Härlig helg, och håll ut, senare idag kommer tips på hur man stretchar efter en cykeltur.

Var på bio igår och såg "den svarta nejlikan", som verkligen kan rekommenderas. Jag hittade inte riktigt ord efter att vi hade sett den, mer än att den var annorlunda. Alla i publiken applåderade när den var slut, men efter det fanns det liksom inte så mycket mer att säga. Däremot fanns det mycket att tänka på.

Sen gick vi mot Bishops arms. Mötte CC som var på tillfälligt Sverige-besök, ute tillsammans med damsällskap (inte frun). Ibland undrar man vad som gör att folk fortfarande är gifta.

Hur som helst, till Bishops kom vi, och snart dök även far och bror upp. Mycket trevligt. Tyckte synd om mamma bara, som var tvungen att jobba.
Kom hem i vettig tid, jag vräkte i mig det sista av mitt lördagsgodis, sockerberoende som jag är.

Ställde ingen klocka och vaknade sent. Gjorde scones och hade förmiddag i soffan, med Svenskan, 60 minutes, Jumbo och min fina man. Aj lav him.

Jag trivs bäst med Dig bredvid mig

Just nu sitter jag på jobbet och känner mig ganska vissen, men jag hoppas att det snart går över, för sjuk har jag ingen lust att bli. Dessutom ska vi ha vänner på middag ikväll. Måste laga veggo-mat. Min fantasi krymper betänkligt när det kommer till sådan mat. Såhär ser matsedeln ut för närvarande:

förrätt: tomat (i skivor)
varmrätt: blomkålshuvud (gratinerat?)
efterrätt: äpple (helt).

Måste snabbt komma på nåt bättre, faktiskt.

Sov ensam hemma inatt eftersom Snyggot var i Västervik och tävlade i kriminalvårdens riksmästerskap i löpning. Sov med Dumbo och Jumbo bredvid mig. Sov bra, men var uppe i sömnen och slog på datorn.
Kom på sedan när jag vaknade och upptäckte alla apparater som stod och brummade att jag drömde (antar jag?) att det pep och tjöt i lägenheten. "Jaha", tänkte jag där i mitt förvirrade sömndruckna tillstånd, "det tjuter och låter. Bäst att gå och slå på datorn". Så det gjorde jag, sen lade jag mig igen. Creepy, eller hur.

Jag vill öppna ett hem för alla som inte passar in någonstans, och krama alla tills dom blir glada igen.

Idag fick kom jag över lite uppgifter om en gammal vän. Jag kommer ihåg en sprudlande, halvgalen, rolig och knasig tjej. Nu är hon ingenting, och ingen. Hemlös, narkoman, häktad. Förkrossad, sade pappren.

Förkrossad kände jag mig också, när jag senare idag fick höra om en bekanting från min förra församling. Jag kommer ihåg honom som en liten, halvjobbig och gammaldags man med pipig röst. Han insjuknade i någon slags stroke, och låg ensam hemma i tio dagar innan någon hittade honom.

Tio.

Dagar.

Ensam.

Jag kan behöva lipa en skvätt, tror jag.

Måndag var det igår

Igår slog pappa mitt löparrekord med 18 sekunder. Det känns hårt, men naturligtvis är jag glad för hans skull. Och så blir det ju roligare när man har ett nytt mål i sikte.

Kom in och duschade efter loppet, mötte Snyggo i posten-uniformen.

Posten-uniformen brukar betyda att Snyggo har för avsikt att utföra någon praktisk typ av arbete. Denna dag var det däcken som skulle bytas på Ragnar. Jag drog inte på mig posten-uniform men gick ändå med ut, sen bytte vi däcken på Ragge (han gillar inte när man kallar honom så). Jag fick slita rejält för att skruva loss bultarna som min far en gång för länge sen dragit åt JÄTTEHÅRT. Jag fick även lite ont i ryggen, men bilen blev fin, och nya navkapslar fick den (försäljningsknep).

Ett skepp kommer lastat

Helgen inleddes med burritos tillsammans med finfrämmande från Småland. Johansson Sr och Jr var här och slog mig i bowling. Förutom det faktum att jag förlorade var det en mycket trevlig helg. Naturligtvis prackade vi på dem en visning av semesterbilderna också, och Snyggo prackade även på dem en tretimmars dvd-visning från sin cykeltävling i Bulgarien, vilken ägde rum förra sommaren. (Jag spelade betapet under filmvisningen).



Helgen avslutades med att vi köpte ny bil, Henke heter han och ni ser honom här nedanför. Känns som ett MYCKET bra köp. Kul!! Nu ska vi bara se om nån vill ha Ragnar som en reservdelsbil. Han går ju trots allt MYCKET bra i motor och låda (tycker både vi och Turken).

Söndagssnörp

bild: aftonbladet

När jag läser om sånt här får jag hjärtsnörp... En duva som tagit hand om en apunge på ett djursjukhus i Kina, och nu viker de inte från varandras sida. Buhuhu.

För övrigt ska vi nu inta frukost för att ladda upp inför en ny dag. Igår fet-förlorade jag i bowlingen, jag har aldrig varit så dålig. Två strike på rad med annars bara dåligt DÅLIGT. Men annars så. Vi hann med ett besök på Barkarby Outlet också, det var trevligt. Nu = varma scones och te.

Ok, good for you

Tjej i kassan: "Var jobbar du? Jag känner JÄTTEVÄL igen dig!"

Jag: "Det är inget bra att säga så till nån som jobbar inom kriminalvården"

Tjej i kassan: "jaha... eh, alltså, jag har verkligen aldrig haft NÅGOT att göra med kriminalvården! Verkligen inte!!!"

Jag: "Trevlig helg"

UTMANINGEN

slog nytt pers i löpspåret i dag med TVÅ MINUTER!!! Känner mig MYCKET nöjd. Så nöjd att jag beslöt mig för att baka en kaka när jag kommit in.

Vi ringde på en bil också, och gubben som svarade sade (med märklig brytning):
"Vilken bil ringer du på, jaha, saaben, hmm, var har jag den nånstans? Jo just ja, ok kan du möta mig vid macken om femton minuter? Det är ganska BRÅTTOM femton minuter ok??"

M: "Eh, nej, det funkar nog inte riktigt idag, jag hör av mig en annan dag"

AS IF.

Utmaning till ER ALLA (ingen slipper undan): ni bör (vill inte säga "ska", det låter så diktatoriskt) omedelbart efter att ni läst detta skicka ett SMS till någon med enda syfte att göra denne person GLAD! Ta fram era mobiler nu, och skrid till verket.

Man är ju ingen ko på hal is direkt

Var på utredning hemma hos klient idag. Klient kom från Utriket och pratade således inte svenska. Inte engelska heller. Lite tyska kunde han. Lite tyska kunde även min kollega Lennart. Ganska lite, vi väntade ivrigt på tolken som var sen.

"Ska kolla var han tog vägen", sa Lennart och sprang ut på gården. Kvar var jag med Utriket, som av nån anledning fått för sig att jag också förstod tyska. Det kan ha varit att jag sa "danke" när han gestikulerade mot soffan.

Klient:"aber spreschen höjten mitt unt pleshcen fleschen!!"
Jag: (med deltagande min) "ja, aber natyrlish". Jag vet ju liksom inte hur man säger att man inte förstår.

Lennart kommer tillbaka. Ingen tolk i sikte. L och klient fortsätter prata tyska, jag känner mig utanför och tar upp min almanacka och börjar fylla i nästa veckas aktiviteter. Herrarna fortsätter prata.

"klaschen braschen töjten plöjten"...

Jag plitar vidare i mitt block. Tittar sedan var jag har skrivit.

Måndag 17 september "springa med pappen"

SPRINGA MED PAPPEN??

Jag suddar snabbt, och skriver "pappa" med prydliga bokstäver. Ingen tyskversion, den här gången. Börjar fnissa för mig själv, och tyvärr snart inte bara för mig själv. Försöker se ut som att jag skriver på hemliga jobbdokument och att jag bara råkar vara väldigt förtjust i mitt jobb.

Min almanacka är vit med färgglada katter på.

Dra mig bakåt på en gammal kärra

Var på smärtkliniken idag på eftermiddagen. Jag såg MYCKET fräsch och VÄLDIGT harmonisk ut, sa min sköterska. Tack tack, sa jag och berättade att förutom att jag fick yrsel och sjösjukekänsla av hissen och därför var nära att dråsa med huvudet i handfatet på toaletten, så mår jag prima ballerina tack så mycket.

På hemvägen skulle jag köpa mig en mellanmålsbulle på Pressbyrån, som jag intet ont anande planerade att avnjuta på pendeltåget. Dock var det så fullt att jag knappt ens fick plats att tänka, än mindre äta bulle. Däremot har ju ätit mellis, samt sprungit runt med dammsugaren (jag hade den igång också). Nu ska jag och pappa ut och springa, tjing!

Så mysigt och trevligt hela tiden

Vi sov länge idag, sen serverade jag mitt Snyggo frukost på sängen innan jag själv stack en sväng till kyrkan. Blir lika förvånad varje gång över hur mycket folk det är där, i alla åldrar och alla möjliga och omöjliga nationaliteter. Riktigt upplivande, faktiskt.

Åkte sedan hem för att i princip vända i dörren och åka till IKEA. Vi hittade tyvärr inte allt vi skulle ha, men nästan. Det blir finare och finare här hemma, tycker vi.

Gjorde lasagne på eftermiddagen, en tacovariant. Hade i lite jalapeños i köttfärssåsen, och det blev VÄLDANS starkt. Vi snörvlade och snuvade och åt vår mat, högröda i ansiktet. Hur som helst var det gott, och nu till kvällsfikat har vi ätit rabarberpaj. :-P (gubbe som slickar sig runt munnen)
Börjar bli dags att ladda för mysmåndag!! Tur att man gillar sitt jobb, så att man inte behöver ha söndagsångest. I morrn ska jag och pappa ut och springa igen, vi sprang senast i torsdags och det gick MYCKET bra.