Strövtåg i hembygden...

...heter en vacker dikt av Fröding, nu flitigt spelad på radion efter att den tonsatts av Mando Diao. Tycker den är så fin och varje gång jag hör den tänker jag på min egen hembygd.

Det är härligt med nya miljöer och nya vägar, men det är kanske till och med ännu härligare med vägar som man alltid har gått på. Mamma och pappa har flyttat en del genom åren, men farfars gård har stått där den står i nåt hundratal år, farfar själv har bott där i hela sitt liv och minnena därifrån är hur många som helst.

Kanske har det att göra med att jag blir alla mina åldrar, när jag kommer ut dit. Jag har suttit i pappas knä på lilla vägen ut till Hälleråd, och fått styra bilen (trodde jag iaf, jag misstänker att han hjälpte till). Jag har gått hand i hand med farmor under linbanan med kalksten och jag har lekt med syskon och kusiner på höskullen. Jag har nattat småkusiner hos på landet-familjen och vi har haft släktträffar med faster G klättrandes i träd, Bosse vid grillen och barnen hoppandes studsmatta.

Igår åkte vi ut över dagen, hela familjen. Njöt av varje sekund.

...

Inte sämre, bara annorlunda

Jag är ovan vid de här fredagarna. Förr, i många år, betydde fredagarna ett förväntansfullt surr på kontoret. Kanske gick man ut och köpte sig en god lunch hos den osympatiske indiern (men maten är fantastisk), kanske firade man med en latte på väg hem. Ibland var man fredagstrött och det blev tröja och sneakers, andra gånger fick man lite partykänsla redan 06.15 på morgonen och drog på sig nån trevlig lite för glansig topp. Sen strålade man samman hemma, lite babbel och bubbel och soffhäng, eller kanske en middag med eller hos någon.

Nu sitter man nollåttanollnoll vid frukostbordet hemma med två barn, har man tur är åtminstone det ena hyfsat lugnt. Har man lite otur försöker man fokusera på det goda i livet medan den ena gallskriker och den andra kastar gröt på väggen. Sen städar man lite och ålar sig därefter ur pyjamasen, för att kanske bygga lite klossar eller säga åt Hugo att han inte får dyka från soffan/klättra upp i handfatet/leka med saxen/dra Pluto i svansen. Mysigt härligt och intensivt.

Sen fortsätter dagen ungefär så, tills Snyggo kommer hem 18:20 och då står man där med löparkläderna på och säger

JAG MÅSTE UT EN SVÄNG DET ÄR VÄL OK

och så tar man hans Garmin och sticker iväg. Och luften är klar och duggregnet svalkar skönt i ansiktet och under tiden man springer tänker man på hur himla fina barn man har och fin man och visst jag kanske inte har gått ned i vikt den här veckan men jag ska ju vara NÖJD ändå och det är jag väl också på sätt och vis, nöjd över att kunna pinna på och samla kraft och 30 minuter och 35 sekunder senare (japp, putsade på säsongsbästat med ett par minuter) är man som en ny människa, åter en pigg mamma och en glad fru och så blir det lite revbensspjäll och soffhäng och nu sover barnen och snart även jag.

Top model nästa?

Vad ska det bli av den här killen? När han såg att jag tog fram stora kameran lade han sig snyggt på Noras lekmatta, log sitt finaste leende och pekade sen på sitt ena öga vilket betyder att man ska ta kort. Sagt och gjort.

Noll komma nollnoll

A.k.a viktutmaningen, vecka 7.

Denna vecka, alltså den sjunde i ordningen, steppade jag upp träningen lite. Förutom ett par rejäla powerwalks blev det två joggingturer och tre spinningpass, varav två lite längre. Resultatet? Ja, ni ser det i rubriken. Nada, hade hänt på vågen. Så himla träligt. Jag har väl hamnat på den berömda platån, hoppas det går raskt att komma vidare.

torsdagsmys och balkonghäng

Snyggo har för tillfället sin kvällsträning och ikväll var DÖM i stan och käkade med en väninna, varför jag inviterade DÖF på en enkel torsdagsmiddag. Den Ömme Fadern dök upp till allas vår (särskilt Hugos) glädje och det blev lite mat och kaffe innan han åkte hem igen.



Det är härligt att vi bor så nära så man kan göra lite såna där spontana grejer. Önskar att barnens farmor och farfar också fanns lite närmre för lite mer spontanhäng.

Nu hoppas jag Snyggot snart kommer så att jag kan få gå till affären (egentid) för att införskaffa det mest nödvändiga till vårt hem (kaffe). Kanske även måste införskaffa nåt som gör Snyggo väldigt glad (typ, eh, pizza?) eftersom jag måste lägga fram ett balkonginredningsförslag som påverkar nästa månads budget. Vi har en underbart stor och härlig balkong med sjöutsikt, men tyvärr gillar jag inte att sitta där eftersom möblerna är obekväma och lite för klumpiga. Jag har insett att jag hellre skulle ha ett par sköna stolar/fåtöljer och kanske bara nåt enkelt litet bord där man kan ha sitt varma kaffe eller sin kalla öl, och så lite fina amplar och nån lykta, kanske. Vi får se, om detta är året då jag äntligen kommer till skott med detta.

Mini och micro

Labert

Det står på YR:no idag att det i min kommun ska vara "laber bris". Ganska många plusgrader, lite sol, och så laber bris. Jag är inte tillräckligt bra på norska för att förstå vad det är, men när jag tittar ut ser jag ju att den här labra brisen är STORM. Jag hade sett framför mig hur jag idag hämtar Hugo på förskolan och vi tar en lååång promenad, kanske med picknick och allt, det är trots allt närmare fjorton grader. Nu börjar jag istället planera för hur jag ska få hålla mig i husväggen hela vägen bort till dagis, för att själv inte flyga bort. Sen får jag ta Hugge i ett stadigt grepp under armen och försöka komma hem igen utan att blåsa bort. En människa som väger blott sex kilo vet jag inte om jag borde släpa ut överhuvudtaget.

Nåväl, vi får väl se hur det blir med den saken. Snyggo är iaf på fotboll ikväll (tyckte det blev för sent för Hugo som ju ska till "jobbet" i morrn) så jag och kidsen är själva. Blir det inte utehäng får det bli nån annan aktivitet som får oss alla på bra humör. Typ, eh, lite städning kanske.

Gemenskap

Dagen har varit full av olika sorters gemenskap... även idag lunch med en god vän (tack för idag!) och massa prat och stora och små saker. Sen mys och gos med ungarna på eftermiddagen, där mitt viktigaste uppdrag förutom kramar och pussar är att se till att vi slipper åka och tejpa miniapan på akuten. Galningen. Sen föräldramöte och gemenskap med okända människor men som man ändå delar något viktigt med. Bra möte! Å vad jag tycker om förskolan och pedagogerna där. Så varma, så sunda och så uppriktigt förtjusta de verkar vara i våra barn.

Slutligen gemenskapen i löparspåret - de där nickarna åt dem man möter, och passerar på ett par korta sekunder. Jag putsade ytterligare nästan två minuter på säsongsbästat idag och är nu nere på 32,39 på femkilometarn. Mest tror jag för att jag idag inte var lika skraj att magen skulle fläkas upp så att jag plötsligen stod där med inälvorna på backen. Även lite för att Snyggo väntade hemma med löparkläderna på, redo att byta av mig i dörren. Man blir sjukt effektiv som småbarnsförälder. "Mhm," sa för övrigt min uppmuntrande make när jag förtjust visade tiden på Garminklockan. Jag tror att han i hemlighet undrar hur i ALLSIN dar det är MÖJLIGT att det kan gå så långsamt. Springer jag baklänges? Hjular jag var hundrade meter? Stannade jag och drack kaffe på Scandic? (Nej då, jag pinnade på i mitt eget lilla tempo).

Nu har jag även hunnit med ett litet samtal med farfar och ska duscha innan det är dags för te. Kanske lite Biggest Loser? Lite inspiration för en annan.

Det kryper nära...

...när man tänker på hur vi för ett år sen satt vid köksbordet och pratade. NY marathon är svårt att kvala in till... Men Boston, lite mer realistiskt! Några dagar i NY och sen ta tåget till Boston, kanske!?

Sen blev jag som bekant gravid och vi nöjde oss med en resa till Berlin på hösten. Vi hade kanske aldrig gjort verklighet av tankarna i vilket fall, men det är obehagligt. Det känns som ett slag i magen, när man tänker på hur vi far runt på löpartävlingar hit och dit, och hejjar på varandra. Inte för att jag är rädd att det ska hända igen, utan för att jag tar det nästan personligt. Löpning och idrott överlag ska vara glädje och fest. Jag tror kanske inte att man får förbanna folk men om man får det förbannar jag dig eller er som tog en bit av glädjen, och för alla som älskar att röra på sig och springa och som igår blev av med benen kan jag bara be att ni kan få nån slags glädje tillbaka, nån gång.

Om yta och konsumtion och bortskämda barn

Men först ett par bilder på Norpan; sitt-träning med farsan på skötbordet igår, och så just nu; lite vila på lekmattan.



Hade g:a Caroline här på lunch idag. Så mysigt att sitta länge vid lunchbordet och låta tankarna fara åt alla olika håll. C jobbar som frisör och frilansade makeup-artist, det går superbra för henne och det är så roligt. Men som hon uttryckte det; man jobbar med yta och skönhet när det egentligen är totalt oviktiga saker, vad förmedlar det egentligen till barnen!? Och vi kom fram till att det handlar nog om hur man för övrigt pratar med sina barn, vad man förmedlar till dem. Jag har känt samma sak ibland när jag skriver här på bloggen; jag kan prata om ett par Hunterstövlar som om det är nåt superviktigt, fast det egentligen är skit samma. Men det blir ju lite trälig läsning om jag varje gång ska tillägga att jag naturligtvis tycker kriget i Syrien är mycket viktigare än mina stövlar.

Jag sa redan innan jag fick barn att jag vill förmedla att vi har det jättebra i vårt land, men att det inte är något självklart. Att det finns så mycket som är viktigt, utanför ens egen lilla mysiga sfär liksom. Och jag har tänkt på det de senaste dagarna också; man vill ju överrösa sina barn med allt, men jag och Snyggo har ungefär samma inställning där, barn behöver inte hur mycket som helst och det finns en poäng med att önska sig saker, att själv spara ihop till något man vill ha. Man kan ju köpa leksaker varje dag bara för att det gör en själv så lycklig, men frågan är hur bra det är för barnet...!?

Och HUR beter man sig för att ens små skatter inte ska få för sig att de är universums centrum? För det tycker man ju själv förstås att de snudd på är.

Jaha, uppfostran och tankar hit och dit, och hur man än vänder sig har man ju arslet bak.

Tack för övrigt för er peppning vad gällde mina träningstankar! <3

Förlovningsdag...

För sex år sen var det en strålande varm och solig dag, då vi växlade ringar på Djurgården. Snyggo uppmärksammade detta med fantastiska rosor som han köpte på väg hem från träningen. Jag och barnen har hängt ute på förmiddagen. Rätt fint väder även idag! Nu ska jag och Hugo åka på utflykt - veckohandling på agendan!