Helg

Som vanligt har vi haft en mysig helg!! Fredagen blev lugn, jag har varit rätt slut och det var skönt att bara softa i soffan. I lördags åkte vi till Väsby centrum, och M köpte ett par nya snygga pjucks. Själv tittade jag bara på skor, hör och häpna. (Jag såg dock ett par förtjusande sandaletter som jag antagligen kommer åka tillbaka och köpa inom en inte allt för avlägsen framtid).

På kvällen åt vi greksallad med kyckling i, tittade lite på Körslaget och såg en film. Idag (söndag) har vi varit på Naturhistoriska och sett filmen "amazonas" på Cosmonova. Innan filmen började hann vi med en glass i solen, det var inte dumt alls! Nu börjar det bli dags att avrunda helgen, vi ska nog krypa upp i hörnet på soffan och se Bourne Identity (eller vad den nu heter). Ska springa och laga lite te till chokladmuffinsarna som jag slängde ihop förut.

Nedan kommer lite bildbevis från helgen; :-)

Äntligen fredag

Idag i SvD presenteras en debattartikel av en rad intagna på olika anstalter. De tycker bl.a att de faktiskt inte behandlas med respekt för det mänskliga värdet och habbla babbla. Har man rätt att ens säga så om man har kastat en sopsäck över någon och sen skjutit fem skott i skallen på denne? De ska vara glada att de serveras mat tre gånger om dagen, tycker jag. Jag säger som Snyggo, att om folk visste vad dessa "debattörer" faktiskt sitter inne för skulle antagligen ingen ge ett ruttet lingon för vad de säger och kräver.

Hur som helst.

Det är fredag kväll och jag mår lite bättre än i morse då jag kände mig riktigt krasslig. I morrn ska vi byta däck på bilen och åka och handla nya skor till M. Kanske hinna med en löpartur. Vi planerar ju Trollholmen Triatlon i juni, som ett träningspass inför KK-joggen, så nu gäller det att hålla igång.
Nåväl, jag önskar er alla en FANTASTISKT trevlig helg.

TYPISKT MIG

Idag på jobbet var jag tvungen att göra ett utskick på mailen och be om hjälp för morgondagen. Vi är halverad arbetsstyrka i gruppen fram till juni, och det fungerar ju inte alls. Fick snabbt ett mail från chefen, som skrev att hon kunde ställa upp om det krisade. Svarade då att det redan hade löst sig, men att jag verkligen uppskattade henne som chef. Har aldrig inom Kriminalvården haft en chef som så snabbt är redo att följa med ut på fältet och slava. (Förlåt Onkel Tom i Stugan, jag menar ju förstås inte att vi slavar lika hårt som på din tid).

Hur som helst, innan jag sen gick hem kom jag på att jag ju skulle löneförhandla via en liten skrivelse på mailen. Det är för upplysnings skull verkligen inget som folk rent generellt ska göra på min arbetsplats, utan jag kände helt enkelt att här gäller det att ta saken i egna händer för att om möjligt få ett högre lönepåslag än tre och femtio.
Således skickar jag mitt mail om hur bra jag jobbar och hur mycket lön jag vill ha.

SEN kommer jag på hur dumt det kanske blev.

HUR stor är nu risken att min chef tror att jag SMÖRAR för att få högre lön? Det skulle jag ALDRIG göra (officiellt).

Hur söt får man bli...?

Även katter kan sova sked, uppenbarligen. De är så goa vänner, mina små kissar. Igår när jag kom hem kom Pluto galloperande och nästan hoppade upp i famnen på mig, så gullig. Och Klumpen, han verkar trivas med att vara innekatt.



Upptäckte idag att hela släkten har tagit ledigt för att hjälpa morfar flytta i morgon. Skulle förbi hos ma&pa för att klippa pappa, och det visade sig vara fullt hus hemma hos dem. Sen kom det en massa mer folk, för vilka mamma presenterade min systerdotter som "Ella, vårt ENDA barnbarn".

Nån gång, mamma, får du kanske fler. Just nu har vi dock inga stora avslöjanden på gång.
:-)

Förlovningsdag

Idag firade vi förlovningsdagen med att gå till Jensens och äta god mat. Åt vitlöksstek med tzatziki, och mandelkaka med hallonsås till efterrätt. Var hur mysigt som helst. Dagen som sådan har dock varit lite konstig, med klient som avled under verkställigheten och sådär.

När vi nu cyklade hem från stationen efter att ha varit i stan, såg jag in i ett hus och reflekterade över att det stod ett ensamt levande ljus i fönstret. Inte så vanligt den här årstiden. Sen kom jag in och surfade in på Expressen och såg att de har uppmanat folk att tända ett ljus för lilla Engla. Så jag tände två ljus jag med, för alla de barnen i Sverige som blivit mördade på så kort tid. Helt ofattbart. Det hjälper ju knappast att tända ett ljus heller, men jag förbannar åtminstone det där stora mörkret med en sån handling.

Helgen

Vi har haft en superskön slapparhelg so far. Igår satt vi hela förmiddagen och planerade årets resor samt ev nån nästa år. Sen tog vi oss ut i löparspåret, och denna gången sprang jag hela mitt varv på en tid som jag är mycket nöjd med med hänsyn till att det endast var andra rundan efter vinteruppehållet. Kände under rundans lopp att jag var FARLIGT nära en allvarlig hjärtinfarkt, men jag höll mig på benen. Kändes dock extra bra eftersom jag hade mina nya löparbyxor, jag blir automatiskt väldigt sporrad att springa när jag har dem på mig. Som om jag måste leva upp till deras rykte, liksom.
Efter löparturen blev det ett varmt bad och en kall öl, innan vi begav oss in till stan för en härligt god middag hos A&K. Efter middagen spelade vi Nintendo wii ett par timmar, det visade sig vara väldans lajbans. Spelade bowling, boxning, golf och tennis och blev helt svettig.

Idag har vi softat på fm och nu varit och handlat. Sprang ihop med mor och far på Willys, de hade just kommit hem från en liten shoppingresa till Bremen. DÖF grämde sig å det väldiga att de inte hade stannat och tittat på fotbollen, vilket ju är förståeligt. Nåväl, nu blir det lite varma ciabattas innan Arsenalmatchen. Hu vilken spänning. Om de inte vinner kommer Snyggo vara arg tills säsongen drar igång igen i höst, säger han. Mycket som står på spel, således.

Trumpetidiot

Satt hos kollegorna på eftermiddagen och diskuterade ett klurigt ärende, när jag helt plötsligt hör något som börjar gnissla svagt. Spetsar öronen och hör då ganska tydligt hur gnisslandet är nån slags tragisk melodi, vars ljudstyrka ökar och ökar till oanade höjder för att så småningom brista ut i ett något falskt crescendo.
Öppnar fönstret och tittar ut (får lite svindel) och ser trumpetmannen stå utanför kommunhuset. Hallå?? Folk försöker ju jobba. Gick sedan ned genom hela långa korridoren för att gå till konferansrummet, och hela vägen hör jag gnisslet utanför. Det gnisslar fortfarande i skallen på mig, jag måste ut och springa en vända.

(HAHA, vad bra det lät, som att jag ska springa för att rensa hjärnan. Egentligen ska jag springa för att jag tvingar mig själv, endast i rädsla för att bli smällfet. Det är ett tillfälligt anfall som med största säkerhet har gått över i morgon.)

Konsten att punktera ett spöke

Jag är glad att jag inte har så många spöken från det förflutna. På senaste tiden har det förflutna gjort sig påmind, men det mesta kan jag se klart på i backspegeln och vara nöjd med. Och om jag inte är nöjd så vill jag kunna se klart på det och sen släppa det. Och det tycker jag att jag kan.

Pratade med faster och farbror på middagen i söndags, deras söner i yngre tonåren har börjat ta hem flickvänner och det är sova över eller inte sova över som är frågan på tapeten. "Ni kanske kommer ihåg hur det var när ni var 14?" Frågade Farbror. Ja, det kommer jag visserligen ihåg, men jag var tvungen att erkänna att Snyggo är den första och enda som blivit presenterad som pojkvän för mina föräldrar. Det var för 2 år sen och jag var 25. När jag var 14 år hade jag hellre avlidit än berättat för mamma och pappa vem/om jag var kär i nån. Och OM jag var kär i någon, så handlade det på sin höjd om att titta på varandra i korridorerna i skolan, ungefär.

Nu är jag glad för det. Jag är glad för att jag inte har bott med någon annan kille. Jag är glad för att Snyggo inte har bott med någon annan tjej. Jag är glad att vi inte behöver eller kan jämföra varandra med 5-10 tidigare partners. Och om vi nån gång får barn och jag lever när barnet är 14 kommer jag göra så gott jag kan med att förklara att ju färre spöken i bagaget, desto lättare blir det när du är vuxen och förhållandena blir "på riktigt".

Helg

I natt drömde jag att jag träffade typ alla jag känner, och alla hade börjat avsky mig. Mamma skrek att hon avskydde min blogg som hade blivit så himla tråkig och Snyggos familj skickade hem mig från Småland och alla kompisar bara fes i väg. Jag blev ledsen såklart och fällde jag upp mitt paraply och flög i väg bort på himlen. Just den biten var rätt så njutbar, vill jag minnas. Även om det tog ett tag att hämta mig när jag vaknat.

Elva stycken är vad som max får plats vid vårt köksbord, upptäckte vi i lördags kväll då halva min släkt ramlade in på en enkel middag. Tycker det var rätt bra ändå i en liten lägenhet, men finns det hjärterum osv.

Idag har vi varit på Kistagallerian, jag har inhandlat ett par löparbyxor och Snyggo inhandlade lite snygga kläder på MQ. Sen till ma&pa på god middag (är fortfarande mätt ett antal timmar senare).

Nu har vi haft myskväll med senaste Irene Huss-deckaren på TV. Myskväll = krypa in i hörnet i soffan under en filt med lite nacho-chips och cider och bara njuta. Hinner kanske bläddra några sidor i bok jag lånade av ma också, och sen ska man väl vara redo för en ny vecka.

Klumpestumpen

Klumpen försvann igen i förrgår, och var borta drygt ett dygn innan han drullade in vid två i natt. Fattar inte vad han gör. Hade lite mer is i magen i går, men var såklart väldans lättad när han kom hem igen. Sen gick han och pep hela morgonen så jag antar att jag måste ha nåt slags terapisamtal med honom när jag kommer hem.

Nu är det fredag, och förutom att jag måste jobba i morgon är det ju väldigt skönt!

Nu ser vi fram emot kvällens härliga drabbning

Efter att förra året ha fått tillbaka 12300 på skatten (vilket tog oss båda till Azorerna) får jag i år tillbaka 963 kronor. Det verkar väl som att de har lite svårt att få det där rätt? Lite svajigt, sådär?
Jag vill inte hamna i onåd hos svärfar genom att göra någon slags felaktig och ovetenskaplig analys av skattemyndighetens rutiner och allt vad det är, jag stannar vid att säga att jag tycker ödmjukast att 12300 kronor i år också hade suttit fint.

O det är så HÄRLIGA tider när det är champions league-slutspel. Igår somnade jag dock i soffan efter ungefär 2 minuter av Man U-matchen. När jag vaknade i pausen låg Snyggo i andra änden av soffan och han erkände att nej, han hade inte heller sett första målet.
Nu ska jag hålla mig vaken så att jag ser Arsenal glänsa. Och i morgon är det jag som kommer glänsa när jag kommer fram till jobbet, eftersom jag ska cykla. Glänsa av svett alltså, pratar vi om då. Jag brukar även när jag har motionerat låta så många som möjligt veta om det (annars har man ju motionerat helt i onödan) och därför kanske jag får glänsa lite även på annat sätt.