slödag hemma

Det är inte klokt vad mycket jag trodde jag skulle göra när jag var föräldraledig. Kunde inte förstå alla mammor som tittade överseende på mig med ett sånt där "ja ja, vi får väl se"-leende. Nu har jag blivit en sån mamma själv...

Jag antar att det mest handlar om att det inte går att föreställa sig livet med bebis, innan han eller hon har kommit. Eller fel, föreställer sig gör man ju, men jag tror att det är få som konstaterar att det blev precis som man tänkt sig. Och visst KAN man få mkt gjort. Jag skulle ju kunna ha 118 aktiviteter jämt, städa och tvätta varje dag så att det inte finns en dammkorn här hemma, men jag tror mer på att följa Hugges rytm lite grann. Jag kan iaf inte stå och njuta i duschen när han sitter utanför och gråter med tårarna sprutande. Än mindre baka kakor, städa eller se en film. Men det mesta går ju om man låter det ta tid! Så idag städar vi, men det går långsamt.

Svårt att komma upp ur sängen överhuvudtaget dock, när man har en sån här liten bredvid sig... (han sover i sin egen säng, men brukar få komma och gosa på mornarna).

Bildtext

Sånt här tycker jag är humor. Nån tidningsnisse har lagt in en tillfällig bildtext, som sen har blivit kvar när tidningen gick i tryck.

"En bildtext som har tre rader härlig text" skriver tidningsnissen som onekligen verkade ha en trevlig och positiv dag på jobbet. Fint det låter va? Det var inte vilken text som helst som skulle stå där, utan en härlig text.

Idag kom farmors present på posten, så morgondagens projekt blir att skicka den vidare till Strängnäs. Jag var bara tvungen att prova den och kan rapportera att den får fem varma apor av fem möjliga. Mkt mysig.

Nu börjar det bli dags att ta itu med kvällen middag, som ska bli italiensk köttfärslimpa med mozarella. Har hunnit göra en sats bananmuffins också av ett par bananer som höll på att bli lite för solbrända. Perfekt att ha i frysen till eventuella besökare.

Nu har hon allt...

...piffat till sig lite, den där Jämtin. Såg ni när hon tillkännagav i lördags att Juholt minsann skulle sitta kvar? Då hade hon nåt grått tält på sig, och håret lite stripigt, passande sådär om man ska spela andrafiolen. Nu är det dock en liten sjal och lite läppstift och total avsaknad av tält. Det är morgonens reflexion.

Nu måste jag dock försöka komma på vad jag ska äta till frukost, eftersom vi praktiskt taget inte har någonting i kyl eller skafferi. Sen när jag har ätit nåt, tex en friterad dammråtta, ska nog jag och Hugo ta en prommis och införskaffa lite smått och gott.

Lekishjälten

Jag gjorde just nåt som jag inte brukar göra.

På Fejjan hittar man ju alla möjliga och omöjliga människor, och ikväll när jag surfade in där såg jag av en slump ett namn jag kände igen. I minnet for jag tillbaka 25-26 år i tiden.

Jag har just lyckats ta mig ut ur ett kuddrum, som ska vara en rolig plats, men där jag hållts instängd så länge att jag gått fram till fönstret på andra våningen och funderat på om man dör ifall man hoppar. Jag har lyckats ta mig ut ur kuddrummet bara för att dras tillbaka och tryckas upp mot en vägg mot vilken ett av de andra barnen håller fast mig medans det andra tar ett strypgrepp om min hals. Jag hör steg som närmar sig men jag hör på stegen att det inte är någon som kommer hjälpa till. "Men sååå får man väl inte göra!" säger hon med sina skorrande "r", och fortsätter sen in i personalrummet på sina höga klackar.

Jag tror kanske att det är en annan slags pedagoger på dagens förskolor. Om jag mot förmodan ser en förskolefröken på höga klackar kommer jag ta Hugo under armen och springa.

Jag lyckas ta mig ur det där greppet som 20 år senare gör att jag får avbryta självskyddsträningen på jobbet när vi ska öva strypgrepp. Jag tar mig ur det och springer så snabbt jag kan, mockasinerna smattrande mot plastmattan, springer med andan i halsen tills jag får syn på honom. Han, den nya "fröken" som kom häromdagen, som kanske är som fröken på höga klackar men som kanske är snällare!? Jag chansar. Jag får tag i honom, gömmer mig bakom honom och tar ett stadigt grepp om hans ben.

Han frågar hur det är fatt och ingen annan vågar längre säga eller göra nåt.

Jag hade lite mera frid i själen under tiden han var där. För honom var det kanske några månader eller nåt år i väntan på det "riktiga jobbet", för mig var det skillnaden på att ha ont i magen eller inte, när jag skulle gå till lekis.

Det blev bättre när jag började skolan. Men nu såg jag alltså hans namn, och då fick jag ett infall. Jag skrev ett mail på fejjan och berättade det här. Hur mycket han betydde för en liten lintott med utstående tänder och Hacke hackspett på tröjan. Så mycket att jag fortfarande två och ett halvt decennium senare minns det som om det hade varit igår.

Utstående tänder? Kanske ni tänker nu. Hon har väl inte utstående tänder? Nej just det, för jag hade en tandställning sen som jag tappade en gång när vi var på bio. Men det är en annan historia.

(ja ni fattar väl att jag hittade den sen efter att ha krälat runt under alla bänkar, eftersom tänderna som sagt inte står ut längre).

Med detta tackar jag för mig och tar natt.

Nu är det bättre...

...och jag har tom. tagit på mig jeans och tisha och känner mig superfräschast i stan. Vilket inte har något med sanningen att göra men ska ställas emot att jag legat hela dagen innan i pyjamas under min rosa julklappsfilt. Håret är dock fortfarande otvättat och dagens hygieniska insats var en tandborstning och en raggardusch. MEN! I sina vanliga kläder känner man sig ju alltid lite piggare. Jag iaf.

Nej, inte precis fräschast i stan

Vad som hände var att jag igår kväll gjorde en storslagen middag och vi tänkte oss en mkt trevlig kväll, när jag plötsligt fick en helt galen huvudvärk från en minut till en annan. Har haft migrän innan, men detta kände jag inte riktigt igen. Mådde illa och lämnade maten och la mig en stund på toalettgolvet, innan jag krälade ut till telefjonkan och ringde mamma och sjukvårdsupplysningen. Med en syster och en morbror som fick strokes i unga år (hjärnblödning) blir man onekligen lite extra uppmärksam. Hur som helst, tog tabletter och fick rådet att åka till akuten, men valde ändå att gå och lägga mig eftersom jag trots allt misstänkte att det var typ urmodern till all jordens migrän som var på tillfälligt besök.

Som tur var så var Snyggo hemma och jag har legat utslagen hela dagen i dag med, men mår bättre nu som sagt. Hugo har också fått smaka banangröt för första gången idag, eftersom hans ordinarie frukost låg och sov när han blev hungrig. Och det gick ju bra det med.

Här är belysningen i matrummet som Snyggo fick upp igår. Blev riktigt bra men nu måste jag hitta på nåt med de där fönstren för att det inte ska se för avskalat och futuristiskt ut. Gillar det stilrena men vill gärna ha färg också och nåt litet udda inslag. Förslag mottages gärna om nån känner inspirationen välla fram.

Nu ska vi käka te och scones!

Sjuk.

Pausar idag och återkommer i morgon.

En helt vanlig lördag (vanlig med ovanligt fin)

Snyggo stretchar efter dagens träning...

Katterna hårar ned i soffan...

Skidskytte på TV (mkt missnöjd med att fyran tagit över skidskytten, det är ju mer reklam än sport)

Och Hugo försöker ringa farfar på mobilen han har fått av honom...

Nu ska vi strax äta lite lunch och sen bege oss till IKEA en snabbis för att skaffa ett par nya fönsterlampor. Idag lär det väl vara sejf att åka dit? Flera dagar kvar till lön i årets fattigaste månad.

Vinnare i lotteriet

Idag är dagen då en vinnare ska dras. Tack till alla som är med, jag hade velat ge alla varsin vinst men jag har tyvärr inte så stor fickpeng. ;-) MEN! Det kommer snart en ny utlottning och då får ni vara med igen.

Kontrollören är vaken...

Och vinnare av den fina halsduken med huva är...:

Den kommer med posten så fort jag själv fått den hemskickad! <3 Det var för övrigt i grevens tid lotteriet skedde, för nu tre minuter senare när jag vänder mig om har kontrollören somnat på golvet.

Hoppas att ni alla får en fin helg! Själv ska jag fortsätta dagen med att lägga upp ett par byxor, ett par fina Fornarinajeans som jag köpte för 6 år sen när jag träffade Snyggo. Tre månader senare kom jag inte i dem längre, och har inte gjort sen dess. Förrän igår!! Satt som en smäck! Superbra. I eftermiddag ska vi träna lite, jag och Hugge, och ikväll blir det "På spåret"-afton hos syster S ("På spåret" är verkligen TV-årets höjdpunkt). På återhörande!

And it´s a booooy!

Dagens stora mål var att införskaffa present till Baby NTG. Gick till den gigantiska barnbutiken där brorsan jobbade för några år sen och tittade på alla möjliga roliga saker.

Hade kanske själv inte valt att göra den här, eh, "kaninen" hudfärgad.

Han vaknar...

...ganska ofta, fortfarande. Lillapan min. Nyss, till exempel. Och jag sitter på sängkanten och undrar om det finns något bättre än den här tunga, trötta lilla kroppen mot min, en sval överjordiskt len kind mot min axel och en liten knubbig arm som har hittat sin väg runt min hals. De lätta små snarkningarna när han somnar om hos mig, om han ens alls varit vaken.

Nej.

Inte en chans att det finns något bättre.

lekdag

Väldigt smidigt att Hugo kan leka med sin kompis och jag med min, på samma gång. Vi har haft en supermysdag som vanligt, med mat och fika och massa prat. Nu har Hugo somnat och Snyggo är i Örebro tills i morgon, så jag funderar på vad jag ska fylla min kväll med. Kan nog bli en film, lånade några stycken av Carro NTG förra veckan (för ev nytillkomna läsare står NTG för "nya trevliga grannen". NTG är inte på något sätt nya längre, men fortfarande väldigt trevliga. På detta sätt håller vi också skillnad på NTG-Carro och Carro på Ekerö. Man får ju ha sina små knep när man börjar bli gammal, snart 31 och allt).