Skilsmässa??

En artikel i senaste Amelia tar upp ämnet "den lyckliga skilsmässan", ang den omskrivna nya boken "Happy happy" som handlar just om detta. I artikeln beskrivs hur skilsmässan är början på något "nytt och bättre". Två kvinnor beskriver hur härligt deras liv blivit efteråt.

Jag ska först säga, att jag med det jag skriver nu inte menar att man inte kan vara lycklig efter en skilsmässa, eller att det ibland i vissa relationer onekligen verkar vara det bästa att göra. Men. Det här är ju töntigt.

"Jag har blivit en jädrigt mycket bättre mamma. Förut gick jag ofta och längtade efter egentid. Nu får jag den varannan vecka."
jaha, och på vilket sätt är man en bra mamma, genom att vara frånvarande varannan vecka??
Plus att det där är ju ett konstigt resonemang. "Nu kan jag göra vad jag vill varannan vecka." Ok, men jag kan ju göra vad jag vill när jag vill, eftersom vi alltid är två som tar hand om vårt barn. Jag är helt övertygad om att om jag sa till Snyggo att i morgon kväll vill jag åka till stan och ta ett glas vin eller två med Ida, kanske kommer hem ganska sent, skulle han säga "det låter trevligt, ha så kul!" (Det är klart, i dagsläget skulle han dock förmodligen också uttrycka nån slags fundering över det faktum att han har dåligt med mjölk).

"Nu kan jag hångla med vem jag vill"
ok, den biter inte riktigt på mig. Dels eftersom Snyggo är den enda jag vill hångla med, men också för att jag faktiskt kan hångla NÄR jag vill. Eftersom vi (för det mesta) träffas dagligen. Och jag vet inte, men om man vart hångelsugen som singel så kan jag inte direkt minnas att det typ bara var att gå ut på stan och hångla upp nån. NÅN form av relation brukar ju ofta krävas, om man inte vill bli polisanmäld för ofredande.

Det var alltid mitt ex som skruvade ihop saker hos oss..." "...när jag köpte en stor, fet borr och själv satte upp hyllor på väggarna. Vilken självkänsloboost!"
Verkar väldans besvärligt, för att inte säga omständigt, att börja med att skilja sig bara för att man vill borra själv. Jag vet inte varför man inte skulle kunna borra, fast man är i ett förhållande. Och om man tycker att det är viktigt för jämställdheten att båda borrar/byter däck på bilen/lagar maten, då tycker jag det är tragiskt att man inte själv tar ansvar för det medans man är i förhållandet. Själv tycker jag det är viktigast att saker blir gjorda, oavsett om det är jag eller Snyggo som bankar ihop en ny möbel.

Kom med nåt bättre, säger jag.

Nästa lördag...

om knappt två veckor, är det ÄNTLIGEN dags att få ta en joggingtur!! För första gången sedan Hässelbyloppet i oktober förra året. Jag är en långsam joggare, då joggade jag runt på 61 blankt vill jag minnas, men för mig är det en utmaning ändå. Och jag kanske kan bli bättre?? Även om jag nu i början är glad om jag orkar springa en kilometer i sträck, på typ 7 minuter. Hur som helst, blev så fantastiskt glad av bara tanken på att ge mig ut, att jag var tvungen att välja ut träningskläder idag när Hugge sov.

Tror det får bli min favvo tröja, den knallrosa. Och jag har ju ingen aning om vad det ska vara för väder då, men 3/4-byxor borde väl vara lagom?

Kände mig så upplyft bara av att gå runt i mina träningskläder, att jag slet fram mina joggingpjucks också. Mina sköna Asics som jag fick av mamma och pappa för ett par säsonger sen, de får hänga med fram till våren så kanske jag unnar mig ett par nya sen.

Blev också, när jag studsade runt här hemma, så GLAD för min kropp! Höfterna är bredare och en helt ny bilring har tillkommit, men det gör inte så mycket för nu har min kropp faktiskt ÅSTADKOMMIT nåt för en gångs skull!! Efter att typ hela livet ha tyckt att kroppen har varit emot mig med diverse diagnoser och besvär, så har ju faktiskt kroppen nu gjort nåt helt otroligt. Och då är det Hugo jag pratar om, och ingen joggingtur. Bara för att förtydliga. Men det känns som att det kommer sporra mig ännu mer att använda min kropp till att träna och så. Allt annat vore väl ett väldigt slöseri, på vad som uppenbarligen är en sån kapabel "apparat"!?

Dagen idag och dagen igår

Det blev faktiskt riktigt skoj även att följa halvmaran hemifrån. Satt som klistrad vid datorn och "såg" alla ta sig igenom loppet. Fantastiskt!!
Vid åttatiden dök halvmaradeltagaren fabror B upp här med större delen av familjen. Så mysigt att få ses en stund!

Och efter en OK natt blev det klassisk söndagsmorgon med tidningsläsande och frulle.

Nu sover min miniapa i soffan, tror han blir lite extra trött av förkylningen för han sover sällan så mkt middag annars.

(För er som undrar hur jag kan kalla mitt eget barn för apa, får jag förtydliga att apa är mitt absoluta favoritdjur, och ja, ni ser ju själva vad bloggadressen är).
Nu ska jag springa och borsta tänderna innan han vaknar, så återkommer jag senare!

publik och snor

Vi är halvmarapublik här hemma vid datorn. Mkt bra hemsida som live-uppdaterar de löpare man vill följa. Väldans stolt över alla mina kära som springer.

Noterade också när jag till min förskräckelse fick syn på mig själv i spegeln, att det är inte särskilt snyggt att sminka sig när man är eldröd och skinnflådd under näsan. Drog mig till minnes vilka bekymmer sånt ställde till med i tonåren, när man absolut inte kunde visa sig rödnäsad bland folk. Alltså spenderades åtskillig tid åt att lägga en omsorgsfull makeup som skulle täcka de fnasiga områdena, och sen fick man hissa in snoret för glatta livet för om man snöt sig så vart ju allt förstört. Varpå DÖM fräste: "Håll INTE på att HISSA IN!! Snyt dig istället, annars blir du ju ALDRIG frisk!!" Så då fick man i stället börja hissa in så diskret och tyst man kunde, och låtsas att förkylningen med väldig plötslighet gått över.

Lördag utan spring

Efter en ganska vaken natt är det nu lördag utan att vi är så hemskt mycket mer förkylda än innan. Skönt det iaf. Vädret är fantastiskt och jag var väldans sugen på att se halvmaran i stan. Men men, Hugo går först så vi får följa loppet hemifrån. "Det är väl ändå inte så roligt", tyckte Snyggo (för att peppa mig?) Kände mig dock besviken ganska länge, hade ju verkligen sett fram emot att få komma in till stan och se lite folk, kanske få ha på mig ett par fina jeans och en trevlig kofta. Ja, lite sådär.

Tog istället en lång dusch och valde länge i garderoben. Ok, vi kanske bara ska vara hemma, men det är ju ändå lördag!? Och det vet ju alla, att på lördagarna klär vi upp oss lite extra. Från och med idag. Tog på mig en superfin ljusblå Paul Smith-skjorta med vita slag, som jag fått av Snyggot. Kändes helt fel. Som att gå runt och leka kontor hemma. Bytte till skön okontorsaktig not-so-very-fancy jumper.

Hugo vinkar glatt från gymet där han intagit nån slags handikapp-plats i babysittern.

Jaha, nehej, nu är det Arsenalmatch, och om två timmar ska jag sitta framför datorn och uppdatera tiderna på våra släktingar och vänner som springer. Här kan man följa loppet och kolla efteråt för er som är intresserade. Själv ska jag följa mamma, pappa, farbror B (som tagit förkylda brorsans plats), Jossan och Ante. Lycka till allihopa!

Nattsudd

Sitter med en kopp kanelte och får mig en liten stund för mig själv innan det är dags att krypa till kojs. Snyggo och Lill-snyggo har just somnat (hoppas det varar).

Har sett säsongsavslutningen av Diamond league :-( och säsongspremiären av Skavlan :-) ikväll. Nåt jag gillar med hösten är att det börjar komma tillbaka lite roliga program på TV-tablåerna, och inte bara Morden i Midsomer. Såg tex "Bonde söker fru" i onsdags, och reflekterade då över två saker; dels att det verkar vara fyra hyfsat normala bönder i år, ingen som TV4 gör parodi av således. Och för det andra, vad är det för tjejer som söker som kommer med tre lager lösögonfransar och fula hårextensions på svaj? Det är ju bondmora man säger sig vilja bli. Jag hade nog valt en liten annan approach... (eller nej, jag hade inte velat vara med alls, men det är rätt underhållande att titta på).

Sjukling

jaha, nu har min lilla apunge åkt på sin första förkylning. Så obehagligt när han blir slemmig i halsen och snorig. Sitter med hnm i knä hela tiden, han vill absolut inte ligga själv. Nu väntar jag på att Snyggo ska komma hem så att jag kan borsta tänderna... Så det blir ingen middag hos NTG ikväll och inget stadsbesök för halvmaran i morrn. Men men, viktigast att han blir frisk. Jag ska med glädje sitta med hnm i famnen tills han blir bättre, även om det innebär att jag får sova i fåtöljen i natt.

Invägning idag, 1,8 kilo kvar till VIH. Det var ju bra, trots avsaknad av daglig träning. Har hållt mig i skinnet vad gäller godsaker iaf. Men ikväll tror jag bestämt vi måste ha oss lite gott, så att det inte känns alltför misär-aktigt. trevlig helg på er!

Snyggo springer

Då gratulerar jag härmed Snyggo till bronsmedalj och EM-plats.

"Jag får åka om jag vill", konstaterade Snyggot när han ringde. Jag antar att det betyder "Jag vill åka om jag får". Drar mig till minnes en väldans massa fina presenter jag fick när han sprungit EM på Cypern. Men nu är det ju en till som vill ha present. Kanske blir för dyrt?

Själv är jag krassligare idag och får vara glad om jag ens orkar ta mig in och kolla halvmaran på lördag. :-/ Förutom det har vi det bra, jag och Hugge. Kollar Dr Quinn och jag ska släpa mig ut i köket och se om jag hittar nåt som går att äta utan att det måste föregås av för stor ansträngning.

Mellanlandning

Vi hade en mysig kväll igår med te och vajer, och god mat. Nu är Snyggot på väg till Eskilstuna för terräng-RM-loppet. Själv sitter jag och knackar på min berättelse som jag hållit på med i nåt år, men haft alldeles för lite tid för att ägna mig ordentligt åt. Har älskat att fantisera ihop historier ända sen jag var 5 år och med spretiga versaler skrev min första bok "Mats och Sara går på cirkus", komplett med bilder och allt förstås. Under tonårstiden satt jag och hamrade på mammas gamla skrivmaskin, ni vet en sån där "dong-dong-dong-PLING" ("nu får du nog sluta skriva, nu ska vi sova här") och nu har jag övergått till dator vilket underlättar ju det där med att sudda och ha sig. Utöver att det också är aningens mer diskret, förstås.

Hur som helst så råkar jag ha en lillasyster som skriver helt fantastiska dikter, och vi har sagt att vi ska läsa varandras alster lite nu under mammaledigheten. Komma med konstruktiv kritik och hjälpa varandra framåt lite. Skulle vara himla roligt att komma dithän att man faktiskt får skriva "slut" längst ned på en sida, bara för min egen skull liksom.

Han vet då hur han ska få en på fall.

Här har jag och min lilla apunge tagit oss ur det förkylda mysbyxträsket och går nu och väntar på att Snyggo ska komma hem från Helsingborg.

Vi ses ju inte så hemskt mycket nu när Snyggo jobbar och står i på annan ort, så vi vill gärna göra ett gott intryck när han väl kommer hem.

På tal om göra ett gott intryck så konstaterade Snyggo när jag satt och klistrade in bilder från 2008, att jag såg så annorlunda ut då. "som en liten tjej", menade han. Jaha, men vad är det som är så annorlunda då? Frågade jag nyfiket. "Tja... du var så smal och fin! HAHAHA" skämtade Snyggo (alias lustigkurren), varpå stämningen onekligen vart en aning frostig en stund. Han kunde väl inte drömma om att jag skulle ta illa upp av det lilla skämtet, han är ju vanligtvis väldigt uppmuntrande och ger mig alltid mycket komplimanger. Och jag skämtar ju SJÄLV om mitt nya utseende. Men liksom, ingen annan får ju skämta om det!? Man är väl en typisk tjej när det gäller det, antar jag. Ska skärpa till mig på den fronten. Om han drar upp min tröja och tittar på magen nästa gång vi ska titta efter nåt i ett atlas, ska jag inte bli sur.

Tråk

Tur att det inte är jag som ska springa halvmaran på lördag, för jag vaknade med sprängande huvudvärk och hals som ett sugrör. Sitter nu och dricker smoothie och Hugge leker i babygymet som Pluto lånat av Inez. Mamma, pappa, brorsan och Jossan ska springa dock, så jag hoppas verkligen på att vara så FFF att jag åtminstone kan kolla på dem.