Det står på YR:no idag att det i min kommun ska vara "laber bris". Ganska många plusgrader, lite sol, och så laber bris. Jag är inte tillräckligt bra på norska för att förstå vad det är, men när jag tittar ut ser jag ju att den här labra brisen är STORM. Jag hade sett framför mig hur jag idag hämtar Hugo på förskolan och vi tar en lååång promenad, kanske med picknick och allt, det är trots allt närmare fjorton grader. Nu börjar jag istället planera för hur jag ska få hålla mig i husväggen hela vägen bort till dagis, för att själv inte flyga bort. Sen får jag ta Hugge i ett stadigt grepp under armen och försöka komma hem igen utan att blåsa bort. En människa som väger blott sex kilo vet jag inte om jag borde släpa ut överhuvudtaget.
Nåväl, vi får väl se hur det blir med den saken. Snyggo är iaf på fotboll ikväll (tyckte det blev för sent för Hugo som ju ska till "jobbet" i morrn) så jag och kidsen är själva. Blir det inte utehäng får det bli nån annan aktivitet som får oss alla på bra humör. Typ, eh, lite städning kanske.
onsdag, april 17, 2013
tisdag, april 16, 2013
Gemenskap
Dagen har varit full av olika sorters gemenskap... även idag lunch med en god vän (tack för idag!) och massa prat och stora och små saker. Sen mys och gos med ungarna på eftermiddagen, där mitt viktigaste uppdrag förutom kramar och pussar är att se till att vi slipper åka och tejpa miniapan på akuten. Galningen. Sen föräldramöte och gemenskap med okända människor men som man ändå delar något viktigt med. Bra möte! Å vad jag tycker om förskolan och pedagogerna där. Så varma, så sunda och så uppriktigt förtjusta de verkar vara i våra barn.
Slutligen gemenskapen i löparspåret - de där nickarna åt dem man möter, och passerar på ett par korta sekunder. Jag putsade ytterligare nästan två minuter på säsongsbästat idag och är nu nere på 32,39 på femkilometarn. Mest tror jag för att jag idag inte var lika skraj att magen skulle fläkas upp så att jag plötsligen stod där med inälvorna på backen. Även lite för att Snyggo väntade hemma med löparkläderna på, redo att byta av mig i dörren. Man blir sjukt effektiv som småbarnsförälder. "Mhm," sa för övrigt min uppmuntrande make när jag förtjust visade tiden på Garminklockan. Jag tror att han i hemlighet undrar hur i ALLSIN dar det är MÖJLIGT att det kan gå så långsamt. Springer jag baklänges? Hjular jag var hundrade meter? Stannade jag och drack kaffe på Scandic? (Nej då, jag pinnade på i mitt eget lilla tempo).
Nu har jag även hunnit med ett litet samtal med farfar och ska duscha innan det är dags för te. Kanske lite Biggest Loser? Lite inspiration för en annan.
Slutligen gemenskapen i löparspåret - de där nickarna åt dem man möter, och passerar på ett par korta sekunder. Jag putsade ytterligare nästan två minuter på säsongsbästat idag och är nu nere på 32,39 på femkilometarn. Mest tror jag för att jag idag inte var lika skraj att magen skulle fläkas upp så att jag plötsligen stod där med inälvorna på backen. Även lite för att Snyggo väntade hemma med löparkläderna på, redo att byta av mig i dörren. Man blir sjukt effektiv som småbarnsförälder. "Mhm," sa för övrigt min uppmuntrande make när jag förtjust visade tiden på Garminklockan. Jag tror att han i hemlighet undrar hur i ALLSIN dar det är MÖJLIGT att det kan gå så långsamt. Springer jag baklänges? Hjular jag var hundrade meter? Stannade jag och drack kaffe på Scandic? (Nej då, jag pinnade på i mitt eget lilla tempo).
Nu har jag även hunnit med ett litet samtal med farfar och ska duscha innan det är dags för te. Kanske lite Biggest Loser? Lite inspiration för en annan.
Det kryper nära...
...när man tänker på hur vi för ett år sen satt vid köksbordet och pratade. NY marathon är svårt att kvala in till... Men Boston, lite mer realistiskt! Några dagar i NY och sen ta tåget till Boston, kanske!?
Sen blev jag som bekant gravid och vi nöjde oss med en resa till Berlin på hösten. Vi hade kanske aldrig gjort verklighet av tankarna i vilket fall, men det är obehagligt. Det känns som ett slag i magen, när man tänker på hur vi far runt på löpartävlingar hit och dit, och hejjar på varandra. Inte för att jag är rädd att det ska hända igen, utan för att jag tar det nästan personligt. Löpning och idrott överlag ska vara glädje och fest. Jag tror kanske inte att man får förbanna folk men om man får det förbannar jag dig eller er som tog en bit av glädjen, och för alla som älskar att röra på sig och springa och som igår blev av med benen kan jag bara be att ni kan få nån slags glädje tillbaka, nån gång.
Sen blev jag som bekant gravid och vi nöjde oss med en resa till Berlin på hösten. Vi hade kanske aldrig gjort verklighet av tankarna i vilket fall, men det är obehagligt. Det känns som ett slag i magen, när man tänker på hur vi far runt på löpartävlingar hit och dit, och hejjar på varandra. Inte för att jag är rädd att det ska hända igen, utan för att jag tar det nästan personligt. Löpning och idrott överlag ska vara glädje och fest. Jag tror kanske inte att man får förbanna folk men om man får det förbannar jag dig eller er som tog en bit av glädjen, och för alla som älskar att röra på sig och springa och som igår blev av med benen kan jag bara be att ni kan få nån slags glädje tillbaka, nån gång.
måndag, april 15, 2013
Om yta och konsumtion och bortskämda barn
Men först ett par bilder på Norpan; sitt-träning med farsan på skötbordet igår, och så just nu; lite vila på lekmattan.
Hade g:a Caroline här på lunch idag. Så mysigt att sitta länge vid lunchbordet och låta tankarna fara åt alla olika håll. C jobbar som frisör och frilansade makeup-artist, det går superbra för henne och det är så roligt. Men som hon uttryckte det; man jobbar med yta och skönhet när det egentligen är totalt oviktiga saker, vad förmedlar det egentligen till barnen!? Och vi kom fram till att det handlar nog om hur man för övrigt pratar med sina barn, vad man förmedlar till dem. Jag har känt samma sak ibland när jag skriver här på bloggen; jag kan prata om ett par Hunterstövlar som om det är nåt superviktigt, fast det egentligen är skit samma. Men det blir ju lite trälig läsning om jag varje gång ska tillägga att jag naturligtvis tycker kriget i Syrien är mycket viktigare än mina stövlar.
Jag sa redan innan jag fick barn att jag vill förmedla att vi har det jättebra i vårt land, men att det inte är något självklart. Att det finns så mycket som är viktigt, utanför ens egen lilla mysiga sfär liksom. Och jag har tänkt på det de senaste dagarna också; man vill ju överrösa sina barn med allt, men jag och Snyggo har ungefär samma inställning där, barn behöver inte hur mycket som helst och det finns en poäng med att önska sig saker, att själv spara ihop till något man vill ha. Man kan ju köpa leksaker varje dag bara för att det gör en själv så lycklig, men frågan är hur bra det är för barnet...!?
Och HUR beter man sig för att ens små skatter inte ska få för sig att de är universums centrum? För det tycker man ju själv förstås att de snudd på är.
Jaha, uppfostran och tankar hit och dit, och hur man än vänder sig har man ju arslet bak.
Tack för övrigt för er peppning vad gällde mina träningstankar! <3
Hade g:a Caroline här på lunch idag. Så mysigt att sitta länge vid lunchbordet och låta tankarna fara åt alla olika håll. C jobbar som frisör och frilansade makeup-artist, det går superbra för henne och det är så roligt. Men som hon uttryckte det; man jobbar med yta och skönhet när det egentligen är totalt oviktiga saker, vad förmedlar det egentligen till barnen!? Och vi kom fram till att det handlar nog om hur man för övrigt pratar med sina barn, vad man förmedlar till dem. Jag har känt samma sak ibland när jag skriver här på bloggen; jag kan prata om ett par Hunterstövlar som om det är nåt superviktigt, fast det egentligen är skit samma. Men det blir ju lite trälig läsning om jag varje gång ska tillägga att jag naturligtvis tycker kriget i Syrien är mycket viktigare än mina stövlar.
Jag sa redan innan jag fick barn att jag vill förmedla att vi har det jättebra i vårt land, men att det inte är något självklart. Att det finns så mycket som är viktigt, utanför ens egen lilla mysiga sfär liksom. Och jag har tänkt på det de senaste dagarna också; man vill ju överrösa sina barn med allt, men jag och Snyggo har ungefär samma inställning där, barn behöver inte hur mycket som helst och det finns en poäng med att önska sig saker, att själv spara ihop till något man vill ha. Man kan ju köpa leksaker varje dag bara för att det gör en själv så lycklig, men frågan är hur bra det är för barnet...!?
Och HUR beter man sig för att ens små skatter inte ska få för sig att de är universums centrum? För det tycker man ju själv förstås att de snudd på är.
Jaha, uppfostran och tankar hit och dit, och hur man än vänder sig har man ju arslet bak.
Tack för övrigt för er peppning vad gällde mina träningstankar! <3
söndag, april 14, 2013
Förlovningsdag...
För sex år sen var det en strålande varm och solig dag, då vi växlade ringar på Djurgården. Snyggo uppmärksammade detta med fantastiska rosor som han köpte på väg hem från träningen. Jag och barnen har hängt ute på förmiddagen. Rätt fint väder även idag! Nu ska jag och Hugo åka på utflykt - veckohandling på agendan!
lördag, april 13, 2013
Man måste ju inte vara som alla andra.
Jag gillar tanken på att man kan bli vad man vill. Och då menar jag inte riktigt bli vad man vill som i president of the Junajted Stejts eller colombias Miss Universe, utan när det gäller lite mer vadagliga praktiska saker. Jag var länge INTE en som ägnade mig åt konditionsmotion. Jag styrketränade och gillade det (länge gjorde jag inte det men sen gjorde jag det och då blev jag ju en sån som gjorde det, ja ni fattar). Sen började jag småjogga lite och kom på att jag älskar ju det! Jag tror nästan alla som ger det en ärlig chans skulle gilla det. Morsan som absolut inte heller joggade ("jag tycker MYCKET bättre om att promenera, nämligen") var förra helgen i Prag och betade av ett halvmarathon, som topp tio i sin åldersklass. Samma år hon fyller 60. Man KAN. Man kan bli en sån som lagar god mat fast man förut inte kunde koka varmkorv, man kan bli en sån som älskar krukväxter eller bli politiskt aktiv fast man aldrig tidigare har brytt sig. Jag gillar den tanken.
Däremot får man ju fortfarande utgå från sig själv. Det slog mig idag, när jag gav mig ut på årets andra joggingtur. Jag vek ihop magen i tre prydliga veck och pulade in den i löpartightsen. Det är inte superbekvämt att springa med en D/E-kupa som kräver dubbla träningsbehåar (för jag tänker inte se ut så här jämt och har ingen lust att investera i dyra nya plagg) och eftersom jag fortfarande är en liten aning rädd att jag ska typ dra upp såret på magen eller att hela bäckenbottenmuskulaturen ska rasa rätt igenom arslet (ja, ursäkta men ni fattar) så har jag utvecklat en lite speciell smygande småjogg som kanske inte ser så där väldigt graciös ut, men den funkar på mig.
Nej, jag kanske inte ser ut som alla andra löpare när jag kommer försiktigt småskumpande i löpspåret, iklädd Snyggos regnavvisande röda cykeljacka, och med magen en bit ned på låren (så känns det). Men jag SMÅJOGGADE hela min femkilometersslinga, jag gjorde det idag på 34,30 blankt och då tänker jag verkligen inte gräma mig över hur många minuter det är från när jag sprang innan graviditeten, utan jag tänker klappa mig själv på axeln och vara så HIMLA stolt över den här kroppen som har burit och fött två fantastiska små krumelurer, och som nu förtjänar att få bygga upp lite kondition och styrka igen sen. Som faktiskt HÅLLER. Och sen att det är helt nya spännande veck och valkar på den, det får man väl försöka se på med nån slags förtjusning. Så här ser iaf jag ut när JAG joggar, kanske inte som en klassisk löpare men jag gör det ändå och det är lika bra som han den där jag mötte som sprang så där tjusigt med sin slanka löparkropp i sina snajdiga svindyra löparkläder.
Jaha, en dusch på det, då.
Däremot får man ju fortfarande utgå från sig själv. Det slog mig idag, när jag gav mig ut på årets andra joggingtur. Jag vek ihop magen i tre prydliga veck och pulade in den i löpartightsen. Det är inte superbekvämt att springa med en D/E-kupa som kräver dubbla träningsbehåar (för jag tänker inte se ut så här jämt och har ingen lust att investera i dyra nya plagg) och eftersom jag fortfarande är en liten aning rädd att jag ska typ dra upp såret på magen eller att hela bäckenbottenmuskulaturen ska rasa rätt igenom arslet (ja, ursäkta men ni fattar) så har jag utvecklat en lite speciell smygande småjogg som kanske inte ser så där väldigt graciös ut, men den funkar på mig.
Nej, jag kanske inte ser ut som alla andra löpare när jag kommer försiktigt småskumpande i löpspåret, iklädd Snyggos regnavvisande röda cykeljacka, och med magen en bit ned på låren (så känns det). Men jag SMÅJOGGADE hela min femkilometersslinga, jag gjorde det idag på 34,30 blankt och då tänker jag verkligen inte gräma mig över hur många minuter det är från när jag sprang innan graviditeten, utan jag tänker klappa mig själv på axeln och vara så HIMLA stolt över den här kroppen som har burit och fött två fantastiska små krumelurer, och som nu förtjänar att få bygga upp lite kondition och styrka igen sen. Som faktiskt HÅLLER. Och sen att det är helt nya spännande veck och valkar på den, det får man väl försöka se på med nån slags förtjusning. Så här ser iaf jag ut när JAG joggar, kanske inte som en klassisk löpare men jag gör det ändå och det är lika bra som han den där jag mötte som sprang så där tjusigt med sin slanka löparkropp i sina snajdiga svindyra löparkläder.
Jaha, en dusch på det, då.
fredag, april 12, 2013
Viktutmaningen vecka 6
Jaha, summa summarum en bra vecka. Motion 6 dagar av 7, (med det menar jag aktiv powerwalk/cykling etc, inte typ att gå fram och tillbaka till affären). Dryga 30 km promenad, 15 km spinning. Den där tårtbiten som slank ned i tisdags kanske gjorde att jag missade ett hekto, men det var det värt...
Resultat denna vecka: - 0,9 kg. Totalt på 6 veckor: 5,2 kilo. Det är riktigt skoj att det går, om man bara ger sig däng på det!! Inte är det särskilt besvärligt heller, när sötsuget väl gett med sig. Ska bli skojsigt när jag kan jogga mer också.
Resultat denna vecka: - 0,9 kg. Totalt på 6 veckor: 5,2 kilo. Det är riktigt skoj att det går, om man bara ger sig däng på det!! Inte är det särskilt besvärligt heller, när sötsuget väl gett med sig. Ska bli skojsigt när jag kan jogga mer också.
Avancerade brudfrisyrer...
...till trots, det är en större utmaning att klippa miniapan. Nu är det dock gjort och vi blev nöjda både han och jag. En mysig familjeutflykt hade vi också, hittade en snygg Helly Hansen-skaljacka som Snyggo fick i födelsedagspresent av mig. Födelsedag!? Kanske nu någon, typ Snyggos föräldrar, undrar. Jo, jag vet att den är i augusti. Men eftersom jag hade fickpengar kvar och inte Snyggo, erbjöd jag en alldeles för tidig födelsedagspresent. Skönt, då var ju det fixat.
Kanske världens bästa fredag!?
Snyggo är ledig idag, och ingen morgonträning var inplanerad. Vi vaknade vid halv sex-tiden, eftersom lilltösen brukar vakna då. Läste tidning, småpratade och hämtade sen in Hugo när han också vaknat. Lite mer mys innan vi gjorde tabberas i kylen för en gemensam frukost. Vet inte när det hände senast, att vi käkade frulle ihop. Smoothie på hepatit-bär, kaffe, mackor och melon. Lite planering av dagen, och nu drar vi snart till XXL för att kolla en jacka till Snyggo. Återkommer sen med viktutmaningen!
Jag , en vegan
Nej men perfekt, nu är det hepatit i frysta bär också. Det är ju typ vår huvudföda här hemma. Jag får börja odla egna morötter och leva på det, kanske. Eventuellt köpa en häst att slakta till jul.
onsdag, april 10, 2013
En platta
Blev just varse att man på radion delar ut CD-skivor fortfarande. En helt överentusiastisk programledare skriker typ "DU HAR VUNNIT ABSOLUT MUSIC vol. ETTUSENFEMHUNDRASJUTTIOFEM!!!" Och den som har ringt in låtsas bli lite klädsamt förtjust, sådär.
Men i ärlighetens namn, när alla som äger en dator eller en smartphone kan lyssna på precis vad de vill, när de vill? Är det inte då lite grann som att ba "DU HAR VUNNIT EN PLASTMUGG VATTEN!!!"
Jo då, annars har vi här en gallskrikande micro och en trotsig mini, men jag har kommit på att vi behöver batterier så jag ska gå till affären och ser fram emot en halvtimme i mitt eget tysta sällskap.
Men i ärlighetens namn, när alla som äger en dator eller en smartphone kan lyssna på precis vad de vill, när de vill? Är det inte då lite grann som att ba "DU HAR VUNNIT EN PLASTMUGG VATTEN!!!"
Jo då, annars har vi här en gallskrikande micro och en trotsig mini, men jag har kommit på att vi behöver batterier så jag ska gå till affären och ser fram emot en halvtimme i mitt eget tysta sällskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)