social distansering

Det börjar bli tråkigt det här, sa jag till Snyggo här om dagen. Han är ju ganska asocial och tyckte inte det var nån skillnad mot vanliga livet förutom att det inte är ngn fotboll... 

Jag saknar att inte träffa vänner som vanligt (fast nu i takt med att vädret blir bättre kan man ju ses ute lite mer), att inte kunna träffa päronen och farmor eller åka t Småland etc. 

Känner dock att min egen fysiska hälsa är på väg tillbaka. Har inte tränat sen jag blev sjuk efter sportlovet, men snart tänker jag mig att åtminstone en rask promenad ska kännas överkomligt. Vår, börjar det ju bli på riktigt också. Ger lite mer ork och energi. 

hur man hade det förr.

Efter att ha läst gamla dagböcker drar jag mig nu till minnes hur kontakten med folk såg ut innan smarttelefonernas tid. 

Scenario 1.

Man fick ett sms en sen kväll med texten "du har mail!"

Man insåg att klockan var, låt säga 23 på fredagkvällen, att internetcafeet var öppet 10-18 dagen därpå vilket olyckligtvis sammanföll med arbete. På söndagen var internetcafeet stängt. Men på måndagen! Då kunde man om inte jobbet drog ut på tiden smita upp mot Österport och koppla upp sig för en tjuga.

I värsta fall fick man ringa Sara och be henne koppla upp sig på modemet hemma, gå in på ens mail, läsa upp mailet (tyst, så att inte HELA familjen blev involverad). 

Scenario 2: 

Man var kanske lite irriterad på honom och tänkte att nu baske mig får jag skicka ett mail och skriva att det här går inte längre, du behöver INTE bemöda dig med att höra av dig igen (sånt här kunde man inte ta på sms, det var ju dyrt och 160-bokstavsgräns). Så man knatade upp till internetcafeet och hackade iväg sitt mail. 

Dagen därpå ringde han kanske, ovetandes om mailet (för det här var, låt säga, i slutet av 90-talet då man inte höll på och koppla upp sig i tid och otid) och man avslutade sedan samtalet i vänskaplig ton men fick raskt lägga till att OBS OBS nu har du även ett mail från härom dagen som ligger och skvalpar, det kan du med fördel bortse i från!! Man hamnade så att säga helt i ofas i kommunikationen.

Scenario 3:

Att ringa till mobil var dyrt och fick ske i nödfall och en stor del av tiden när det kom till att ha kontakt med sina vänner och föremålen för ens romantiska trånanden gick åt till att planera NÄR dessa samtal skulle ske. I mina dagböcker kan man också tydligt se hur samtalen rangordnades, "pratade med N idag i 32 minuter (till mobil!!!)" 

Vilket då smällde väldigt mycket högre än låt säga 3 timmars samtal till fast lina.

Lite charmigt var det ju ändå. 

påsk

En annorlunda påsk, så här i Corona-tider. Efter att själv ha varit risig i 4 veckor blir det tyvärr inte mkt tränat heller, vilket ju annars är något man med fördel kan ägna sig åt i tider av social distansering, men orkade en promenad med lillebror &co igår iaf. Ser fram emot att bli lite piggare och starkare och kunna återgå till löpning och lite cykling framöver. 

Jag och Snyggo började med en ny serie på Svtplay igår, en dansk kriminalserie som heter DNA. Rekommenderas! Annars har det mest blivit familjehäng och god mat. 

Har jobbat 3 veckor på nya jobbet nu och det är så trivsamt och alla är så snälla och trevliga så VARFÖR kan jag inte släppa gamla jobbet? För att det har gått för kort tid? Eller för att jag fortfarande inte vet vad jag vill? Får ta kommande månader åt att  fundera på det, tänker jag. 

Med familjen ute på fotbollsplanen ska jag ta och ägna mig åt lite städning. Det lyckas alltid rensa hjärnan lite, tycker jag. 

nya böcker

Hemma igen. Har en för hög temp som inte ger med sig och ont i bröstet. Det tar emot att vara hemma när man i vanliga fall hellre tar en Alvedon och går t jobbet, men får lägga det egna åt sidan och inse att det inte är läge att vara egoistisk. Dessutom är jag fortfarande i fysiskt skick där det är en ansträngning att gå i trappor, så nu ska jag ta det lugnt här. 

Har läst en del på sistone, som vanligt. Två riktiga pärlor. 

Kristin Hannahs senaste, "Himmel över Alaska". Har väntat lite med den, eftersom jag ett par år senare fortfarande lever i en bokbaksmälla efter hennes roman "Näktergalen". Den boken utspelar sig under WW2 (surprise!) Medan den här är en helt annan typ av bok. Den här utspelar sig i Alaska, främst under 70-talet, och är en skildring om en rotlös familj som slår sig ned i ödemarken, om relationerna dem emellan och vad naturen och omgivningarna gör med dem. I likhet med tex Lisa Jewell och Hannah Ritchell så är Kristin Hannah en mästare på att skildra just relationer. Det är ett drama, ingen feelgood, men trots svåra ämnen som PTSD etc så blir den inte heller besvärligt mörk. Plöjde den från pärm till pärm och har nu en ny bokbaksmälla. 

Bytte sedan t annan genre när jag läste denna:

den senaste från Kristan Higgins. Betydligt mer lättsamt, men välskriven och engagerande. Detta är väl mer en klassisk feelgood, men tycker att Higgins i sina två senaste böcker har lite mer nyanser i det "feel goodiga" och boken berör också ämnen som otrohet och separationer på ett sätt som berör. Läsvärd, helt enkelt. 

Och så har vi en bok som jag för ovanlighetens skull inte läste ut:

Manhattan Beach av Jennifer Egan. Tokhyllad roman och jag förstår på ett sätt varför; språket är perfekt och jag kom på mig själv med att suga på formuleringar och meningar som var så otroligt bra. Ändå slutade jag efter halva, av den enkla anledningen att personerna i boken inte berörde mig överhuvudtaget. Jag struntade liksom i hur det gick för dem. Då får det lika gärna vara. 

nytt jobb

Så skönt att äntligen vara igång med det nya! Fått en väldigt bra känsla för arbetsplatsen och arbetsgruppen. Inte hunnit träffa alla medarbetare än, men är bara inne på dag 2. 

Igår kväll var jag inne på gamla jobbet och avslutade en del iom att den anställningen avslutades med 1,5 veckas sjukdom. Tråkigt avslut (men kanske bättre än att börja det nya med att vara sjuk). Kändes vemodigt. Träffade flera av mina medarbetare och det var väldigt känslosamt. Det är ju inte för dem jag vill gå, hade gärna tagit alla med mig. Dock ska jag inte sticka under stol med att det är ganska skönt i läget som är nu att inte vara så operativ med massor av både klienter och personal. Läget innanför murarna med corona härjandes är ingen  ultimat arbetsmiljö. 

Vi försöker få ihop det här hemma med sjuka barn när vi inte heller kan ta hjälp av supermorfar och supermormor. Idag och igår har Snyggo fått jobba hemifrån när H haft ont i halsen. Såna här tillfällen kunde jag önska att inte vi båda hade chefspositioner. Vi trivs ju med det, men i såna här situationer hade det varit skönt att vara typ nån handläggare som kunde sjukskriva sig och sen blev det chefens problem, förstå mig rätt. Att själv ansvara för en drös andra människor gör det svårare. Nu verkar H ha piggat på sig dock, så vi hoppas att vi båda kan vara på plats på jobbet i morgon. 

livstecken

Ett litet uppehåll här pga segdragen sjuka. Har bara sett mitt sovrum senaste veckan, därav bristen på input. Får anledning att återkomma, dags för karriärbyte snart, mitt i denna märkliga tid...

hamstring

Hajjar inte det här med att maten är slut på hyllorna. Det visar väl på vår stora ovana att hantera kriser i det här landet, kanske. NÄR har ngn expert gått ut och varnat för att det inte kommer att gå att få tag på mat?? Om man blir sjuk och inte kan handla har man i bästa fall någon som kan göra det åt en i några dagar? Eller beställa med hemkörning? Fattar om man är 80 bast och har tio mil till affären i Norrlands inland, men här? 

För det andra, om man ska bunkra, varför torrvaror?? Vi har likt många följt MSB:s råd om att ha mat hemma för att klara sig en vecka i händelse av nödsituation, elavbrott el dyl. Krislådan, som vi kallar den. Men vem har förutspått att kyl och frys ska lägga av om man blir sjuk? 

Med det sagt har jag och N varit hemma sjuka ett par dagar. Har inte nallat av krislådan. Dock beställde Snyggo pizza igår kväll, innan han åkte tillbaka till jobbet. Han jobbar mer eller mindre dygnet runt, den där. 

Nu hoppas jag på en lugn och trevlig helg. 

Det här med resorna och egot

Det finns en sak som stör mig nåt vansinnigt i den här Coronarapporteringen, och det är folks alla frågor på nyhetschattarna om man kan åka till höger och vänster. "Jag har en semesterresa bokad till Frankrike i april, tycker ni att..."

What?? HUR egoistisk får man vara? Att man inte reser just nu innebär inte att man har drabbats av en fånig panik utan om att man är SMART. Varför ska tex min farmor eller min vän med cancer utsättas för högre risk bara för att du ska få din semesterresa?? Nej, SKÄMMES, vill jag säga då. Bra nu att fler och fler experter säger rakt ut att man inte ska resa om det kan undvikas och att man ska stanna hemma om man är sjuk. Kan vi börja där, kanske? 

Och den andra saken som också stör mig något är det här argumentet om att "det är ingen fara, det är mest äldre och tidigare sjuka som drabbas värst." Ja, så må det vara, men jag har både äldre vänner på 75+ och kompisar i egen ålder som är svårt sjuka, och det är inga personer som jag tycker att jag vill offra bara för att jag själv möjligen är mera safe. 

Panik däremot, det är ju onödigt. Men att följa råd och rekommendationer är inte samma sak som att ha panik. 

Tack för mig. 

internationella kvinnodagen

Fascineras lite över alla "Grattis alla kvinnor!!" På sociala medier idag. Kanske ska man bara böja sig för optimismen och tycka att det är härligt att man vänder på det till ett "grattis". Men det handlar trots allt om att vi på en liten dag av årets alla uppmärksammar de orättvisor kvinnor får utstå för att de är just - kvinnor. Tragiskt att det behövs, tänker jag, och har inte för avsikt att gratulera någon.

Just idag passar det ju dock bra att uppmärksamma en av de senast lästa böckerna. 

mycket intressant biografi över Ester Blenda Nordström, en kvinna jag pinsamt nog kände till väldigt dåligt. En pionjär inom journalistiken, och ett mycket intressant levnadsöde. Tycker man dessutom som jag om att läsa skildringar som beskriver Sverige förr i tiden, i detta fall 1910-, 20- och 30-talet, tycker jag absolut man ska läsa denna. 

Har även läst den här

"Vit krysantemum" av Mary Lynn Bracht, som jag först nu kom mig för att köpa och läsa. En skildring av två kvinnor under andra världskriget (anas någon slags röd tråd i de böcker jag väljer? :) men i detta fall två koreanska kvinnor vilket var nytt för mig när det kommer till litterära skildringar. En av kvinnorna tillfångatas som sexslav åt japanska soldater 1943, den andra får man följa i nutid. Väldigt, väldigt bra. Oväntat lättläst med tanke på ämnet, och jag blev så berörd att det blev lite blött i ögonvrån på slutet. Gillar det, för det ska mycket till att jag blir rörd till blöt i ögonvrån av en bok. 

Helgen har flutit på, jag är fortfarande lite seg och har vilat mycket (därav läsningen). Har hunnit med att kolla in nya vitvaror då kylen lagt av mer eller mindre, slutade med att vi beställde över nätet och tills de kommer får välja på att ha frys eller för varmt i kylen. Nu ska jag snart provsmaka kakan jag bakade på två frysta ägg... 

torsdag

Känt mig fortsatt hängig ett par dagar, hemma idag med lätt feber och halsont. Tråkigt, när det är så lite tid kvar på jobbet och så, men för seg för att ha myror i brallan. 

Var och hälsade på nya jobbet i förrgår. Känns än så länge som en mkt modern arbetsplats och chefen ger ett väldigt gott intryck. Träffade tre som blir nya medarbetare, kändes skönt eftersom det är min största fundering. Hur man ska tas emot som chef över poliser när man kommer utifrån, även om det hade varit annorlunda om jag typ hade kommit från försäkringskassan, som chefen sa. 

Idag har jag sovit och läst. 

har läst många av Connellys Bosch-deckare, denna har en ny polis i huvudrollen vilket jag gillade. Lättläst och lite lagom spännande, dock utan att komma i närheten av tex Connellys mästerverk "Poeten". 

Vi har på inrådan av syster E även börjat se "Innan vi dör", en svensk thriller/polisserie som är mkt spännande. Kanske blir nåt avsnitt ikväll. 

Jaha, för övrigt gör vi väl som alla andra och tvättar händerna dagarna i ända. 

resten av lovet

Mycket skön vecka. Kollat lite jobbmail vartefter och upptäckt att det var rätt vecka att vara ledig. Krisläge råder. Får se vad jag hinner få klart under kommande tre veckor. 

Utelek idag, igår gjorde vi en rajd på second hand. Jeans och kavaj från Johan Lindeberg för 170 spänn, samt jacka i äkta mocka för en hundring, tex. 

Idag har jag skrivit en del, innan fredagkväll och tacomiddag tog vid. 

Fattar för övrigt inte varför folk envisas med att fortsätta resa i detta nu. Har flera bekanta på alpsemester tex, tycker det är sjukt oansvarigt. 

Godnatt.