Det här med träningen.

Ja, Snyggo har ju alltså lagt upp ett träningsprogram till mig, som syftar till att på sikt bli bättre på milen, som är min favoritdistans. Hela programmet sträcker sig över ett år och avslutas i New York, juni 2014 (hoppas jag). (Att vi kommer dit alltså). 

Året är indelat i lite olika perioder, under vintern blir det tex inte lika mycket löpträning utan endast ett par pass i veckan för att hålla igång. Några veckor ska endast alternativträning utföras, och vissa veckor är det lite mer löpträning. I varje period ska ett testlopp på 6 km springas, för att tränaren ska kunna analysera fram- eller bakgången. Denna periods testlopp ska gå av stapeln på torsdag!

Nu består iaf träningen av tre-fyra pass i veckan. 

1: ett långpass (11-15 km), som får gå hur långsamt som helst

2: ett kvalitetspass efter behag. Kan vara ett snabbpass, intervallträning, backträning el dyl

3: ett-två distanspass som syftar till att springa strax över tävlingsfart, alt i tävlingsfart men ngt kortare, 7-9 km typ.

Måste bestämma mig för vad jag vill springa för lopp i år också... Kul är det hur som helst! 

Ufo

Efter en lång sittning på vår balkong igår kväll konstaterade jag att det är ju väldigt trevligt att vi kan ha den att dejta på, när vi nuförtiden sällan springer på stan. Jag tyckte vi kanske borde namnge den, varpå Snyggo raskt döpte den till "Ufo bar". (Tydligen heter infravärmen Ufo, så det passade ju bra. Därtill är det ju två ufon som ska använda den, som jag konstaterade).

Har idag haft två av mina fina teatertjejer här, vi käkade pastasallad med bladspenat och jordgubbar. Blev mkt god, ska lägga ut receptet vid tillfälle! Nora äter mest blåbärspure, vi försöker få bukt med penicillinmagen... 

Kreativt

Vi sitter på balkongen under vår nya infravärme och diskuterar affärsidéer. Snyggo förde just upp "råna en bank" på listan. Oseriöst, tycker jag. Hur som helst, jordgubbarna är goda och infravärmen varm.

Vi köpte förresten en bumbo-stol till vår lilltjej idag. Det var lyckat eftersom hon tyckte den var skoj att sitta i, och olyckat eftersom Hugo var fast övertygad om att det var en potta som "nu ska jag bajsa" i. 

Miniaporna...

...rider på pappas mage.

Japp, Snyggo är hemma och ordningen är återställd. Otroligt tacksam för att ma&pa tog sig an oss i helgen dock, vi har haft två mysiga dagar både här och hemma hos dem. Igår hade de kidsen när jag var ute och sprang, blev säsongsbästa på femman med 27.46. 

Nu är det fem veckors semester som hägrar, vi inleder med traditionsenlig söndagsshopping på Maxi...

Jobbet jag sökte och fick

Det var nånstans kring 2010 jag var på intervju.

Gud: jaha, du tror alltså att det här är nånting för dig?

Jag: ja det tror jag absolut. Vad är det för lön?

Gud: lön? Nej, det har du missuppfattat. Eftersom jobbet i sig är så roligt är det istället du som betalar. Du bor ju i... Nu ska vi se... Sverige var det ja. Ja då brukar man räkna med ungefär en miljon per uppdrag.

Jag: oj då, det var mycket pengar. Men jag är fortfarande intresserad. Hur var det nu i stora drag...?

Gud: man kan säga att du kommer att vara en slags vårdare. 

Jag: ok, finnas tillgänglig och sådär har jag förstått.

Gud: ja, lite mer än så till en början. Uppdragsgivaren kan ju inte gå själv, inte heller äta eller tvätta sig utan hjälp. Du kommer behöva hjälpa till med allt.

Jag: ok... Det låter förstås ganska körigt. Man får nog se till att sova ordentligt om man ska klara det, låter det som.

Gud: ja, fast det finns en liten hake där... Uppdragsgivaren sover inte så bra. Särskilt de första åren så sker arbetet dygnet runt. Lite längre fram i tiden kommer det istället att bli som en sovande jour.

Jag: oj då... Men det låter ändå mysigt att umgås så mycket, tänk så många härliga konversationer vi kommer att ha de där vakna nätterna.

Gud: nja... Uppdragsgivaren pratar inte, i början. Du kommer förstås att prata med honom eller henne. Men det är ganska troligt att hen svarar med att illvråla.

Jag: usch, det är ju inte så trevligt.

Gud: nej, fast det vara sällan längre än ett par - tre timmar i sträck.

Jag: ok. Ja men sen efter de här första åren...

Gud: ja, då ändrar arbetet lite karaktär, kan man säga. Du blir lite mer som en pass-opp. Uppdragsgivaren kommer vilja att du lägger dina surt förvärvade slantar på märkeskläder och andra prylar. Sen kommer du att få skjutsa omkring hen till olika aktiviteter, fester och sammankomster. Du kan förstås ställa vissa krav själv, men i slutändan kommer det till största delen vara du som städar, plockar, lagar mat och tvättar.

Jag: jag förstår. Men det är klart, det gör man väl gärna för den våg av tacksamhet som jag förstår väller emot en under den här perioden av uppdraget.

Gud: hoppas kan du göra, men räkna inte med det. Under den här tiden är det istället vanligt att uppdragsgivaren tycker att du är sannerligen pinsam och besvärlig.

Jag: TROTS att mitt liv då går ut på att göra hans eller hennes liv så bra som möjligt?

Gud: ja faktiskt, hur konstigt det än kan låta. Det positiva i kråksvängen är att jag alltid sätter två personer tillsammans på ett sånt här uppdrag. Det är upp till er sen om ni samarbetar eller inte, men det är inte riktigt meningen att man ska greja det här helt själv.

Jag: vilken tur! Då vet jag vem jag...

Gud: jag vet. Jag har redan tänkt ut det så. Vi börjar med en och sen när ni har vant er lite slänger vi på en till. Ska vi säga så då? Har vi en deal?

Shit alltså, han borde ju bli säljare. Men vi har inte ångrat oss hittills...

Fredag

miniaporna morgonmyser!



Snyggo har på morgonen kört iväg i röda faran med en cykel på taket. I natt ska han cykla vättern. Ser fram emot att också kunna åka iväg på sportevenemang så småningom... Jag ska snart börja min ettåriga uppladdning för tjejmilen i NY. Snyggo har lagt upp en plan för året som kommer, ska återkomma till det senare när jag inte försöker blogga med två barn i knät...

Kalas

På gammelfarmors födelsedagskalas!

Kreativitet

Ja, nej men nåt ska man ju göra när man går upp vid 6. 

Klockan sju satt jag i soffan och tänkte att om jag inte hade haft barn hade jag sovit nu! Men hej vad jag bedrog mig. Det hade jag ju inte alls, insåg jag sen. Jag hade suttit på tåget på väg till jobbet... Nu håller Hugo på att smörja in mitt hår med difi, kanske ska ingripa.

Sommarlov

Idag fick min lilla pojke sommarlov. Min fina, fina lilla miniapa med ljusa tunna lockar som fladdrade under kepsen när vi firade sommarlovet med att gå och titta på tåg ikväll. Och äta Piggelin. Klart man ska ha glass en sån här dag.

Det värker lite i mig så här på sommarkvisten. Sjön glittrar så fint och träden är så gröna att det nästan är osannolikt. Och jag känner mig inte alls färgstark eller glittrande, jag vill sitta här inne med mina kritvita ben och läsa en bok. Hur vackert det än är känner jag mig bekvämare bland höstens murriga färger. 

Mamma tog Nora idag och skickade ut mig på en springtur, för att lätta upp min sinnesstämning. Det hjälpte. Nio jobbiga kilometern på Järvafältet, men jag njöt ändå av allt det gröna och glittrande. Och när vi på kvällspromenaden mötte en cyklande man med blårutig kortärmad skjorta och hatt, blev jag glad. Han såg ut att njuta, och jag ska försöka att göra detsamma.

En aktiv tjej och en inaktiv bokmal

Hugo varken ålade eller kröp, tänkte jag på när jag just hittade Nora som på två röda hade ålat av lekmattan (vilket hon verkade mkt nöjd med). 

Själv har jag gett mig i kast med en ny bok av Douglas Kennedy, även denna präglas av ett lättillgängligt och rikt språk som gör att man dras rätt in i handlingen. Tack och lov känner jag inte samma sympati för de här huvudpersonerna, vilket förhoppningsvis gör att jag kan gå och lägga mig utan att börja gråta när den är utläst. 

Ja du gode tid

Nej, detta är inte min favoritvecka. Snyggo jobbar sent både idag och onsdag, det är fotboll i morgon och vätternrundan fredag-lördag. MEN! På måndag börjar semestern. Och idag har jag haft sällskap av svärfar och svåger, så jag har tom hunnit springa på förmiddagen (eftersom de hade Nora). Sprang första kilometern jättesnabbt eftersom jag inbillade mig att jag skulle bli förföljd av öldrickande polack, om vilken jag sprang om en sisådär fyrahundra meter in på slingan. 

Jaha, nehej, dags att sova... Så roligare än så här blir det inte just idag.