Trumpetidiot

Satt hos kollegorna på eftermiddagen och diskuterade ett klurigt ärende, när jag helt plötsligt hör något som börjar gnissla svagt. Spetsar öronen och hör då ganska tydligt hur gnisslandet är nån slags tragisk melodi, vars ljudstyrka ökar och ökar till oanade höjder för att så småningom brista ut i ett något falskt crescendo.
Öppnar fönstret och tittar ut (får lite svindel) och ser trumpetmannen stå utanför kommunhuset. Hallå?? Folk försöker ju jobba. Gick sedan ned genom hela långa korridoren för att gå till konferansrummet, och hela vägen hör jag gnisslet utanför. Det gnisslar fortfarande i skallen på mig, jag måste ut och springa en vända.

(HAHA, vad bra det lät, som att jag ska springa för att rensa hjärnan. Egentligen ska jag springa för att jag tvingar mig själv, endast i rädsla för att bli smällfet. Det är ett tillfälligt anfall som med största säkerhet har gått över i morgon.)

Konsten att punktera ett spöke

Jag är glad att jag inte har så många spöken från det förflutna. På senaste tiden har det förflutna gjort sig påmind, men det mesta kan jag se klart på i backspegeln och vara nöjd med. Och om jag inte är nöjd så vill jag kunna se klart på det och sen släppa det. Och det tycker jag att jag kan.

Pratade med faster och farbror på middagen i söndags, deras söner i yngre tonåren har börjat ta hem flickvänner och det är sova över eller inte sova över som är frågan på tapeten. "Ni kanske kommer ihåg hur det var när ni var 14?" Frågade Farbror. Ja, det kommer jag visserligen ihåg, men jag var tvungen att erkänna att Snyggo är den första och enda som blivit presenterad som pojkvän för mina föräldrar. Det var för 2 år sen och jag var 25. När jag var 14 år hade jag hellre avlidit än berättat för mamma och pappa vem/om jag var kär i nån. Och OM jag var kär i någon, så handlade det på sin höjd om att titta på varandra i korridorerna i skolan, ungefär.

Nu är jag glad för det. Jag är glad för att jag inte har bott med någon annan kille. Jag är glad för att Snyggo inte har bott med någon annan tjej. Jag är glad att vi inte behöver eller kan jämföra varandra med 5-10 tidigare partners. Och om vi nån gång får barn och jag lever när barnet är 14 kommer jag göra så gott jag kan med att förklara att ju färre spöken i bagaget, desto lättare blir det när du är vuxen och förhållandena blir "på riktigt".

Helg

I natt drömde jag att jag träffade typ alla jag känner, och alla hade börjat avsky mig. Mamma skrek att hon avskydde min blogg som hade blivit så himla tråkig och Snyggos familj skickade hem mig från Småland och alla kompisar bara fes i väg. Jag blev ledsen såklart och fällde jag upp mitt paraply och flög i väg bort på himlen. Just den biten var rätt så njutbar, vill jag minnas. Även om det tog ett tag att hämta mig när jag vaknat.

Elva stycken är vad som max får plats vid vårt köksbord, upptäckte vi i lördags kväll då halva min släkt ramlade in på en enkel middag. Tycker det var rätt bra ändå i en liten lägenhet, men finns det hjärterum osv.

Idag har vi varit på Kistagallerian, jag har inhandlat ett par löparbyxor och Snyggo inhandlade lite snygga kläder på MQ. Sen till ma&pa på god middag (är fortfarande mätt ett antal timmar senare).

Nu har vi haft myskväll med senaste Irene Huss-deckaren på TV. Myskväll = krypa in i hörnet i soffan under en filt med lite nacho-chips och cider och bara njuta. Hinner kanske bläddra några sidor i bok jag lånade av ma också, och sen ska man väl vara redo för en ny vecka.

Klumpestumpen

Klumpen försvann igen i förrgår, och var borta drygt ett dygn innan han drullade in vid två i natt. Fattar inte vad han gör. Hade lite mer is i magen i går, men var såklart väldans lättad när han kom hem igen. Sen gick han och pep hela morgonen så jag antar att jag måste ha nåt slags terapisamtal med honom när jag kommer hem.

Nu är det fredag, och förutom att jag måste jobba i morgon är det ju väldigt skönt!

Nu ser vi fram emot kvällens härliga drabbning

Efter att förra året ha fått tillbaka 12300 på skatten (vilket tog oss båda till Azorerna) får jag i år tillbaka 963 kronor. Det verkar väl som att de har lite svårt att få det där rätt? Lite svajigt, sådär?
Jag vill inte hamna i onåd hos svärfar genom att göra någon slags felaktig och ovetenskaplig analys av skattemyndighetens rutiner och allt vad det är, jag stannar vid att säga att jag tycker ödmjukast att 12300 kronor i år också hade suttit fint.

O det är så HÄRLIGA tider när det är champions league-slutspel. Igår somnade jag dock i soffan efter ungefär 2 minuter av Man U-matchen. När jag vaknade i pausen låg Snyggo i andra änden av soffan och han erkände att nej, han hade inte heller sett första målet.
Nu ska jag hålla mig vaken så att jag ser Arsenal glänsa. Och i morgon är det jag som kommer glänsa när jag kommer fram till jobbet, eftersom jag ska cykla. Glänsa av svett alltså, pratar vi om då. Jag brukar även när jag har motionerat låta så många som möjligt veta om det (annars har man ju motionerat helt i onödan) och därför kanske jag får glänsa lite även på annat sätt.

Målarkludd

Nu har jag målat min första tavla i olja, EVER. Det var hemskt roligt. Och KLADDIGT så in i brevlådan.
Helt plötsligt förstår jag att de där filmerna i vilka de går runt i sina ateljéer med färg på hela kläderna och liten charmig blå fläck på kinden och paletter utan dess like, inte är ett dugg överdrivna. Faktum är att jag själv skulle behöva en ateljé. Inte på något vis för att mitt skapande kräver det, utan för att mitt matbord (och parketten och diskhon och min jumper) kräver det.

Vad det blev? Nåt abstrakt... har inga batterier i kameran, och lika bra är kanske det?

Nu ska jag ta en quick shower och sen jamp into bed.
Förresten, hörde ni han som hela tiden kallade Hleb för "GLEBB" i lördagens Arsenal-match? PINSAMT!

Fredag kväll

Det är möjligt att vi kommer få böta när vi flyttar härifrån, eftersom jag just dammsög upp en mutter till tvättmaskinen. Så skvallra inte, är ni snälla.

Jodå, det är fredag kväll, klockan är 20:05 och vi (M) försöker åtgärda vår tvättmaskin som har ballat ur. Jag fick i uppgift att dammsuga bakom den, och det tog ungefär två sekunder innan det sa KLUNG i dammsugaren.
Jag: "oops..."
Snyggo: "Var det MUTTERN??"
Jag: (frågar mig själv varför jag började dammsuga OVANPÅ tvättmaskinen) "ja"
Jag igen: "men det var inte meningen"
Snyggo: "jaja. Vi kan väl säga att det är 1-1, för den där musen som försvann."

Detta är för övrigt första gången han tillkännager att han skulle ha något att göra med vår husmus Babsans försvinnande.

Hur som helst, nu ska jag skura lite också, sen hoppas jag att vi hinner se åtminstone halva "Så ska det låta".
Men mysigt är det ju, ändå. Teamwork är ju egentligen trevligare än TV. Trevlig helg på er!

Snart helg

I morgon är det ÄNTLIGEN fredag. På lördag har vi några middagsgäster här, me like. Då får jag en extra bra anledning att laga god och rolig mat. (Även om Snyggo mitt Snyggo uppskattar det jag lagar i veckorna också).

Ikväll tog vi oss en myskväll med bad och indisk hämtmat. Det har öppnat en ny indisk krog i närheten, den lär väl bara bli kvar två månader så det var bäst att passa på, tyckte vi.

Sen den största nyheten; Klumpen gick idag ut en timme för första gången sen sitt försvinnande... Grattis Klumpen.

bra, Johanna

"Fixa formen på 12 sekunder", står det i Aftonbladet idag. Bara så att ni vet, alla ni som kämpar i motvind. 12 sekunder ska det ta, det är ju tid som alla borde kunna ta sig.

I morse ställde jag klockan på en halvtimme tidigare, och tog en powerwalk i snålblåsten. Ångrade mitt tilltag så fort jag kommit utanför dörren, det var INTE skönt. Inte bara för kylan, jag var dessutom stel och hungrig. Men hur som helst, när jag kommit in igen var jag på osedvanligt gott morgonhumör. Hann i lugn och ro göra mig i ordning, småprata lite med Snyggo, koka ägg och laga en kopp te (annars tar min morgonrutin ungefär 25 minuter, och omfattar då ingenting av ovanstående).
Dessutom håller jag på att mota mitt sockersug i grind. Idag har jag lyckats hålla mig från allt vad godis och kakor heter, och då är klockan redan 13:11. Haha. Nu SKA det gå, banne mig.

the man in the moon

Radio spelar just nu alla melodifestivallåtar på repeat, vilket inte är särskilt kul när vi på kontoret bara har en liten radio utan chans till CD. Den låt jag för närvarande stör mig mest på, är Sanna Nielsens "empty room". Strofen "My life goes on, just like the moon", är särskilt besvärande.

För er som är osäkra på utrikiska ska jag berätta för er, att Sanna sjunger "mitt liv går vidare precis som månen".
Eller? Har jag missat något? Hur GÅR månen? Vidare? Snälla, säg att moon även betyder något helt annat som passar jättebra in i låten.

Påsken e slut

Tillbaka i stan efter mycket mysig och trevlig påskhelg. Skönt att ha måndagen till att landa lite hemma, samt till att sova efter att Klumpen hållt mig vaken i natt. Satte ut honom på farstutrappen vid fem, gick och kollade termometern; -12 grader. Gick och släppte in honom igen. Omedelbart. Inte ens mammas och pappas 10kilosklump till katt är ute när det är -12 grader.

Hur som helst, vi har städat och tvättat (M) och lagat mat (J) och sen blev det liksom inte så mycket tid till annat. Hade högtflygande planer för dagen, men det sket sig. Syster E ringde på kvällen och hade hittat en fin lägenhet i London som vi ev ska hyra när vi ska åka och träffa Springsteen där i maj. Det var väl ungefär det mest spännande som hände idag. Just ja, vi vann ju på Triss också. IGEN!! För TREDJE gången! 50 kronor. Den sammanlagda vinsten uppgår nu till 200 kronor. Men, som vanligt undanber vi oss tiggarbrev.