissa brister i min mediciniska kompetens (som jag iochför sig aldrig har trott är särskilt stor).
Under alla år hittills har man aldrig behövt kunna något, eftersom DÖM (den ömma modern) kan svara på det mesta. Om man har ont pratar man med mamma, om någon annan i familjen har ont kan de (och gör det antagligen) prata med mamma. Och det beror väl inte BARA på att hon är inom vården, utan även att hon liksom är MAMMA. En mamma ska ju vara sådär trygg och stabil och lugnande, och om mamma säger att det nog inte är nån fara när man tror att man håller på att dö i influensa eller så, så är det liksom ingen fara.

Nu undrar jag lite hur jag ska klara mig här i livet när jag själv kommer att stå andra människor närmast. Tex. häromdagen när M hade ont i magen.
Jag: "jaha, hur då ont liksom?" (så brukar mamma säga).
M förklarar.
Jag: "Ok, mår du illa och sådär också?" (det hade nog mamma också frågat).
M svarar.
Jag: "eh, ok... jobbigt..." VAD i hela friden gör man sen då, med informationen? Varför frågar jag överhuvudtaget? Jo visst, det är ju bra att veta om varandras hälsotillstånd, men frågan är om det är vettigt att bete sig som en doktor utan att komma med en diagnos. (Vilket iof är precis vad de läkare jag har kommit i kontakt med har gjort, men ändå).

Och HUR gör jag med eventuella framtida barn? Jag får väl ringa till mamma, helt enkelt. Frisk eller 112-läge, det är en sak. Men allt däremellan liksom...

Jag vill ha GOOOODIS

Jodå, framåt våren ska jag nog puttra runt i min egen lilla bil, och det ska bli MYCKET roligt.

För övrigt kämpar jag mest idag med mitt godisbegär, dricker varm choklad i stället för att gå loss på godisautomaten men det känns ju verkligen som ett otillräckligt subsitut. Det KAN hända att jag köper en liten kanellängd eller så på väg hem sen. Men fika bör man annars dör man.

Annars är väl detta en dag som de flesta andra, bortsett då naturligtvis från det faktum att jag hittills har lyckats bemästra mitt godissug. Jag måste ta itu med en MASSA saker nu så att jag glömmer bort det.

Italia, Italia

Häromdagen började jag drömma om en liten fiat punto, och idag när tågspektaklet (och därmed också jag) var 50 minuter sent till jobbet tänkte jag att japp, en bil kommer att vara värd all möda och besvär och jag skulle ta hand om den som vore den mitt eget barn. Förut var jag ju mer inne på att skaffa hund men det var nog mest för att få lite kärlek, och nu får jag det i överflöd ändå. Av någon som varken hårar eller skäller, tro det eller ej.
Nu måste jag bara be till Gud att den röda lilla fiaten som jag vill ha finns kvar till försäljning i mars eller så när jag har skrapat ihop pengarna för den insatsen. Eller så måste jag ha tro för att det kommer en lika bra senare.
Å vad jag verkligen vill ha en liten fiat punto, faktiskt.

hej och hå

Jaha, då var det redan söndag. Vilket iof inte gör mig så mycket eftersom M kommer hem från England ikväll. Själv har jag spenderat en del av helgen hos farmor, kom hem för en stund sen. Vi har haft det mysigt som vanligt, med varma mackor och te och godis och en massa prat. Gick en sväng på stan efter att jag landat med tåget halv elva, och upptäckte till min fasa att affärerna öppnade klockan tolv OCH HIMLA SKIT NU KOM JAG JUST PÅ ATT JAG GLÖMDE DET VIKTIGA JAG SKULLE KÖPA jaja hur som helst, klockan tolv är ju dagen mer eller mindre slut, liksom. Jag åkte till Kista i stället, där allt är öppet 10-21 ALLA dagar, VÄLDIGT bra. Men där glömde jag som sagt en viktig grej i alla fall men det kan inte hjälpas.

Nu måste jag duscha för jag ska till kyrkan och det kan väl passa bra att ta veckans dusch innan dess.

Kläder

Först det viktigaste, dagens outfit: blå byxor, blå skjorta, slips.

Igår städade jag hela min klädkammare. Jag har faktiskt, om jag rensar lite, en sk. walk-in-closet. Det är inte precis nån walk-in-and-walk-around-closet, men man kan gå in och till och med stänga dörren om sig. När jag nu hade fått för mig att jag skulle städa var jag först tvungen att byta lampan, som varit trasig i två månader. Det var jättelätt, dumt att jag famlat i mörker i två månader (och därmed gått i omatchande strumpor och sådär).

Sen drog jag igång projektet med liv och lust och OJ vad fint och välsorterat det blev. Jag kastade hänsynslöst ut massor av udda plagg som jag inte för mitt liv kan förstå hur jag har kunnat spara. Typ en lila collegetröja full av målarfärg från tiden för vår lägenhetsrenovering. Man ba jo men den här ska jag nog ha på mig när jag går på middag ikväll.
Sen har jag städat så att jag HITTAR sakerna. Mina pyjamasar tillexempel. Den senaste tiden har jag visat upp mig i allehanda MYCKET märkliga kreationer för att jag inte har hittat det jag letar efter (kanske även lite beroende på mörkret i min walk-in-closet). Nu är det nya tider för det och i natt sov jag med MATCHANDE under- och överdel, tro det eller ej.

Brev brev här var det brev

Jag hade förtvivlat försökt få slippa att gå på kursen om verkställighetsplaneringar, som var precis HELA dagen idag. Jag har nämligen haft föreläsaren vid ett tidigare tillfälle på en halvdags kurs, som gav absolut NADA.
Nåväl, jag slapp inte undan, däremot upptäckte jag till mitt förtret när jag kom dit att min kollega F som inte heller ville gå hade lyckats tråckla sig ur det hela, och det gjorde mig ännu mer förtretad.

Som tur var är man ju en slipad föreläsningsdeltagare, och redan på väg dit stannade jag till på pressbyrån för att köpa kollegieblock (viktigt att se ambitiös ut), red bull (bra om man kan hålla sig vaken) choklad (rätt vecka i månaden för det).
Detta bredde jag sedan ut över bordet framför mig, och sedan lutade jag mig tillbaka och skrev ett tiosidigt brev till min morbror. Jag skrev lite nu och då och lagom till föreläsningen var slut signerade jag det med min namnteckning.

*

Jag läste i tidningen igår att modebloggare brukar skriva om "dagens outfit", och det lät ju bra tyckte jag.

Dagens outfit: ett par gamla vila-jeans. Ett par röda sockor med vita ränder. en svart H&M-tröja samt en kofta. Det sammanlagda värdet: ca 49,50.
Man kanske borde ta en bild också.

47 mail i inkorgen...

Var det i morse när jag kom efter att ha varit sju i två dagar. Detta har inget att göra med att jag är en särskilt viktig person, då ca hälften var meddelanden om att jag måste tömma inkorgen. Sedan har jag upptäckt ett visst mönster. Som följer:

Någon i personalen är lite irriterad på något. Någon i personalen skickar ett massmeddelande och ser till att ändra från vanlig svart text till större klarblå text. Kontentan: Man noterar direkt meddelandet och läser.

Någon Annan I Personalen är väldigt irriterad på något annat. Någon Annan I Personalen skickar ett meddelande och ser till att ändra från vanlig svart text till JÄTTESTOR KNALLRÖD text. Kontentan: Man kan knappt läsa vad det står eftersom man bara ser en bokstav i taget.

Jag tror att jag nu ska skicka ut ett väldigt stort regnbågsfärgat meddelande med en efterlysning av min genomskinliga tekopp som spårlöst har försvunnit.

At home

Det är så jäktigt att vara sjuk. Först är det "Ensamma hemma" på trean, sen är det Oprah Winfrey. Sen är det "Doktorn kan komma" och har man otur är det något gammalt avsnitt av "Sjunde himlen" också som man bör se. Idag ska jag dessutom åka till ma&pa och ta hand om katten, eftersom de har stuckit till Lübeck. Efter två dagar med katten kommer jag inte längre tycka att mamma är för hård när hon gastar "DU HAAAAR JU MAT!!!" Till honom.

Habalabuuba

Nu är jag tillbaka. Ursäkta. Inte för att någon kanske har undrat var jag befinner mig, men iallafall.

Det här är vad jag har tänkt på på sistone. (Bland annat).

*Faster A: det finns ett naturte som heter Hurry Curry som mammas arbetskamrat säger är JÄTTEBRA om man har ont i kroppen, som du kanske skulle prova. Jag har själv inte druckit det så länge att jag vet om det funkar, men om mamma är övertygad om något brukar hon vanligtvis kunna övertyga även mig om det.
Fast nu är jag i ärlighetens namn en gnutta orolig över att min egen frustration över värken i kroppen har smittat av sig på DÖM så att hon snart kommer att gå från naturläkemedel till att utbrista nåt i stil med "Mitt kära barn, jag har bokat en tid för dig hos häxtanten Habalabuuba i skogen bortom berget, betala henne med två daggmaskar och en trädrot".

*Att jag inte har direkt lyckats med något av mina nyårslöften som jag nyss läste ifrån januaribloggen. Bland annat skulle jag bli snällare. Fast ja, just den kanske har gått ganska bra. Däremot har jag inte åkt till Paris för att köpa en Mc Solaar-skiva eftersom min syster d.ä skickade en sådan strax därefter. Och Paris kommer jag inte åka tillbaka till om jag inte verkligen har ett ärende, typ att jag ska köpa en skiva.

*Att jag borde ta mig i kragen och skriva klart mina böcker. Det blir antagligen aldrig något av det, men det där "antagligen" kommer ju för alltid att hänga kvar.

*Jag är LAT.