Jorå, så att...

Nu har vi pulsat till Det Som Förut Hette Posten, och lämnat in gammelfarmors halsduk. På vägen såg vi en liten kompis som inte verkade rädd för snön.

De finns för övrigt överallt, men man måste vara lite barnslig för att se dem.

När vi kom hem hittade vi i brevlådan en krya-på-dig-present till Hugo. Tack snälla omtänksamma moster E&co!

fredag förmiddag. En skön sån.

Min absoluta favvofrulle: en kopp kaffe och en mugg smoothie. Mixar 2 dl juice, en banan och några frysta jordgubbar. Räcker bra när jag äter senare frukost och inte ska jobba en halv dag innan lunch.

De här fina muggarna såg vi på IKEA förra helgen. Tror bestämt att de ska bli våra nya kaffemuggar till våren. Kostade 15 kr/st och fanns i ytterligare en turkosaktig färg.

Hugo verkar lite piggare idag, och ägnar sig nu i tyshet åt sin nya stora hobby som går ut på att sida för sida, med stor frenesi, totaldemolera en tidning.

Snart är det promenaddags!

Ziperall, kanske?

Jag har varit på väg att köpa en förut, och bestämt mig för att inte göra det eftersom jag tror att jag skulle bo i den och det egentligen inte är så najs att masa runt i mysisar hela dagarna. MEN. I morse när jag vaknade efter ännu en ganska sömnlös natt, lätt huvudvärk och allmänt seg, då hoppades jag att den på ett mirakulöst sätt skulle ha lagt sig i min garderob under natten.

Det hade den dock inte, så jag får väl ta en ny funderare på om det är ett plagg värt att investera i...

Om en stund kommer mamma med lunch till oss, ska bli mysigt. Vi ses inte döofta fast vi bor så nära varandra, så det är alltid lika roligt att få sig en pratstund. Hade även tänkt mig en fruktsallad idag (såklart) men såg att min man i morse också hade tänkt sig en fruktsallad varför min eventuella fruktsallad isf bara kommer att bestå av apelsin. Men men, frukt är ju en bra grej att ha dragkamp om.

Lite värk i själen...

...får jag när skrutten är förkyld igen. Rosslar och piper och låter. Glad att kusin S kommer förbi sen så att jag får lite annat att tänka på (Kusin S är min unga kusin med förnuft som en bondmora, ni vet). I övrigt går väl dagen ut på att hålla Hugo upprätt och försöka få i honom dricka, på sjukvårdsrådgivningens inrådan. Frisk luft skulle vara bra också, så en prommis får det bli.

På tal om frisk luft mätte jag upp en jogg-slinga här utanför igår kväll, min vanliga springslinga är osaltad och inte upplyst. Den blev bara 1,3 km men jag sprang några varv och det var bra underlag och upplyst. Kände mig maximalt opeppad när jag gick ut, gjorde mitt gamla vanliga trick att snabbt som blixten hoppa i löparkläderna och när man gjort det känner man sig ju dum om man kliver ur dem igen. Efteråt var jag dock MAXIMALT peppad. Varför är det så?? Som att största belöningen kommer om man tar sig ur sin comfort zone, lite grann.

Inget får ju vara tjockare än en halv millimeter.

Jaha, då var det bara ett litet problem kvar att lösa, med den här lotterivinsten.

slödag hemma

Det är inte klokt vad mycket jag trodde jag skulle göra när jag var föräldraledig. Kunde inte förstå alla mammor som tittade överseende på mig med ett sånt där "ja ja, vi får väl se"-leende. Nu har jag blivit en sån mamma själv...

Jag antar att det mest handlar om att det inte går att föreställa sig livet med bebis, innan han eller hon har kommit. Eller fel, föreställer sig gör man ju, men jag tror att det är få som konstaterar att det blev precis som man tänkt sig. Och visst KAN man få mkt gjort. Jag skulle ju kunna ha 118 aktiviteter jämt, städa och tvätta varje dag så att det inte finns en dammkorn här hemma, men jag tror mer på att följa Hugges rytm lite grann. Jag kan iaf inte stå och njuta i duschen när han sitter utanför och gråter med tårarna sprutande. Än mindre baka kakor, städa eller se en film. Men det mesta går ju om man låter det ta tid! Så idag städar vi, men det går långsamt.

Svårt att komma upp ur sängen överhuvudtaget dock, när man har en sån här liten bredvid sig... (han sover i sin egen säng, men brukar få komma och gosa på mornarna).

Bildtext

Sånt här tycker jag är humor. Nån tidningsnisse har lagt in en tillfällig bildtext, som sen har blivit kvar när tidningen gick i tryck.

"En bildtext som har tre rader härlig text" skriver tidningsnissen som onekligen verkade ha en trevlig och positiv dag på jobbet. Fint det låter va? Det var inte vilken text som helst som skulle stå där, utan en härlig text.

Idag kom farmors present på posten, så morgondagens projekt blir att skicka den vidare till Strängnäs. Jag var bara tvungen att prova den och kan rapportera att den får fem varma apor av fem möjliga. Mkt mysig.

Nu börjar det bli dags att ta itu med kvällen middag, som ska bli italiensk köttfärslimpa med mozarella. Har hunnit göra en sats bananmuffins också av ett par bananer som höll på att bli lite för solbrända. Perfekt att ha i frysen till eventuella besökare.

Nu har hon allt...

...piffat till sig lite, den där Jämtin. Såg ni när hon tillkännagav i lördags att Juholt minsann skulle sitta kvar? Då hade hon nåt grått tält på sig, och håret lite stripigt, passande sådär om man ska spela andrafiolen. Nu är det dock en liten sjal och lite läppstift och total avsaknad av tält. Det är morgonens reflexion.

Nu måste jag dock försöka komma på vad jag ska äta till frukost, eftersom vi praktiskt taget inte har någonting i kyl eller skafferi. Sen när jag har ätit nåt, tex en friterad dammråtta, ska nog jag och Hugo ta en prommis och införskaffa lite smått och gott.

Lekishjälten

Jag gjorde just nåt som jag inte brukar göra.

På Fejjan hittar man ju alla möjliga och omöjliga människor, och ikväll när jag surfade in där såg jag av en slump ett namn jag kände igen. I minnet for jag tillbaka 25-26 år i tiden.

Jag har just lyckats ta mig ut ur ett kuddrum, som ska vara en rolig plats, men där jag hållts instängd så länge att jag gått fram till fönstret på andra våningen och funderat på om man dör ifall man hoppar. Jag har lyckats ta mig ut ur kuddrummet bara för att dras tillbaka och tryckas upp mot en vägg mot vilken ett av de andra barnen håller fast mig medans det andra tar ett strypgrepp om min hals. Jag hör steg som närmar sig men jag hör på stegen att det inte är någon som kommer hjälpa till. "Men sååå får man väl inte göra!" säger hon med sina skorrande "r", och fortsätter sen in i personalrummet på sina höga klackar.

Jag tror kanske att det är en annan slags pedagoger på dagens förskolor. Om jag mot förmodan ser en förskolefröken på höga klackar kommer jag ta Hugo under armen och springa.

Jag lyckas ta mig ur det där greppet som 20 år senare gör att jag får avbryta självskyddsträningen på jobbet när vi ska öva strypgrepp. Jag tar mig ur det och springer så snabbt jag kan, mockasinerna smattrande mot plastmattan, springer med andan i halsen tills jag får syn på honom. Han, den nya "fröken" som kom häromdagen, som kanske är som fröken på höga klackar men som kanske är snällare!? Jag chansar. Jag får tag i honom, gömmer mig bakom honom och tar ett stadigt grepp om hans ben.

Han frågar hur det är fatt och ingen annan vågar längre säga eller göra nåt.

Jag hade lite mera frid i själen under tiden han var där. För honom var det kanske några månader eller nåt år i väntan på det "riktiga jobbet", för mig var det skillnaden på att ha ont i magen eller inte, när jag skulle gå till lekis.

Det blev bättre när jag började skolan. Men nu såg jag alltså hans namn, och då fick jag ett infall. Jag skrev ett mail på fejjan och berättade det här. Hur mycket han betydde för en liten lintott med utstående tänder och Hacke hackspett på tröjan. Så mycket att jag fortfarande två och ett halvt decennium senare minns det som om det hade varit igår.

Utstående tänder? Kanske ni tänker nu. Hon har väl inte utstående tänder? Nej just det, för jag hade en tandställning sen som jag tappade en gång när vi var på bio. Men det är en annan historia.

(ja ni fattar väl att jag hittade den sen efter att ha krälat runt under alla bänkar, eftersom tänderna som sagt inte står ut längre).

Med detta tackar jag för mig och tar natt.

Nu är det bättre...

...och jag har tom. tagit på mig jeans och tisha och känner mig superfräschast i stan. Vilket inte har något med sanningen att göra men ska ställas emot att jag legat hela dagen innan i pyjamas under min rosa julklappsfilt. Håret är dock fortfarande otvättat och dagens hygieniska insats var en tandborstning och en raggardusch. MEN! I sina vanliga kläder känner man sig ju alltid lite piggare. Jag iaf.

Nej, inte precis fräschast i stan

Vad som hände var att jag igår kväll gjorde en storslagen middag och vi tänkte oss en mkt trevlig kväll, när jag plötsligt fick en helt galen huvudvärk från en minut till en annan. Har haft migrän innan, men detta kände jag inte riktigt igen. Mådde illa och lämnade maten och la mig en stund på toalettgolvet, innan jag krälade ut till telefjonkan och ringde mamma och sjukvårdsupplysningen. Med en syster och en morbror som fick strokes i unga år (hjärnblödning) blir man onekligen lite extra uppmärksam. Hur som helst, tog tabletter och fick rådet att åka till akuten, men valde ändå att gå och lägga mig eftersom jag trots allt misstänkte att det var typ urmodern till all jordens migrän som var på tillfälligt besök.

Som tur var så var Snyggo hemma och jag har legat utslagen hela dagen i dag med, men mår bättre nu som sagt. Hugo har också fått smaka banangröt för första gången idag, eftersom hans ordinarie frukost låg och sov när han blev hungrig. Och det gick ju bra det med.

Här är belysningen i matrummet som Snyggo fick upp igår. Blev riktigt bra men nu måste jag hitta på nåt med de där fönstren för att det inte ska se för avskalat och futuristiskt ut. Gillar det stilrena men vill gärna ha färg också och nåt litet udda inslag. Förslag mottages gärna om nån känner inspirationen välla fram.

Nu ska vi käka te och scones!

Sjuk.

Pausar idag och återkommer i morgon.