lördag, februari 11, 2006

____

Gårdagen var en mycket härlig och kärleksfull dag, om man bortser från att vi var underbemannade på kvällen och fick springa häcken av oss. Ett par av grabbarna ska gå på 14-veckorskurs, och det var kramåpuss-kalas utanför centralvaktens lilla kur. Mycket hjärtlig stämning på det hela taget. När jag kom hem hade jag och sambosarna myskväll, och klockan väldigt sent kom jag på att jag kan klippa S. (Annars har jag bestämt mig för att gå i pension från det där med klippandet, det är inte kul att släpa med sig saxen överallt. Mamma&pappa, ni är undantagna).

Det var mycket jobbigt att vakna i morse. Jag drömde att jag blev friad till, det var sommar, och när jag vaknade var himlen klarblå varför jag naturligtvis trodde att det var sommar. Att upptäcka att det var vinter kändes som en större förlust än mannen.

torsdag, februari 09, 2006

Kära hjärtanes, nu börjar jag verkligen tappa greppet om mitt liv. Jag insåg alltså, tack vare en av de inbjudna, att jag ska ha en middag hemma hos mig i morgon klockan 19. Bara det att jag jobbar till 20 och kommer vara hemma klockan 21. BRA JOBBAT. Fick snabbt skicka ut ett sms (klockan 22 kvällen före, BRA JOBBAT) och meddela att jag på grund av anledning inte kommer att servera den trerätters som alla har sett fram emot.

Saken är den, förstår ni, att jag har tappat bort min filofax. Och jag trodde inte att det gjorde så mycket eftersom min fritid sällan sammanfaller med andra människors fritid.

Idag satt jag och Alex på övre vaktrummet när det helt plötsligt kom inseglande en märklig rökdoft. "Det där är INTE malboro light", påpekade jag. Som faktiskt kände det, trots att jag inte rökt en sådan själv. (Bäst att påpeka). (Fast jag HAR dock provat... a ja, skit samma) (inte brajja alltså, det var inte det jag skulle säga att jag har provat) (och om nån undrar så är dessa parenteser vad som rör sig i huvudet när jag tänker på att inte bara okända människor läser detta utan även
mamma
morfar
farmor
faster
pappa (Fast han hade knappast kommenterat det i vilket fall)
övriga
slut parentes).
Hur som helst så berättade vi det för Thomas och Micke på tåget hem, och eftersom vi lyckades få denna redogörelse att sammanfalla med våldsamma skrattattacker så var det högst benägna att tro oss. Man vet aldrig vad för skit man har inhalerat idag.

I morrn ska jag upp 5.20 så nu är det hög tid att hoppa isäng. känns som att det kommer att bli en bra dag i morrn, trots digert antal timmar. (PÅ arbetsdagen, kommer troligtvis att vara samma antal timmar på dygnet som vanligt. Men man vet å andra sidan aldrig).

onsdag, februari 08, 2006

En slick på handen är bättre än...

Jag har inte gjort så mycket idag av värde för andra, men lite av värde för mig. Var hos ma&pa en sväng, och Zorro slickade mig på handen. Det är typ det största ömhetsbeviset man kan få av en katt (och även om Zorro liksom hör till familjen är han inte riktigt så kärleksfull som resten. Bra betyg, alltså).

Ingen annan har slickat mig på handen idag, och det kanske man ska vara glad för. Paradox: Jag vill helst bara sitta i mitt röda rum i en skön fåtölj under en fin tavla och läsa en spännande deckare och dricka en liten whiskey. (Just det, jag har ju redan alla hobbies en polis ska ha, om jag sen slår in på den banan) Och ÄNDÅ blir jag irriterad på andra människor, när de bara försvinner. Jag borde vara TACKSAM. Jag trivs ju ändå alldeles för bra (om man kan det?) i mitt eget sällskap.

Dock tror jag att jag måste börja skriva igen. Man måste ju ha en ventil nånstans.

måndag, februari 06, 2006

We are family

Hittade detta på brorsans blogg:

"Igår var jag ute på stan med Kim, Krille och Totte och delade ut mackor till A-lagare. Idag har jag tagit det lugnt och kollat lite på alpint och fotboll, och lagat italiensk kyckling och tiramisù till middag. Smakade riktigt bra =)"

och blev MYCKET stolt. Är det min bror? Minsann. Sen började jag fundera på hur det föll sig så att just JAG hamnade i en familj där folk
delar ut mackor till a-lagare och är fantastiska mammor och skrubbar golven jättenoga och odlar egna grönsaker på fina perfekt planerade kolonien, och ställer upp för vanrandra och drar gränser och skjutsar och hämtar och lagar tiramisú och betalar andras räkningar och sätter in pengar till alla möjliga behjärtansvärda organisationer och på barnens konton, och tror på en god Gud och inte ingenting och stickar tröjor och lagar falukorv sweet chili och älskar varandra och andra.

Och ja, det är väl bara att inse att man är priviligierad. Tycker JAG (som INTE skrubbar golven noga).

morötter och sånt

Det kan hända att Andrea Bocelli inte är den störste i sin genre, utan bara den blindaste, men jag älskar ändå hans "cieli di Toscana". Typiskt, det har börjat snöa, jag som ska gå och handla. Var nästan slut i hushållskassan när jag insåg att mitt ekonomiska uppsving berodde på att jag inte lagt i min andel, men nu är allt (typ) i sin ordning och jag ska handla inför middagen. (Vad det blev av den middagen ska jag rapportera senare).

söndag, februari 05, 2006

Subba?

Kom hem helt slut och tom i skallen. (I wish, skallen var nog när jag tänker efter full av alla möjliga och omöjliga tankar).
Upptäckte till min glädje att mina sambosar var hemma. "Bra!" Sade jag. "Nån som kan tala om för mig att jag VISST inte är en jävla subba". Varpå S snabbt replikerar; "jaha, vem tänkte du då på?" (Gick över till grannen).

Förutom att jag har fått mig en utskällning av intagen X (för att jag inte ville bryta mot reglerna för hans skull) så grov och högljudd att tom de andra intagna tyckte att det gick lite långt, spände en annan intagen ögonen i mig och upplyste om att det minsann "blir lättare du jag samarbetar lite ibland. För det blir ju lättare för dig om folk gillar dig". Jaha ja. Upplyste honom om att jag inte var där för att bli omtyckt.

Vad jag ägnade hemfärden åt att tacka för:
-att det finns folk som inte tycker att jag är en j-a subba (TROTS att de känner mig en ANING bättre än intagen X)
-att jag har en liten familj att komma hem till
-att mina föräldrar inte sitter på anstalt
-att mina föräldrar inte sket i mig när jag var liten/missbrukade/begick brott/var allmänt puckade i huvudet
-att jag har utrustats med ett såpass tåligt självförtroende att jag kan låta sådana saker som i ovan stycke att rinna av mig

Men ändock. Lite surt är det ju ibland.

lördag, februari 04, 2006

Sudoku

Blev väldans mycket sudoku löst (och olöst) idag. Jag avskyr sudoku. Vet faktiskt inte varför jag håller på med det. Eller tja, det är nån slags hatkärlek, faktiskt. Som till så mycket annat.
Nu har jag ätit en misslyckad liten middag för mig själv, efter att ha sprungit och letat nåt enda litet lovemessage från besök som var här idag när jag var på jobbet. Men nej, inte ett enda. Patetiskt, verkligen. Av mig alltså. Jag måste verkligen sova, och INTE drömma om bägare som flödar över och annat som inte är verklighetsförankrat.

fredag, februari 03, 2006

helg slut

I morrn är det jobb igen, min helg är slut. Jag har laddat upp med karameller till personalrummet, för att humöret ska vara på topp från början. Har även bestämt med Danne att vi ska träna på lunchen. Har vissa svårigheter att gå efter gårdagens pass på gymmet, men insåg att jag inte kommer undan. "Glöm inte träningskläderna, gumman" stod det i just inkommet sms. Inget mer. Inget utropstecken. Det är inget förhandlingsläge, med andra ord.

Annars har ju dagen flytit på utan större incidenter. Jag ska upp om 6 timmar och 20 minuter, och hej och hå vad pigg och glad jag kommer vara. Tjeven. Intagen A kom fram till mig sist jag jobbade, ställde sig framför mig och tittade mig rakt i ögonen. "Det ser ut på dina ögon som att du skulle behöva sova lite mera", sade han. Som om man inte har hunnit upptäcka en sån sak själv, minutrarna efter att man har klivit upp.

Jaha, nehej, jag ska inte sitta här och svamla. Dock måste jag säga att jag är lite besviken. Jag drömmer oftast drömmar som på ett eller annat sätt slår in, men tydligen inte nu sist. Mycket irriterande. Drömmen var hur klar och tydlig som helst, jag fick en bägare och jag minns exakt färgen och vem jag fick den av och hur omgivningen såg ut och hur jag reagerade. (Det var alltså en symbolisk dröm, inte som att jag skulle på dryckesparty eller så).
Drömmarna jag drömmer i vaket tillstånd, inträffar dock väldigt sällan. Man ska tydligen lyssna lite mer på det undermedvetna. Om inte det OCKSÅ har börjat ljuga, då förstås.

jorå, så att...

Alltså... jag förstår mig inte på dig... men men, jag vet inte vems loss det är.

Kommunikationssvårigheter

Jag borde ha förstått att jag skulle ha hållt mig ifrån att försöka vara pedagisk med Ella i telefon. Hur förklarar man sitt jobb för en tre-åring?
Jag: Om man har varit riktigt RIKTIGT dum, då får man bo i fängelse. Och där jobbar Moster Jo. Konstigt va?
Ella: Haha, ja...

Ganska nöjd med att ha förklarat detta, dock var jag lite orolig för att Ella skulle tro att hon skulle få bo i fängelse så fort hon varit det minsta olydig. Det visade sig dock att jag inte alls varit så pedagogisk som jag trott.

Citat från Syster E:s blogg:
"Ella: mamma, varför är Moster Jo dum... riktigt dum?
Jag: men Ella så säger man inte!!
Ella: moster Jo sa det
Jag: nej det sa hon nog inte....varför säger du så?
Ella: för hon är i fängelse o då är man riktigt dum
Jag: nej...om man sitter i fängelse så har man varit dum, men inte när man jobbar där. Moster Jo jobbar där, hon är inte dum!
Ella: neeeej...moster Jo är ju snäll!!
Jag: ja precis, hon är ju jättesnäll!"

Haha. Jaja.

torsdag, februari 02, 2006

Konstiga ovanor

Jag har blivit utmanad av Tobbs att rada upp fem av mina konstiga ovanor. Efter lite snabbkoll i familjebloggarna, tänkte jag kommentera lite vad jag har hittat i stället. Med motiveringen, att ingen är väl ändå inte intresserad av mina fixa idéer.

Mammas ovana nr 2:
"När vi vid matbordet, eller i soffan, eller varsomhelst, kommer att prata om nåt som ingen av oss vet, hur det riktigt förhåller sig med, så "måste" jag ovillkorligen gå och slå upp det - omedelbart!
(På utlandssemstrar skriver jag listor på sånt att slå upp när vi kommer hem...)

Annie kommenterar: Jag kan understryka att detta är sant. Det är tom. sant in absurdum. Efter en gemensam semester kommer mamma alltid med en avbockad lista;
"jo, det var ju alltså så att det var Florens som var Italiens huvudstad, mellan åren 1865-1871. Angående Nero så var han kejsare fram till år 68, inte 67 som vi trodde. Riddarsporre heter Delphinium på latin".
(Obs; detta är ett statuerat exempel, då jag (FÖRLÅT FÖRLÅT) inte lade på minnet vad som framkom exempelvis efter förra årets Italiensemester).

Pappas ovana nr 1:
"1. Dubbelkoll att jag stoppat tillbaks kontokort/uttagskort efter användande."

Annie kommenterar: Jag gör likadant. Ibland tom två gånger.
*betalar
*går ut ur butiken
*kollar plånboken, kortet på plats
*börjar fundera på om jag verkligen kollade kortet, eller om jag TÄNKTE att jag SKULLE kolla
*kollar plånboken, kortet på plats

Syster E:s ovana nr 1:
"Jag är skitskraj för psykiskt sjuka, dömda brottslingar."

Annie kommenterar: Ja, det var ju verkligen en ovana. En dålig DÅLIG ovana. Den måste du ju absolut jobba bort.

Syster S:s ovana nr 4:
"när jag kliver av tunnelbanan går tävlingen ut på att komma först ut från själva uppgången. Detta resulterar i att jag i princip alltid går (eller halvspringer) i rulltrapporna."

Annie kommenterar: Me too!! Jag springer alltid, (nästan alltid) och dessutom har jag ett tävlingsmoment part two som består i att flåsa så lite som möjligt när jag går ut genom spärrarna.

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...